Vinst i Knivsta och Mika en sur bitch?
Mika var med och skötte sig både bra och dåligt kan man säga. Jag har en del tankar i huvudet som jag behöver ventilera och kanske få hjälp med hur jag ska lösa. Vi börjar med det bra. Hon är en härlig och intensiv hund, det har jag skrivit många gånger, vi tränade lite sitt/ligg kvar med störning av både leksaker och andra personer och hundar en bit bort och hon var kanonduktig. Med människor är hon alltid toppen, älskar all kontakt! Är vi nära agilityplanen kan hon få ryck och vilja skälla eller kasta sig emot hundarna som springer om de faller in i kategorin "rolig" i Mikas ögon, men det har blivit mycket bättre och hon är betydligt lugnare än för bara två veckor sedan.
"Problemet" som nu tycks ha uppstått är att hon kan bli sur och bitchig mot andra hundar. Jag har aldrig stött på det här problemet förut, sheltiesarna har alltid rättat in sig i ledet och tagit den platsen som har blivit över så att säga, aldrig direkt mätt sig eller orsakat trubbel med andra hundar. De är behagliga att ha för att de alltid smälter in så bra. Mika funkar (hittills) bra med de flesta hundar, särskilt om man bara släpper ihop dem direkt utan konstigheter. Får hon "nästan komma fram" blåser hon lätt upp sig och det blir snabbt spänt. Samma med hundar som visar lite attityd, hon svara direkt med samma mynt. Jag känner mig lite handlingsförlamad och osäker på hur jag ska agera, nu har jag gjort så att jag helt enkelt fysiskt plockar bort henne, en enkel korrigering räcker inte, då låter hon ännu mer, så rätt hårt har jag fått ta i. Rätt eller fel? Vad ska jag annars göra? Skvallerträning kanske ni säger? Men hur funkar det i situationer där hundarna redan har tagit kontakt och det helt plötsligt blir en fnurra på tråden? Hur hjälper jag Mika att få social kompetens?
Matte till en bitch anmäler sig :D
Koppel ställer till det. När de måste mötas i koppel håller jag undan henne och ber henne göra något annat, tex käka godis hos mig. Ska hundarna komma överens är det bättre att gå en liten sväng utan koppel och låta dem bekanta sig. Koppel ställer bara till det. Med Juno t.ex kanske ni två skulle gått iväg en bit ensamma o släppt dem o traskat runt lite, det hade absolut gjort att spänningarna släppte. Sedan säger jag till Flaxa om hon bitchar, talar om att det inte är ngt jag vill ha.
Jag säger åt mina vuxna hundar om de spänner mot andra och kommer definitivt göra det om Tim börjar göra så. Låt henne inte hälsa på andra förens hon lugnat ner sig så hon inte går in i mötet i affekt. Se det som en extra del av passivitetsträningen. Man ska kunna vara cool även i hundmöten o runt banan. Jag ser det som ett ständigt pågående projekt. Jobbigt ibland men väldigt givande när man ser resultat :)
Ja lätt är det inte. Juno är inte bitchig av sig själv men hon är väldigt snabb att svara upp om hon ser minsta tecken från den andra hunden. Jag säger till på skarpen och försöker gå undan så situationen inte blir så rakt på om man säger så. Stå och stirra på den andra blir inget bättre av utan gå iväg, lugna ned, sen kanske mata lite godis medan man tittar lugnt och stilla på den andra hunden. Funkar bra bara jag är i rätt sinnesstämning!
Grannhunden brukar göra rejäla utfall mot andra hundar och jag har "löst" det med att låta honom fokusera på annat. Innan han spänner upp sig så har jag plockat fram godis och försökt få honom att fokusera på mig och allt eftersom han lärt sig det så har han fått olika uppgifter. Han har blivit otroligt mkt bättre vid hundmöten på ganska kort tid. Visst dyker det upp situationer där en hund kommer runt hörnet och man inte hinner med men jag försöker vara snabb som möjligt med att avleda honom. Personligen är jag inte så mkt för fysisk korrigering då det lätt kan uppfattas som en obehaglig situation för hunden och den spänner sig mer och mer inför nästa hundmöte.
Grattis till vinsten för Lova Och Richard!
Jag kanske var lite otydlig. Vi har inga problem med hundmöten på tex promenader eller att vistas i hundtäta miljöer som tävlingar, på avstånd bryr hon sig sällan om andra hundar. Ofta kan hon vid en kontakt med annan hund inleda positivt, men snabbt slå om. Jag önskar att hon ska kunna umgås eller iallafall utan gruff acceptera närkontakt med andra hundar, även sådana som hon inte känner, eftersom man i tävlingssvängen ofta hamnar i de situationerna. Är det att hoppas/kräva för mycket?
Dis kan vara sådär ibland. Hon muckar inte gräl men om någon gruffar så svarar hon upp direkt, spelar ingen roll om det är en gammal eller ung, stor eller liten. Jag tror att det är osäkerhet som förhoppningsvis kommer att växa bort. Tycker att du ska börja med att bara låta Mika hälsa på hundar när du sagt varsegod, så behöver hon inte känna att det är hon som ska ta kontakt och försvara sig och er. Du kan väl försöka och se om det hjälper. Kram
