Lite så skulle man kunna sammafatta kvällens träning. Jag hade bestämt mig för att vi skulle träna banor idag, som ett genrep inför helgens tävlingar. Skrev ut en agility- och en hoppklass 1-bana ritade av Åsa W.



Vi tog bara med oss Mika och Saga denna gången och försökte göra förberedelserna så tävlingslika som möjligt. Jag la ut en leksak i "målområdet" och lät inte Mika köra något på banan innan, bara lite framhoppning vid sidan av banan. De tre första försöken blev det småfel, en missad slalomingång, något hopp rivet, ett missat hinder osv. men jag hade fortfarande gott mod. Vi växlade mellan hundarna så de (och vi) hann vila upp oss lite emellanåt. Saga satte nollan på andra försöket. Mika fortsatte på samma spår och hittade på nya fel hela tiden. Vid försök 8-9 började jag fundera på om hon körde efter mottot "Fel lönar sig" (För då får man köra om igen...) Jag blev tröttare och tröttare men slet på envis som synden och på elfte (11!!!) försöket lyckades vi komma runt felfritt. Hallelujah. Det fanns varken ork eller lust till att bygga om till någon agilityklass efter det, så jag körde balanshindrena separat och det gick betydligt enklare och bättre.

Detta är en film på Sagas tredje försök på banan;



Mikas femtioelfte försök, hon missar sista slalompinnen i övrigt felfritt;

Medan jag och Mika roade oss i norra Sverige har Rikard och Lova först varit på landslagsläger, sedan tävlat Nordiska mästerskapet i Finland. På lördagen var det vanliga officiella tävlingar och Lova kom trea resp. fyra i agilityklasserna, helt klart resultat att vara nöjd med i den hårda konkurrensen. På söndagen var det dags för själva NM och Katta och jag följde loppen live via mobilen. Först ut var hoppklassen, Lova nollade och gick in på en femteplats, det resultatet slogs ihop med nästa klass och även där gick Lova felfritt. Med sex felfria svenska smallhundar i mål efter de två första klasserna stod det klart att Sverige tagit lagguldet!



Inför den individuella finalen tog man med sig resultaten från de två tidigare klasserna, Lova hade då 0 fel och en tid som så långt räckte till en tredjeplats. Med omvänd startordning blev det riktigt spännande när det bara var top 3-hundarna kvar. Tyvärr fick Lova 5 fel på A-hindret och vinstchansen var borta, den finska hunden som låg tvåa diskade sig och så gjorde även svenska Maja som ledde. Slutligen stod det klart att hundens som legat fyra inför finalen vunnit guldet, Lova slutade på en hedrande bronsplats.



Med sig hem fick Rikard och Lova alltså två NM-medaljer, ett lagguld och ett individuellt brons!

Nu är vi hemma efter ett par helt fantastiska dagar i vackra Boden, trots att jag är trött och har massor att packa upp tänkte jag ge er en liten redogörelse över vad vi sysslat med de här dagarna.

I torsdagskväll tog jag och Katta pendeltåget med alla väskorna och Mika in mot stan för att kliva på nattåget mot Boden. När man har hund med sig kan man inte välja sovkupé utan är hänvisad till djurkupén. Väl ombord visade det sig att platsen vi fått bestod av fyra stolar inglasade i en bur. Ombord satt redan en person med en hund, så vi tre fick samsas om utrymmet och stå ut med att bli utstirrade som djur på zoo hela resan av förbipasserande. Jag har aldrig åkt nattåg förut och räknade kallt med att det skulle finnas någonting ätbart i det dom kallar bistro. Den inplastade sörjan jag fann klassar jag knappast som föda så det fick bli en macka och kexchoklad till middag. Halva natten låg jag på golvet och sov, när den andra personen klev av två timmar före oss flyttade jag upp och Katta och jag hade två stolar var att halvligga i och fick ett par timmars sömn. Mika som inte heller är särskilt tågvan tog allt med ro och var lika cool som vanligt.



Tåget ankom till Boden 06.00 och vi tog våra saker och gick upp mot det vi antog var centrum. Så tidigt på morgonen var allting tyst och stilla, hungriga gav vi oss ut på jakt efter frukost. I centrala Boden hittade vi några byggarbetare och frågade dem vart vi kunde hitta någonting att äta vid den tiden, de tipsade om Café Caf bara en liten bit därifrån och där blev vi kvar i två timmar medan solen steg upp på en klarblå himmel.



