Efter en massa (shopping)stopp på vägen ner igår kom vi fram till campingen och världens minsta lekstuga. Den skulle vara för fyra personer men hade inte en enda riktig säng, utan ett mikroskopiskt sovloft som det inte ens var sitthöjd på och en bäddsoffa, inte så kul eftersom vi dessutom skulle sova fem personer och fem hundar i den... Som tur var hade de fått en avbokning så vi kunde byta till ett större rum. Veterinärbesiktningen började inte förrens klockan elva idag så vi hade hoppats på en rejäl sovmorgon, tyvärr hade Celine andra planer och vaknade tjugo över sex... Vi åkte till tävlingsplatsen efter frukosten och blev lite skeptisk när vägbeskrivningen ledde oss ut på en så liten grusväg att två bilar inte kunde mötas där. Parkeringen var på en lerig åker och runt tävlingsplanerna som låg i lutning var det trångt,  kanske inte riktigt vad vi förväntat oss med tanke på tidigare års SM som arrangerats på större platser. Känslan vi direkt fick förstärktes när vi efter ett par timmar återvände för lottningen, som egentligen bara bestod av en presentation av startnumrena som slumpmässigt tagits fram av datorn. Rikard fick 29 individuellt och nummer 7 med laget. Nu gäller det att inte låta sig påverkas negativt utan se positivt på tillvaron, Lovas styrka är ju trots allt att hon knappast bryr sig om varken regn, lera eller trånga banor. Och jag har både gummistövlar och regnkläder med mig. Toppen.