Idag har vi haft en lugn förmiddag och städat undan lite här hemma, ute har det varit riktigt trist väder och ingen känslan för att julen närmar sig finns överhuvudtaget.

På eftermiddagen kom Helena och Stella och hälsade på, ungarna röjde loss totalt och energinivån toppades av de riktigt sockriga pepparkakorna de fixade med hjälp av glasyr och godis.



Vi avslutade med pizza uppe i centrum, så skönt med sådana här sega dagar ibland när man inte ens orkar laga mat, vanligtvis är våra helger så fulltecknade att man knappt har utrymme att tänka. Celine har redan somnat och det är mycket sällsynt att man får henne i säng före åtta, själv ska jag nog lägga mig och glo på TV.

Imorgon är det måndag och en ny vecka rullar på, det lär bli en del träning för nästa helg ska jag som sagt tävla lydnad, men även agility. 

Richard är i Finland med Patrik och tävlar agility hela helgen, de tog båten igårkväll och kommer iland i Sverige igen måndag morgon. Enligt uppgift verkar det gå bra för dem båda, Lova är sedan tidigare finsk agilitychampion, men tog idag hoppcert och blev även finsk hoppchampion. Sam har fått båda sina cert och kan numera titulera sig som finsk agility- och hoppchampion även han.

Själva här hemma är Celine och jag och tre hundar förstås. Idag var det lydnadstävling på Nacka BK som stod på schemat och jag fick skjuts dit av Richards föräldrar. Jag älskar att lydnadstävlingar sällan betyder tidiga mornar, idag var det samling 12.00. Det var många starter i eliten och uppdelat i två grupper, vi drog 6 som var sista startnumret. Jag har vänt och vridit på det här med vilket startnummer jag gillar bäst, men kan inte komma fram till någon konkret. Egentligen tycker jag att det är rätt skönt med ett tidigt nummer, då har man det snabbt gjort och kan avslappnat titta på de andra. Nackdelen tycker jag är vid platsen, att lägga först gillar jag inte, men ännu mindre att sätta hunden sist. Att gå ut sent gör förstås att det blir en lång väntan innan det är dags. Idag hade jag dessutom ingen bil att lägga Mika i, men fick låna bur i en av mina medtävlandes bilar så att hon kunde vila en stund innan sin tur iallafall.

Båda gruppmomenten gick bra, jag känner inte alls lika stor oro inför dem längre och det är skönt. Hon har ju aldrig rest sig eller hittat på några dumheter men har uppträtt lite oroligt ibland och tittat runt väl mycket. Idag blev det 10 på både sittandet och platsen.
Fria följet kändes helt okej, tyvärr gav det bara en 7:a med kommentaren tränger och sent sitt, det här med sena och långsamma sättanden förföljer oss verkligen, idag berodde det nog till stor del på det taskiga underlaget, lerigt och blött.
Dumrutan kändes bra, alla skiften satt fint, men hon satte sig inte i sista halten, i samma sekund som TL sa momentet slut åkte rumpan ner i backen. 8.5 med kommentaren sent sitt. Det berodde med all säkerhet på underlaget.
Inkallningen var hyffsad, inte så bra som hon kan göra den men jag behöver bli bättre på att ge kommando i rätt tid, ofta väntar jag lite för länge. 8 poäng.
Rutan satt kanon idag och gav en fin 10:a.
Apporteringen hade skördat flera offer, den låg på en ojämn del av planen och apporterna syntes dåligt för mig, för Mika som satt mycket längre ner syntes de nog inte alls. Vi fick höger och hon började med att ha dragning mot rutans kon som låg till höger, men hittade sedan rätt. När jag skickade ut henne tog hon höger fint men såg inte apporten direkt, hon fick syn på mitten och ändrade riktning ditåt. Jag stannade henne och skickade återigen höger, då var hon så nära apportbockarna att hon såg dem och tog rätt och kom in. Vi fick en 7:a och det kändes väldigt generöst.
Metallen gick som vanligt bra och gav en 10:a.
Sedan var det då dags för vårt svåraste moment vittringen, de låg på rad och Mika vittrade noggrant av från vänster till höger, näst sista plockade hon och kom in med och det var rätt, lycka! 9 poäng fick vi med kommentaren puttar, kanske var hon lite för närgången med nosen, men munnen var absolut stängd hela tiden så det kändes kanonbra! Vågar man tro att vi löst problemen nu?
I fjärren fick vi 8 poäng, hon flyttar lite fram i skiftet från stå till ligg istället för att fälla sig bakåt, det är inget vi har toktränat på precis så oftast blir det så, i övriga skiften brukar baktassarna vara låsta vid samma punkt.