Vid åtta öppnade receptionen till stugorna där vi skulle bo. Det var röda små hus från 1800-talet som låg vid en kyrka. Vår stuga var bokad natten innan och därmed fortfarande upptagen, men vi lyckades byta till en tom och fick komma in direkt, trötta och utmattade efter resan somnade vi två timmar.



Vid elva lämnade vi Mika och gick ut på stan för lite shopping och lunch, tävlingarna på fredagen skulle inte börja förrens på kvällen så vi hade gott om tid på oss att kolla in närområdet. Stugorna låg bara en kort promenad från själva huvudgatan i stan och även väldigt nära tävlingsplatsen som var på en stor idrottsplats.



Vid 18.00 på fredagskvällen skulle tävlingarna börja. Jag hade inte räknat med något gigantiskt startfält men i min klass, freestyle klass 3 var det bara tre anmälda, senare visade det sig att en inte kom så vi var bara två stycken i klassen. I klass 1 var det några fler och i klass 2 bara en anmäld. Mika gjorde ett fint program och jag kände mig nöjd när vi gick av banan, sedan återstod bara väntan på vad domarna skulle sätta för poäng. Jag skulle köra samma program i alla fyra klasserna i helgen och samma två domare skulle dömma, vad de tyckte första dagen kändes alltså ganska avgörande för hur det skulle gå även de nästkommande dagarna. Även om domarna ska se varje start med "nya ögon" så är det ju svårt om de t.ex. tycker att tolkningen av musiken är dålig eller att programmet har för låg svårighetsgrad. Jag behövde som tur var inte vara orolig, vi fixade cert och vinst och ramlade i säng trötta och nöjda på fredagskvällen.



Mika och jag körde ett 2,5 minuter långt dansprogram till Dixie Chics låt "Cowbow take me away", jag använde ingen rekvisita, men körde på lite utklädnad med hjälp av pappas gamla hatt och en rutig skjorta.

På lördagen började tävlingarna klockan 10.00, denna dagen skulle två klass 3 genomföras, varav den ena dessutom var en kvaltävling till Agria freestyle elite challenge. Mika genomförde återigen programmet bra och vann båda klasserna med certifikat, därmed var vårt freestylechampionat i hamn! Den fantastiska hunden hade lyckats med bedriften att på minsta möjliga antal freestylestarter ta ett championat, vi har gjort en start vardera i klass 1 respektive klass 2 med uppflyttningar och nu tre raka cert i klass 3. Glädjande nog fick även min medtävlande Sabine sitt championat samma dag så vi hade dubbel anledning att fira.



Efter tävlingarna var slut hängde vi med några från tävlingen till en westernfarm och sedan till en glassbar, på kvällen sågs vi igen och åt medhavd mat nere vid vattnet. Vädret var helt fantastiskt alla dagarna med strålande sol.



På söndagen var det sista tävlingsdagen, jag och Mika hade egentligen uppnått vårt mål och det vi hoppades på när vi åkte hit så helt utan prestige gick vi in och körde vårt program igen och tog vår fjärde vinst med personligt poängrekord på 26,80. Jag är så galet nöjd med Mika och att hon är en så schysst hund som alltid ställer upp och presterar gång efter gång. Domarna lämnade tyvärr inga kommentarer till betygen, men i sista klassen hade en av dommarna skrivit några rader på vårt protokoll, där gick att läsa;

"Otroligt jämnt presterat under helgen. Bra för sporten att andra tävlande får se hur bra det blir av ett genomtänkt och välplanerat program och träning"




Det var första gången jag var i Boden, men jag hoppas inte att det var sista. Så otroligt trevliga människor, en perfekt tävlingsplats och grädde på moset fint väder och bra resultat gjorde resan oförglömlig!

Ikväll tar jag och Katta nattåget upp till Boden med Mika. Helt galen idé som vi kom på i mitten av juni. Anledningen är att jag vill tävla freestyle och det är så himla få tävlingar, i princip ingen jag kan åka på som inte krockar med något annat. Denna helg är Rikard på NM i Finland, jag kände mig ensam och sysslolös och Boden arrangerade samtidigt tre dagars freestyletävlingar. Kändes som ett perfekt upplägg. Iallafall då. Nu känns 12-13 timmars tågresa i sittkupé sådär ;)

Just nu håller jag på att packa och fixa, det blir alltid mer saker än jag tänkt mig, två väskor fullproppade, utöver det bädd till Mika och kudde till mig så kanske vi sover lite bättre i natt.

