Vid 12.00 idag var det samling för lydnadsklass 2 som jag skulle tävla med Mika på vår hemmaklubb. Trött och med huvudvärk drog jag sista startnumret, 11. Jag som helst vill ha ett tidigt nummer tappade ytterligare lite motivation. Försökte rycka upp mig, Rikard åkte och handlade värktabletter och jag tog en macka och lite coca cola. 

Vi låg i andra platsliggningen och när jag kom tillbaka efter de tre minuterna vi stod gömda såg jag att Mika låg uträckt med framtassarna och hade slängt ut ett bakben åt sidan vilket betydde att hon måste ha rört på sig. Det visade sig också i betyget som blev 8 med kommentaren kryper, enligt de som tittade på hade hon nosat runt och vridit sig, men legat hela tiden. Jag sjönk ihop ytterligare och hade god lust att bara strunta i allt och åka hem. Tack vare bra klubbkamrater och en snäll sambo som hjälpte till att peppa och motivera samlade jag mig hyfsat och gick in och vi gjorde ett riktigt bra program trots allt. Underbara, bästa Mika, hon har minsann aldrig dåliga dagar! Matte däremot skulle behöva liten mental träning tror jag.

8:an vi hade med oss från platsliggningen blev det sämsta betyget vi fick i protokollet, det följdes av 8,5 på fria följet sedan blev det bara bättre och bättre. 10:or på inkallning, rutan, hoppet och helheten. 9,5 på läggande under gång och fjärren och en 9:a på apporteringen.

Det visar så tydligt att det vi jobbat mest med ger bäst betyg, fria följet är fortfarande ett moment som behöver mycket träning och kanske borde jag lägga lite tid på platsliggningen också, den har jag bara "räknat med" att den ska fungera, aldrig direkt tränat. Jag fick tips om hur jag borde lägga upp rutinerna inför vår start och att jag inte ska varva upp Mika genom för mycket beröm mellan momenten, hon har nämligen svårt att samla sig och fokusera igen då och det kan ta en halvt moment innan hon är "med" igen.

Nu saknar vi ett förstapris för LP och ett par tävlingar till har jag anmält till så förhoppningsvis har vi det ganska snart.