Jag var riktigt nöjd när vi gick av, Mika var glad och lite busig hela tiden men höll ändå ihop bra. Jag väljer att släppa lite på tyglarna hellre än att bli stel och tråkig i lydnaden och hittills har vi aldrig fått negativ respons på det av varken TL eller domaren. Snarare tvärt om, flera gånger har vi fått muntliga kommentarer om att Mika ser så trevlig och fin ut.

Totalt fick vi 278.5 poäng och vann hela klassen! Eftersom tävlingen även var en cup gick vi genom vinsten vidare till en final, jag valde dock att avstå den trots att de hade jättefina priser. Både Mika och jag var väldigt trötta, att då samla ihop sig och försöka prestera igen kändes bara dumt och onödigt, jag var nöjd som det var och ville ta med mig den känslan.

Nästa helg ska vi tävla lydnad på Österåkers BK på lördagen, då är det exakt ett år sedan vi gjorde vår lydnadsdebut på samma plats. Vad vore bättre än att knyta ihop säcken med ett lydnadschampionat på samma plats som vi en gång påbörjade vår karriär? Hoppas kan man ju! :)


Ikväll ska Celine och jag fira med varsin liten bakelse.

Idag har vi bakat lussekatter, det känns absolut nödvändigt att baka dem själv då jag aldrig har smakat en god köpt lussekatt. Under tiden degen jäste plockade vi fram ljusstakarna och gjorde det lite adventsfint här hemma. Jag insåg i röran att vi knappt äger en enda julgardin, jag brulkar nog inte byta men funderar på om jag ska kolla om man hittar några fina i affären och kanske byta i köket iallafall?



Receptet jag använder är inget konstigt utan en helt vanlig vetedeg, sedan lägger jag till ett ägg, en burk kesella och två påsar saffran. För att inte få dem torra ska man använda så lite mjöl det bara går och inte grädda för länge, jag kör 225 grader i  6-7 minuter. Så fort de har svalnat hyffsat fryser jag in alla som inte ska ätas samma dag, för redan dagen efter är de trista tycker jag.



Det kommer med all säkerhet att bli flera bak innan jul, jag funderar på att prova att baka lussebullar med fyllning, fast inte med mandelmassa. Någon som testat att baka med vanljfyllning tex? Eller något annat som kan passa?



Celine tröttnad rätt fort på att baka, men dök upp emellanåt och hjälpte till med att peta i russin och pensla dem med ägg. Precis när jag gräddat alla plåtarna och städat av köket kommer hon och undrar om vi kan baka pepparkakor nu. Ehhh.... Nej! Det får bli en annan dag...

Efter att ha stått och rotat igenom skåpen efter leksaker till Mika insåg jag att det var en direkt bristvara i detta hushåll. Tidigare har jag haft en uppsjö av roliga leksaker, men eftersom det är en förbrukningsvara har lagret av dem sakta sinat och kvar återstår nu bara några gamla slitna fleeceflätor och trasiga bollar.
Jag tillhör dem som absolut tror att belöningar värderas olika, även om Mika tycker om att äta allt och leker med nästan vad som helst så är jag övertygad om att godare och roligare belöningar ger bättre resultat. Är belöningen värd lite mer så tror jag att hundarna att beredda att ta i lite extra och ge sitt allra yttersta än om den bara är bra eller halvbra. Det viktigaste redskapet vi har i träningen är ju faktiskt belöningarna så där vill jag inte snåla in.

Igår köpte jag två kampleksaker med fårskinn, den ena har en boll i ändan och den andra bara päls. Mika gillar verkligen dessa leksaker, men tyvärr håller de inte särskilt länge. Nu är jag på jakt efter roliga bollar, dels hennes favoriter, de som ser ut som olika gummidjur med liten svans som piper, men även nätbollar som är mjuka med en massa hål i. Jag vill kunna variera belöningen genom både kamp och att kasta.


Den ena testades direkt igår och blev flitigt använd som synes.