På grund av det dåliga vädret stod vi ganska mycket under tak.

Idag har vi haft instruktörsträff på klubben, vi bjöds på god lunch och träningshjälp av Mona Karlsson. Jag har inte tränat någon lydnad alls sedan vi tävlade senast i början av juli, del så var det lite som ett antiklimax, jag hade tränat lydnad så intensivt under en period att luften nästan gick ur mig när tävlingen var över och vi fixat förstapriset. Dels har annan träning, framförallt agilityn tagit mycket tid det senaste så lydnaden har lite glömts bort. Nu fick vi lite av en nytändning och efter några ringrostiga repetitioner satt det mesta bra. Jag bad om träningshjälp för att lära in apporetering med dirigering och hade snöat in mig på hur jag skulle lära in höger och vänster och hur jag skulle hantera det kontra samma kommandon i vallningen. Mona sa direkt att hon inte ens använde de kommandona vid apporteringen utan bara tandtecken och så "apport" förstås. Jag testade samma sak och Mika fattade direkt, eftersom hon är så van att läsa kroppsspråk från agilityträningen föll det sig ganska naturligt för henne och jag kände att vi direkt tog ett stort steg framåt i den träningen. Jag har tänkt att köra mycket freestyleträning nu fram till tävlingen nästa helg, sedan ska det satsas på lydnad och agility parallellt och förhoppningsvis kommer jag kunna starta i eliten i oktober.


Mika sneglade längtansfullt mot agilityplanen så fort hon fick chansen.

Idag, den första augusti, är en stor dag om man är en liten Mika. Idag blir hon nämligen 18 månader och därmed gammal nog att få tävla i agility. Vi firade med att åka till klubben och träna och det mesta gick bra. Nu ska vi ut och fila lite på freestyleprogrammet vi ska tävla med om minde än två veckor.

Ikväll har vi varit hos Åhza och Leoni, vi började med att titta på deras utbyggnad och fika (så långt allt väl, jättefint hus, gott fika och trevligt sällskap), sedan bar det av mot fåren för vallning (och det var här problemen började).


Fåren är ju fina att se på iallafall.

Jag blir galen på vallning, när jag tror att jag börjar förstå och få kläm på en det mesta så dras mattan under mig bort och jag står där som ett fån och fattar ingenting. Mika som tidigare har varit den starka av oss två i denna gren verkade dessutom ha lämnat både öronen och huvudet hemma, men benen hade hon iallafall med sig, det märktes.

Suck och stön.

Nu finns det egentligen bara två vägar att välja på för att komma vidare från den här punkten. Antingen växlar vi upp, lägger typ allt annat åt sidan och satsar fullt på vallningen, eller så skiter vi i det helt. Nä, jag skoja, inte riktigt så drastiskt kanske, men alternativet är att komma igen om några veckor, köra ett par vändor innan en kurs jag ska gå två dagar i oktober och förhoppningsvis få lite stil på henne, sakta men säkert.


En ny variant av fålla ut.

Och sedan... då blir det vinter igen, en halvmeter snö och -20 grader i fem månader, hurra... så är vi där vi är nu igen, på noll, eller kanske ett steg fram i bästa fall. Ja, jag är negativ och sur, vallning verkar ha den effekten på mig. Imorgon är en ny dag, tack och lov.

Nu har vi avverkat fyra tävlingsdagar på Skutskärs BK och vi har haft det riktigt bra, vädret har varit fint och Lova har tagit någon placering varje dag tror jag, idag avslutade hon med en andra och en fjärdeplats. Det enda minuset jag vill ge Skurskär är att man inte fick stå kvar med husbilen över natten på klubben. Det fanns gott om plats för dem på dagarna och de blev ju knappast fler eller trängre på natten. Hursomhelst hade vi det bra på Rullsands camping och hann med strandhäng nästan varje dag. Nu är vi påväg till Fagersta och ytterligare två tävlingsdagar, många har det blivit i juli hittills och visst börjar vi alla bli lite trötta, men på tisdag bär det av hemåt och jobba några dagar och vila för hundarna som gäller.

