I eftermiddag/kväll har vi varit hos Åhza och Leoni och hälsat på. Celine har verkligen sett fram emot att träffa sin kompis och jag var väldigt sugen på att låta Mika träffa lite får igen, en perfekt kombination med andra ord.



Efter kursen hos Eva var jag ganska orolig att Mika skulle bete sig lika galet och hetsigt som då, men även om hon knappast var helt under kontroll idag så kändes hon ändå lite behagligare att ha att göra med. Det som är jobbigast just nu är att hon lyssnar så dåligt när jag säger till henne att stanna eller lägga sig, väldigt frustrerande att helt plötsligt ha en hund som inte bryr sig om alls vad man säger.



Jag känner att jag saknar massor av kunskap om vallning för att kunna ta mig vidare. Jag förstår inte alla begrepp, inte varför man gör vissa saker och kan inte heller se hur det färdiga resultatet ska se ut alla gånger. Nu fick jag låna en bok av Åhza som som ska plöja igenom under bilresan ner till Tyskland nästa vecka. Kanske klarnar en del efter det.


Vallning är verkligen svårt, särskilt när man som jag har dålig kunskap om fåren, vad tänker de egentligen?


Och vad rör sig i Mikas huvud?


Barnen hade roligt med Rikard på stubbåkern under tiden.

Efteråt fikade vi och Celine fick flera par jättefina skor som Leoni hade växt ur, nu har hon samlat alla i sängen här hemma och är jättenöjd.

Alla loppisproffs har en blå IKEA-kasse med sig, så även jag.

Vippan har sina traditionella klädbytardagar för barnsaker i Fruängen den här helgen och börjar idag, jag har varit där några gånger tidigare och brukar alltid hitta något. Den här gången var det dock i andra lokaler än jag besökt tidigare och det var helt galet trångt, jag blev helt matt av att komma in i och orkade knappt kolla bland sakerna. Jag är så glad att Celine fick följa med Rikard till jobbet istället. Med mig hem fick jag iallafall några DVD-filmer och ett par plastiga skor som hon kommer att älska att leka med. Med facit i hand var det nog inte värt tre timmar resa tur och retur, det kompenserade jag med att möta Katta i cetrum, käka pizza och köpa lite kläder till mig själv. Helt plötsligt kändes dagen väldigt lyckad ändå.

Kaos.

Med tanke på att rubriken är numrerad kan ni säkert tänka er att det kommer fler delar, redan imorgon ska jag stå först utanför barnloppisen i Jakobsberg. Och på söndag fortsätter det i Bro. Jag får ta igen att jag knappt har besökt en enda i år, nu blir det en helg fullspäckad med second hand.

Jag vet inte om jag planterade alldelles för sent eller om det helt enkelt inte går att odla broccoli och physalis om man inte har växthus eller bor i skåne. Jag kikar till mina plantor var och varannan dag och det går långsamt, antagligen för att det är för kallt och snart fryser de säkert ihjäl. På physalisplantan finns det hur många korgar som helst och den blommar än, men bären i är ungefär hälften av färdig storlek. Vad ska jag göra? Ta in dem? Se på när de sakta dör?



   


(Uppdat. En snabb sökning på google gav mig svaret att det är bäst att förså broccoli inomhus redan i februari och att physalis trivs bäst i växthus, där ser man. Bara att göra om och göra rätt nästa år då)

...kom gick och passerade. Utan att jag märkte det nästan. Jag har jobbat de tre dagarna som vanligt och nu ligger fyra lediga dagar framför mig. Även om jag älskar mitt jobb så känns det så skönt att kunna sova ut på morgonen och göra vad jag känner för under dagen. Vardagarna med jobb rullar annars på i ett så snabbt tempo, hem, äta middag, ut med hundarna, lägga Celine, kolla på TV:n och sova. På måndagar har jag dessutom agilitykursen just nu.