På mässan i december hoppas jag på att kunna hitta ännu fler roliga leksaker.
Jag tar gärna emot tips! Vilken typ av leksak föredrar din hund?

Idag har Mika och jag tillbringar hela dagen hos fåren, Eva höll kurs för mig och fyra till, däribland Mika syster Eve. Vi har så få tillfällen att valla, särskilt med instruktör så jag nappade direkt när chansen gavs. Först igårkväll började jag tvivla på om jag inte skulle ha tagit en slapparsöndag hemma istället för att bryta ner ytterligare en bit av mitt vallningssjälvförtroende. Med facit i hand är jag glad att vi åkte! Vi (eller snarare jag) löser ju inga problem genom att undvika dem. För problemet är som jag så många gånger tidigare nämnt jag själv, jag är min värsta fiende och det största hindret att ta sig förbi. Jag skulle behöva en mental coach med mig till fåren.
Mika skötte sig som vanligt jättebra, ingen skugga över henne! Hon är så fin och behaglig i fårhagen, gör aldrig några dumma saker och jag måste nog våga lita mer på henne. Idag märkte jag framförallt på slutet att vi skulle behöva ett sakta-ner-kommando, mina harklingar och märkliga läten tar oftast inte och om jag ökar styrkan i dem tar Mika det som att hon gör fel och söker upp mig istället för att fortsätta jobba. Överlag kändes det mesta bra och det är inte så ofta jag kan lämna ett pass med den känslan, himla skönt att avrunda vallningsåret så.
Beroende på när snön kan tänkas komma och i vilken mängd tar vi nog en paus och kommer igen i vår, men dyker vallningsmöjligheter upp tar vi dem gärna. Nästa år fixar vi VP och kanske en IK1 (Skrev jag verkligen det där sista?!)


Bästa hunden <3

...som hundägare.





Det gäller att inte vara så kinkig om man ska stå ut.

Som nästan alltid infinner sig en känsla av baksmälla efter en lydnadstävling. Ett elitprov är verkligen en riktig mental och delvis fysisk uttömning och efteråt känner jag mig alltid så trött. Igår var vi ute på plan igen och tränade, första gången sedan i söndags. Det är så himla kul med lydnadsträningen, men allra roligast är att tävla även om vi haft lite kämpigt i vittringen. Jag körde igenom ungefär hälften av momenten igår och allt känns som att det sitter bra, visst har vi detaljer att slipa på, men på det stora hela taget så känner jag mig lugn och trygg inför kommande tävlingar. Tanken var att vi skulle träna även idag, men mörkret och kylan gjorde att vi bangade ur och tog bara en promenad istället, imorgon är jag ledig och tänkte utnyttja det genom att träna i dagsljus.

Målet med Mika är just nu ett lydnadschampionat, sedan har jag tänkt att lägga lydnaden på paus ett tag och sätta igång med spåret, även där får jag ju lydnadsbiten när vi ger oss ut på tävlingsplan. Lite i smyg har jag börjat kika på nästa års apellklasser, men när det blir beror på när och hur länge snön behagar stanna i år. Till försommaren ska vi nog fixa det iallafall. Jag har aldrig tävlat bruks förut så det blir en spännande utmaning!

Helgen har (som vanligt) gått i tävlingens tecken. Igår var vi i Smedjebacken och tävlade med Mika och Saga i en jättefin hall. Mika startade i allra första klassen och gjorde ett bra lopp, det viktigaste var att hon inte hade samma dåliga attityd som i Rättvik. Hon lyssnade fint och gick bra, tyvärr dog vi på oss en rivning annars hade sista agilitypinnen i klass 1 varit vår. Ett par timmar senare var det Sagas tur, först var agilityklassen, Richard hade anmält till den av misstag då hon inte är tävlingsklar med kontaktfälten på balansen, men bestämde sig för att köra loppet ändå och helt enkelt hoppa över en liten sväng där balansbommen ingick. Gungan och A-hindret gjorde hon, det roligastre av allt var att hon gick in med helt rätt inställning och sprang på bra. I hoppklassen blev det disk för Saga, vägran på ett hopphinder, slalomfel och en missad tunnel, men återigen en positiv upplevelse trots uteblivna resultat. Jag hade egentligen ett lopp kvar, men då klockan närmade sig sex och Mikas klass inte dragit igång ännu kände jag att det fick vara nog. Large skulle gå sust och vi hade dessuytom näst sista startnumret, att behöva vänta 11 timmar mellan tvfå starter är lite för mycket för både mig och Mika för att orka hålla ihop. Jag kände mig nöjd med första loppet och ville inte äventyra den känslan så vi for hemåt.