Igårkväll, efter att agilitytävlingarna var klara i Skutskär styrde vi bilen mot Gävle BK. Jag hade nämligen anmält mig och Mika till en lydnadstävling där. Länge var det dock osäkert om vi överhuvudtaget skulle starta, dels var jag ganska trött efter många och långa tävlingsdagar, jag kände inte heller att vi var riktigt redo att debutera i lydnadsklass 3, när det dessutom började att regna kändes det nästan som att det inte var meningen att vi skulle tävla. Efter ganska lång väntan var det iallafall vår tur, det var bara två startande i vår klass och vi gick ut sist. Mika kändes lite disträ de första momenten, men när de mer fartiga som inkallningen och apporteringarna kom levde hon upp och jag tror nog att även att jag slappnade av mer vilket bidrog till att allt kändes lättare och bättre.




Sittande i grupp: 10
Platsliggning: 9,5 (nosar)
Fritt följ: 8 (segt sitt, tappar höger sväng och helt om)
Sättande: 10
Inkallning med ställ o lägg: 10
Sändande med läggande o inkallning: 8 (fler kom till rutan)
Apportering o hopp över hinder: 9 (slarv vid tagandet)
Apportering metall: 10
Vittring: 8 (strul vid tagandet)
Fjärrdirigering: 7 (DK sittande, ej distingt sättande, lång kom)

Totalt 280 poäng och klassvinst.

Jag känner mig mycket nöjd trots en del missar, rutan siktade hon fel och drog åt vänster så jag fick stanna henne och skicka om mot rutan, då hittade hon den. Träapporten kastade jag lite kort, så hon landade nästan på den, vilket gjorde att den flög lite framåt innan hon grep den. I vittringen gick hon ut och grep nästan direkt rätt pinne, blev sedan lite osäker och släppte den, vittrade av de andra, men grep sedan rätt igen och kom in. Det tycker jag ändå var duktigt gjort av henne, för bara någon vecka sedan hade hon aldrig klarat att reda ut en sådan situation. Fjärren är väl det moment jag tycker att hon kunde ha gjort bättre, för det vet jag att hon kan. Fel i ett skifte då hon la sig från stå istället för att sätta sig, men jag fick upp henne med ett dk. Att jag fick kommentaren långa kommandon är något jag inte ens tänkt på. Jag har handtecken på stå och tar då ut händerna åt sidorna lite grann och tror att jag höll kvar dem i den positionen för länge.

Jag har anmält till ytterligaren en lydnadsklass 3 och kommer nog att köra den, sedan siktar vi nog på eliten utan att ta LP i trean. Helgerna räcker inte till om man vill köra flera grenar och nu får vi ju snart starta i agilityn också. 

Såhär ser flocken ut just nu.

Joker är 12 år och ganska pigg trots en del krämpor. Saga är 1 år och mer vild än tam, samtidigt en mysig och go tjej. Mika är tre veckor äldre än Saga och de två är helt oskiljaktiga. Till en början var vi restriktiva med att låta dem leka med tanke på skaderisken, det visade sig senare vara en onödig oro då hon är försiktig och har hur kul som helst med Saga. Att ha två så jämngamla hundar ser jag numera bara som en fördel, iallafall om man inte behöver aktivera och träna båda två själv. Lova är 8 år, i sällskap med de två yngre känns hon äldre än vad hon faktiskt är, hon leker inte särskilt mycket utan vill mest hålla ordning på de andra och följer Rikard vart han än går.

Snart väntar en intensiv tävlingsperiod, på onsdag åker vi till Gotland där det väntar tre dagars tävlande, sedan hinner vi bara hem en dag och packa om innan vi åker vidare mot Skutskär, efter fyra dagars tävlande där far vi vidare mot Fagersta. Sedan väntar en veckas vila innan det är dags för Borås. Vi kände att det var dags att satsa på lite nya saker, vårt tält hade inte en hel dragkedja och flera pinnar var krökta, så ett nytt sådant har införskaffats. Idag var vi även till Granngården och köpte nät att ha runt husbilen, en bit tänkte vi även ha till tävlingstältet. Nu är vi redo!