Har klämt in ett lydnadspass med Mika varje kväll iallafall och det går nästan alltid bra med min lilla pärla, hon är så duktig! Funderar på hur det blir med debuten, jag vet ju att hon får tävla redan i december, frågan är om vi är klara då och om vi hittar någon tävling med lämplig plats, hon har ju inte tränat i ett ridhus någon gång, inte heller i någon typ av hall. Kanske är det dumt att debutera på en så annorlunda plats? Väntar vi så har jag ingen aning om hur tävlingskalendern för nästa år ser ut, kan man hitta den för lydnadstävlingar på nätet någonstans? Kör några klubbar tävlingar utomhus på vintern? Tänk om det blir en lika galen vinter som förra året med en meter snö? Lika bra att vänta till april-maj? Samtidigt suger det i tävlingstarmen, jag har lättare att motivera mig att träna om jag har ett tydligt mål, som en specifik tävling, då känns maj långt borta.

Celine och jag köpte nya skor idag.

En ballong, det var allt som krävdes för att övertyga Celine. Tur att det är 15 år kvar innan hon får rösta och jag hoppas att det inte är en ballong som avgör hennes val då.

Lova idag.

Mika personifierad

Mika blev egentligen 7 månader redan förra onsdagen, men eftersom vi var i Italien då så blev det ingen uppdatering. Nu äntligen har jag tagit mig för att avlägga en liten rapport. Kanske är dessa siffror helt ointressanta för de flesta, men jag är ett riktigt freak på listor och statistik och kan omöjligt hoppa över en månad. I lördags fick jag Mika professionellt mätt med sticka av Helene och hon är nu 47,3 cm i mankhöjd. Dagens vikt blev 12,2 kilo. Imorgon ska vi gå andra kurstillfället för Malin, det ska bli jättekul!

Natten mot fredagen gick vi upp strax innan tre och kom iväg halv fyra som planerat, vi skulle flyga från Skavsta och räknade med att resan dit skulle ta 1,5 timme. Jag och Celine somnade ganska omgående i bilen. I Södertälje vaknade jag av att Rikard utropade att det måste ha hänt en olycka, bara några bilar framför oss blinkade blåljus och trafiken stod helt still. Först tog vi det ganska lugnt, klockan var inte ens halv fem och vårt flygplan skulle lyfta vid sju, gott om tid med andra ord och inte sa himla långt kvar innan vi var framme.

När ingenting hade rört på sig på minst tjugo minuter gick jag fram för att kolla vad som egentligen hänt, det visade sig att en långtradare krockat och orsakat totalt kaos över precis hela vägen, båda körriktningarna var blockerade. Polisen jag pratade med förklarade att trafiken skulle vara stoppad många timmar framöver. Nu kom paniken, vår flight då!? De talade om att försöka vända trafiken genom att backa alla bilarna, ett ganska komplicerat och långdraget projekt. Inget vi hade tid med precis.

Jag ringde i panik min mamma (som såklart låg och sov) och bad henne komma med en bil som vi kunde byta till så kunde hon köra hem vår när trafiken släppte. Mamma och min kusin hoppade direkt in i bilen och påbörjade räddningsaktionen. De hann bara åka en liten bit när jag såg hur en kranbil som stod i kön en bit bakom oss började lyfta bort betongblocken som skiljde körfälten åt. Tack vare det kunde vi till slut backa ut och köra tillbaka på andra sidan och sedan åka gamla vägen till flygplatsen. Jag ringde och sa att mamma kunde vända, hon och kusinen kunde åka hem och sova igen. Vi körde som galningar, dels hade vi suttit fast i över en timme i kön, utöver det var vi tvungna att åka tillbaka en bit och sedan köra en längre och långsammare väg till flygplatsen. Stressade kom vi till slut upp på motorvägen i rätt riktning när vi hörde en rejäl smäll. "Vad fan var det?!" utropade vi båda två innan vi såg att bakrutan på bilen hade spruckit i tusen bitar. I det här läget kände jag att det bara var en flygkrasch eller dödlig hajattack kvar sedan hade vi upplevt allt dåligt man kan i samband med en semester. Vi fortsatte bilresan, med halva bakrutan hängande i små bitar. Celine sov sig igenom allt kaos, men vaknde och var kissnödig. Vi stannade längs vägen, hon kissade ner min fot och med blöta strumpor körde vi med gasen i botten den sista biten till Skavsta. 

Incheckningen skulle enligt papprena precis stänga, men medan Rikard parkerade bilen stormade jag in och fick upp väskorna på bandet. Med några minuter till godo boardade vi planet och var på väg. Och fram kom vi.