Mika och jag var ju hos Britt och vallade i måndags, med var även kullsyskonen Tim och Sonny. Mika och jag har inte sett ett får sedan kursen vi gick i december och jag var väl lite fundersam på hur det skulle gå. Det finns ingen del i hunderiet som jag känner mig så liten, okunnig och osäker i som vallningen, därför känner jag mig också så lätt nedbruten när saker inte fungerar som jag tänkt mig. Med kursen i tävlingspsykologi färsk i ryggen bestämde jag mig dock för att inte gräva för djupa gropar eller sätta upp för höga hinder för mig själv utan se det som en enkel väg att vandra. I måndags kändes det helt okej, faktiskt riktigt bra med tanke på hur länge sedan det var vi vallade. Mika är lite för snabb i allt hon gör, även vallningen och det orsakar nog många av våra problem, att det helt enkelt går för fort. Nu sdka jag jobba på att få ner tempot och få fram känslan. Det finns där, vi har den inom räckhåll och ibland glimtar små stunder fram av fokus och koncentration. Mika är en snäll och schysst hund, hon vill mycket och är alltid så positiv och det glädjer mig!

I helgen ska vi gå två dagars vallningskurs för Karin Söderberg igen, det kommer att bli kanonbra för oss.

Ullis tog ett gäng bilder i fårhagen, här är några på Mika.









Slutligen försökte vi ta en gruppbild på kullsyskonen, det gick väl inte riktigt så enkelt som vi hade räknat med...


Tim, Eve, Mika och lite av Sonnys rumpa.


Sonny, Eve, Mika och Tim