Så var SM över för denna gång. Visst är det skönt att ha så nära som vi har haft, men den riktiga SM-känslan har inte velat infinna sig ordentligt i år. Kanske beror det på att vi bor hemma? Kanske för att jag inte alls var på tävlingsplatsen i fredags och deltog i veterinärbesiktning, invigning och parad?

Vädret idag har varit helt bedrövligt, bara en massa regn. Lova låg femma efter gårdagens lopp och startade således bland de sista hundarna. Efter gårdagens avhopp från balansen kände Rikard att de var lite osynkade och var ganska orolig över hur hon skulle göra i denna agilityklassen. Hon har varit lite av en fuskare på kontaktfälten, men det har gått att hålla dem i schack. Även om hon långt ifrån alltid gör "som hon ska" så brukar hon oftast vara på så att hon slipper fel. Fram tills nu. Senaste tiden har hon varit en notorisk kontaktfältshoppare och det retliga är förstås att hon på träning alltid gör skolboksexempel på balansbommen. Med andra ord är det svårt att komma åt henne, särskilt när det har varit landslagsuttagningar, lagtävlingar och som nu, SM. Inte riktigt läge att göra om och göra rätt. Femte hindret idag var balansbommen och mycket riktigt gör hon ett avhopp. Rikard tappar fokus och motivation och diskar sig senare på fel tunnelingång.

Vi packade ganska snabbt ihop och åkte hemåt, egentligen hade jag velat stanna och se de andra finalerna, men då var jag redan genomblöt och kall, så att följa förtsättningen via datorn hemma lockade mer.

Då var första dagen av årets SM avklarat. Jag hade räknat med dåligt väder och kom till tävlingsplatsen i raggsockar och gummistövlar, i väskan hade jag dessutom packat ner både vantar, mössa och långkalsonger, inte tänkte jag riskera att sitta och frysa i elva grader och regn inte. "Tyvärr" passade min utrustning inte alls, ett par sandaler och shorts hade jag haft mycket större användning av... Nu fick jag gå barfota och vika upp jeansen för att inte svettas ihjäl. Imorgon säger prognosen iallafall regn, men jag kommer nog att gardera mig för alla typer av väder ändå.



Resultatmässigt började det riktigt dåligt för Rikard och Lova, agilitylagklass gick först och de fick en femma på balansen sedan slalomfel i slutet, Rikard tog då tillbaka och gjorde bara om sista porten, tydligen hade hon gått ur ännu tidigare och alltså inte gjort alla portar innan de fortsatte så det blev en disk. Ina nollade i laget, Erik fick 15 fel och Gina diskade sig också, så totalt sett var laget helt borta. Jag kan tycka att lagklassbanan för smallhundarna var onödigt svår, inte ett enda lag kom runt felfritt vad jag vet och många lag diskade bort sig helt vilket känns lite trist inför morgondagens final. Ett par timmar senare var det dags för individuella hoppklassen för Lova, bortglömd var dagens dåliga insats och nu gällde det att ladda om. Banan visade sig vara ganska enkel, vilket genererade i många felfria ekipage och inför morgondagen kan vad som helst hända. Lova ligger på femte plats, med en halv sekund snabbare tid och hon hade legat tvåa istället så det är tight med tiderna och kommer att bli ruskigt spännande i finalen.

Idag har vi vallat igen. Wow! Andra gången den här veckan! Jag har fått kontakt med en person som har får här i vår kommun som jag ska få möjlighet att valla på och idag var vi där för första gången. Det känns kanon att kunna valla lite oftare nu när de finns så nära. Idag kände vi mest på fåren, tränade lite flanker och jag försökte mig på fösningen som just nu känns svårast. Mika vill så gärna gå upp och runda så hon tenderar hela tiden att glida lite istället för att gå rakt på. Fåren hade dessutom rejält drag mot hörnan där grinden var vilket inte gjorde det lättare. Överlag är jag nöjd, vi stod på helt egna ben och klarade oss ganska bra tycker jag.

Idag har vi avverkat första dagen av två på hemmaklubben Bro-Håbo BK. Vi har haft kanonväder, strålande sol och närmare 30 grader hela dagen, kanske inte optimalt för hundarna, men jag älskar värme och klagar aldrig. Regn däremot är jag gärna utan. Tidsplanen vi hade höll bra och jag tror att de flesta var nöjda, hörda inga klagomål iallafall och då får man väl räkna med att det mesta var till belåtenhet.



