Det var studiedag idag (igen) i skolan och jag fick börja lite senare än vanligt. Redan då var det struligt med pendeltågen och jag kom tjugo minuter för sent. L skulle träffa ett par kompisar och gå på bio och se Bolt. Vi hade tänkt ta ett tåg så att vi lugnt hann med att hämta ut biljetterna och handla nödvändigheter som popcorn och läsk. Det var tur att vi var så förutseende då tåget vi skulle åka med var inställt. Nedriven kontaktledning. Nästa gick efter en halvtimme och vi fick småjogga från centralstationen till Filmstaden. Filmen var bra tycker jag, barnen skrattade mest åt scenerna när karaktärerna sprang in i väggar, ramlade, skadade sig och sådant.
På väg hem var kontaktledningen fortfarande inte lagad och irriterade resenärer hopade sig i klungor, icke-fungerande pendeltåg för verkligen stockholmarna närmare varandra, helt plötsligt pratar alla med alla. Halvtimmestrafiken ut till landsbygden (jaja, kanske inte riktigt, men nästan..) gick iallfall, alla tåg däremellan var däremot inställda, vilket resulterade i överfulla vagnar. Sura miner, den enda som glatt log åt alla och skrattade var L, så befriande på något vis. Han såg någonting roligt i den hysteriska trängseln och brydde sig inte om att vi kanske kom hem en kvart senare än normalt. Härliga unge!