Italien - Resan som höll på att sluta innan den började.



Natten mot fredagen gick vi upp strax innan tre och kom iväg halv fyra som planerat, vi skulle flyga från Skavsta och räknade med att resan dit skulle ta 1,5 timme. Jag och Celine somnade ganska omgående i bilen. I Södertälje vaknade jag av att Rikard utropade att det måste ha hänt en olycka, bara några bilar framför oss blinkade blåljus och trafiken stod helt still. Först tog vi det ganska lugnt, klockan var inte ens halv fem och vårt flygplan skulle lyfta vid sju, gott om tid med andra ord och inte sa himla långt kvar innan vi var framme.

När ingenting hade rört på sig på minst tjugo minuter gick jag fram för att kolla vad som egentligen hänt, det visade sig att en långtradare krockat och orsakat totalt kaos över precis hela vägen, båda körriktningarna var blockerade. Polisen jag pratade med förklarade att trafiken skulle vara stoppad många timmar framöver. Nu kom paniken, vår flight då!? De talade om att försöka vända trafiken genom att backa alla bilarna, ett ganska komplicerat och långdraget projekt. Inget vi hade tid med precis.

Jag ringde i panik min mamma (som såklart låg och sov) och bad henne komma med en bil som vi kunde byta till så kunde hon köra hem vår när trafiken släppte. Mamma och min kusin hoppade direkt in i bilen och påbörjade räddningsaktionen. De hann bara åka en liten bit när jag såg hur en kranbil som stod i kön en bit bakom oss började lyfta bort betongblocken som skiljde körfälten åt. Tack vare det kunde vi till slut backa ut och köra tillbaka på andra sidan och sedan åka gamla vägen till flygplatsen. Jag ringde och sa att mamma kunde vända, hon och kusinen kunde åka hem och sova igen. Vi körde som galningar, dels hade vi suttit fast i över en timme i kön, utöver det var vi tvungna att åka tillbaka en bit och sedan köra en längre och långsammare väg till flygplatsen. Stressade kom vi till slut upp på motorvägen i rätt riktning när vi hörde en rejäl smäll. "Vad fan var det?!" utropade vi båda två innan vi såg att bakrutan på bilen hade spruckit i tusen bitar. I det här läget kände jag att det bara var en flygkrasch eller dödlig hajattack kvar sedan hade vi upplevt allt dåligt man kan i samband med en semester. Vi fortsatte bilresan, med halva bakrutan hängande i små bitar. Celine sov sig igenom allt kaos, men vaknde och var kissnödig. Vi stannade längs vägen, hon kissade ner min fot och med blöta strumpor körde vi med gasen i botten den sista biten till Skavsta. 

Incheckningen skulle enligt papprena precis stänga, men medan Rikard parkerade bilen stormade jag in och fick upp väskorna på bandet. Med några minuter till godo boardade vi planet och var på väg. Och fram kom vi.


Kommentarer
Postat av: Helene

Oj! Vilket äventyr! Jag fick hjärtklappning bara av att läsa om vad ni var med om. Förstår att det måste varit sjuuukt stressigt att sitta där i bilen!!!

2010-09-03 @ 21:26:27
URL: http://Helene.pudelbus.com
Postat av: Helene

Oj! Vilket äventyr! Jag fick hjärtklappning bara av att läsa om vad ni var med om. Förstår att det måste varit sjuuukt stressigt att sitta där i bilen!!!

2010-09-03 @ 21:27:17
URL: http://Helene.pudelbus.com
Postat av: Carina

Ja det kan inte vara kul att fastna i när man har en tid att passa! Jag var ledig den dagen så jag slapp köa, bor ju i Södertälje men jobbar i huddinge! Ni verkar haft en trevlig resa!

2010-09-04 @ 17:01:44
URL: http://carinaduvefjord.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0