Celine har varit med nästan hela dagen och varit så duktig och självgående. Imorse när vi fixade fram alla saker värme hon upp genom att sjunga i mikrofonen, sedan har hon lekt och minglat runt hela dagen, det märks så väl att hon mer eller mindre är uppväxt på agilitybanan och framförallt vår egen klubb.

Resultaten för Rikard och Lova har tyvärr lyst med sin frånvaro, i agilityklassen diskade Rikard henne genom att ta om hinder och i hoppklassen blev det strul i slalomen. Imorgon är det nya chanser och nya tag som gäller!

I helgen har vi agilitytävlingar både lördag och söndag på hemmaklubben Bro-Håbo BK. Jag är tävlingsledare och nu när det bara är ett par dagar kvar börjar det kännas lite stressigt, egentligen har vi nog allt under kontroll och idag fixade jag de sista priserna och domargåvorna, men ändå är den där jobbiga känslan av att man har glömt eller missat något där hela tiden. Vi är inte så många aktiva inom agilityn på klubben, men som tur är så är vi ett bra team som hjälps åt och fixar allt. 

En sak jag funderade på nu när jag håller på att fixa med priserna till tävlingen. Vad uppskattar ni att vinna? Givetvis snackar vi rimliga saker, alla vill säkert vinna utlandresor och nya bilar typ ;) Är saker till hunden bra? Eller till er själv? Hundmat? Välja själv från bord eller bli tilldelad? Är rosett eller pokal viktigt i klass 3? Om inte, vad skulle ni föredra istället?

Det blir inte så mycket Sagauppdateringar här eftersom det är Rikards hund och han tränar och fixar mest med henne. Många frågar dock om henne och är nyfikna och jag kan tala om att vi allihopa är helnöjda med denna lilla glädjespridare. Hon är alltid pigg och glad, svansen viftar jämt och hon har alltid nya bus pågång. Igår när vi var och tränade filmade jag några klipp på henne och satte ihop till en liten film.

Idag har vi varit på Tyresö HU och deras freestyletävling. I PM:et såg det ut som att vi skulle bli kvar på tävlingen ganska många timmar, men väl på plats visade det sig att det var massor av strykningar, i klass 1 kom 4 av 18 anmälda till start. I klass 2 kom hälften av de anmälda och jag startade sist som nummer 4. Innan vi gick in kändes allt bra, men när vi väl körde igång programmet verkade Mika ha tankarna någon helt annan stans och det känes lite ovant då hon normalt sett är samarbetsvillig och fokuserad. Jag funderar på om det kan vara löp på gång, hon har kissat väldigt ofta och mycket senaste veckan och verkat lite flummig i huvudet. Tyvärr tappade jag själv lite fokus när hon nosade i några rörelser och kände att jag glömde bort att slappna av och köra på mina egna rörelser. Vi kom sist (eller fyra låter ju lite bättre, hehe...) men fick poäng nog för uppflyttning till klass 3. Till mitt "försvar" vill jag säga att alla i klass 2 var väldigt duktiga och hade rent teknisk betydligt svårare program än vi. Jag har lagt tid på att få ihop ett glatt och underhållande program men kanske gjorde ett misstag genom att göra det "för lätt". Nu satsar vi på klass 3 och då ska jag lära in lite nya rörelser och trix och höja svårighetsgraden, för det kommer nog att krävas för att vi ska få certen och förhoppningsvis ett championat.

Det blev strul med musiken som först inte ville starta, sedan kom den igång och då missade Rikard att filma lite i början. Skratta inte ihjäl er nu ;p

Ikväll har vi varit på klubben och tränat agility. Det var en helt perfekt kväll, 17 grader, sol och helt myggfritt. Celine somnade i bilen på vägen dit så vi kunde i lugn och ro träna hur länge vi ville. Mest träning fick Saga och Mika och jag la nästan all fokus på balanshindren idag. Bäst just nu känns A-hindret, men jag tycker vi har kommit en bra bit på väg på de andra två också även om jag är långt ifrån nöjd ännu. Mika tycker gungan är lite läskig ibland och vill gärna krama den eller fega ut, på balansbommen är hon emellanåt lite vinglig och det känns som att hon inte riktigt vågar satsa fullt än. Såhär såg lite av träningen ut idag;