Mardrömmar och vaccination

Celine har precis somnat, det blir alltid en seg match när hon sovit på dagen, hon är precis som jag en riktig kvällsmänniska och har alltid varit svår att få i säng i tid. Imorgon ska jag jobba så det är ju viktigt att hon inte är uppe för länge, för då blir det inte roligt imorgonbitti. Det sista hon pratade om innan hon somnade var råttan och draken i sagotåget på Junibacken. Råttan är jättestor och tagen ur "Nils Karlsson pyssling", draken kommer ur "Mio min mio". Båda ser ganska skrämmande ut, så vi får väl se om de orsakar några mardrömmar inatt. Oftast sover Celine bra, men i början av veckan hade hon en riktigt jobbig natt, hon vaknade gråtande vid tolv och fick komma in till vår säng, sedan var hon i princip otröstlig i nästan två timmar. Somnade om för att sedan vakna ytterligare några gånger och var ledsen innan det blev morgon. Vi försökte med alla medel, tröstade, håll om, väckte henne ordentligt och gav välling, ingenting hjälpte särskilt bra. På morgonen frågade jag varför hon hade varit så ledsen på natten, då svarade hon att hon var rädd för att sova i sitt rum. Vi är aldrig principfasta eller hårda med att hon ska sova i sitt rum, hon får alltid komma in till oss om hon vill under natten, däremot låter vi henne alltid somna i egen säng. När hon var bebis samsov vi nästan jämt, de flesta verkar tycka att det är jobbigt att ha små barn i sängen, jag tycker mest att det är mysigt och sover absolut inte sämre för det.

Nu ikväll har vi varit iväg och vaccinerat hundarna, läser och hör överallt om hundar som drabbats av kennelhosta så vi fick oss en spark därbak och åkte iväg för att fixa det. Även om det såklart inte är ett 100% skydd så har man ju åtminstone gjort vad man har kunnat. Även veterinären bekräftade att det gick mycket hosta nu, känns ju inte så kul, jag har gett Rikard order om att undvika alla onödiga hundkontakter så gott det går i Linköping i helgen.

Tack för alla gulliga kommentarer om nya valpen, jag är så himla glad att det blev just hon. Hade det blivit den andra hade jag säkert varit lika lycklig över det, men ni vet hur det är, även om man försöker låta bli så är det svårt att inte fästa sig lite extra vid någon speciell. På lördag ska jag passa valparna när Britt är och tävlar, ska bli himla roligt, då får jag verkligen chansen att umgås med dem extra länge och lära känna dem bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0