Frustration i fårhagen
Ikväll har vi varit hos Åhza och Leoni, vi började med att titta på deras utbyggnad och fika (så långt allt väl, jättefint hus, gott fika och trevligt sällskap), sedan bar det av mot fåren för vallning (och det var här problemen började).
Fåren är ju fina att se på iallafall.
Jag blir galen på vallning, när jag tror att jag börjar förstå och få kläm på en det mesta så dras mattan under mig bort och jag står där som ett fån och fattar ingenting. Mika som tidigare har varit den starka av oss två i denna gren verkade dessutom ha lämnat både öronen och huvudet hemma, men benen hade hon iallafall med sig, det märktes.
Suck och stön.
Nu finns det egentligen bara två vägar att välja på för att komma vidare från den här punkten. Antingen växlar vi upp, lägger typ allt annat åt sidan och satsar fullt på vallningen, eller så skiter vi i det helt. Nä, jag skoja, inte riktigt så drastiskt kanske, men alternativet är att komma igen om några veckor, köra ett par vändor innan en kurs jag ska gå två dagar i oktober och förhoppningsvis få lite stil på henne, sakta men säkert.
En ny variant av fålla ut.
Och sedan... då blir det vinter igen, en halvmeter snö och -20 grader i fem månader, hurra... så är vi där vi är nu igen, på noll, eller kanske ett steg fram i bästa fall. Ja, jag är negativ och sur, vallning verkar ha den effekten på mig. Imorgon är en ny dag, tack och lov.
Fåren är ju fina att se på iallafall.
Jag blir galen på vallning, när jag tror att jag börjar förstå och få kläm på en det mesta så dras mattan under mig bort och jag står där som ett fån och fattar ingenting. Mika som tidigare har varit den starka av oss två i denna gren verkade dessutom ha lämnat både öronen och huvudet hemma, men benen hade hon iallafall med sig, det märktes.
Suck och stön.
Nu finns det egentligen bara två vägar att välja på för att komma vidare från den här punkten. Antingen växlar vi upp, lägger typ allt annat åt sidan och satsar fullt på vallningen, eller så skiter vi i det helt. Nä, jag skoja, inte riktigt så drastiskt kanske, men alternativet är att komma igen om några veckor, köra ett par vändor innan en kurs jag ska gå två dagar i oktober och förhoppningsvis få lite stil på henne, sakta men säkert.
En ny variant av fålla ut.
Och sedan... då blir det vinter igen, en halvmeter snö och -20 grader i fem månader, hurra... så är vi där vi är nu igen, på noll, eller kanske ett steg fram i bästa fall. Ja, jag är negativ och sur, vallning verkar ha den effekten på mig. Imorgon är en ny dag, tack och lov.
Kommentarer
Postat av: Britt
Deppa inte ihop nu :-) Du får komma hit i augusti, så ska det nog ordna sig ska du se
Postat av: Åhza
Såååå illa tyckte inte jag det gick! Och vallning kan verkligen gå en på nerverna emellanåt. Tack för sällskapet i alla fall, Leoni har redan somnat! Hoppas hon inte tröttade ut stackars Rikard för mycket, bara... :-)
Postat av: Ullis, Diesel, Maq o Tim
Jag vet att du redan vet det här men bara som en liten reminder ;) Hur ofta o hur många repetitioner har du gjort på tex fritt följ, vittringen o inkallningen innan du känt dig nöjd? Ge inte upp- vi vill ha dig med oss i hagen :)
Trackback