"Björnidet"

Idag har Mika och jag gjort vår fjärde start i lydnadsklass elit. Efter urusla genrep på vittringen igår var väl inte självförtroendet på topp. Vi drog startnummer 2 och började med en 10:a på sittande i grupp.
På platsliggningen gjorde hon återigen samma misstag som förra gången och satt kvar när jag skulle lägga henne så ett DK krävdes vid nedläggandet, i övrigt prickfritt, en 8:a.
Fria följet varierar verkligen mellan olika tävlingar, denna gång var det jättekort, en person klockade det till 1,40 minuter och jag blev väldigt störd över att tävlingsledaren var otydlig i kommenderingarna, inga förvarningar gavs om stegförflyttningar eller vändningar på stället och jag råkade ta ett steg åt höger när hon sa tre steg åt vänster, vilket resulterade i att jag tacklade till Mika när jag ändrade riktning åt vänster. 7 poäng med kommentaren tränger och långsamma sättanden.
Dumrutan fick jag kommentar om dk med arm och kropp på både ställande och sättande, aldrig fått det förut och heller inte tänkt på om jag gör något, hon gjorde iallafall alla skiften fint, 8 poäng.
Inkallningen är ett mysterium, Mika kom i full fart och gjorde både bra ställande och läggande, tycker jag. Betyget 6 säger något helt annat. Kommentaren var sent ställande och läggande, möjligtvis kan det vara så att jag gav kommando lite sent, det är så himla svårt att se vart man ska ställa/lägga dem, särskilt om markeringarna finns flera meter i sidled. Jag väljer att inte lägga så stor vikt vid det, Mika är duktig på inkallningen och jag tycker bedömningen är orättvis.
Rutan fick jag även denna gång ge ett dk på då hon hamnar på gränsen och jag vågar inte lägga henne med tanke på att någon ynka kroppsdel kan hamna utanför, jag behöver kikare för att se vart hon befinner sig ;) Ska träna mer på att få henne tydligt i mitten av rutan. I övrigt jättebra, 8 poäng.
Apporteringen drog jag höger på och hon gick fint ut till konen, där hinner hon tappa fokus på mig innan jag får skicka ut henne vilket gör att jag ger ifrån mig ett litet pipljud för att få henne uppmärksam på mig, skickar sedan och det går jättebra, 9:a. Jag behöver träna med större fördröjning från konen till själva apporteringen, kommer inte min dirigering snabbt nog börjar hon själv titta och fundera på vart hon ska sticka och det fungerar inte om hon inte tittar på mig då jag bara har handtecken och inte muntligt höger/vänster.
Hopp-apport gav 9.5, kommentar snett sättande, inte mycket att orda om, hon gjorde den som vanligt bra.
Sedan var det då dags för vittringen, momentet vi nollat tre gånger i rad, på alla våra elitstarter. Träningen innan hade gått halvkasst, jag har ökat svårighetsgraden på träning rejält vilket gett en del missar. Pinnarna las i cirkel vilket Mika tycker är svårare än på rad då hon inte kan vittra av dem lika systematisk. Hon nosade på tre olika pinnar och plockade sedan en vilket visade sig vara rätt! 8.5 poäng fick vi med kommentaren någon tvekan, tappar tempo.
Sist ut var fjärren, fick ge ett dk på ett ställande, 7.5 poäng.

Richard och jag försökte räkna ut var det skulle bli för slutpoäng då jag fattade att det skulle bli på gränsen till ett förstapris, det var lite svårt att se poängen och jag kollade bara på några moment själv så efter en nervös väntan visade det sig att vi kommit trea på 258 poäng, ett förstapris med 2 poäng till godo! Någon gång ska man ha lite tur också ;)

Jag tycker att själva arrangemanget inte var så bra, en timme försenat samlades vi och TL var ganska otydlig och sa fel saker flera gånger. Sådan behöver man inte riktigt när man själv har nog med att hålla koll på sina egna fötter och hunden. Domaren dömde ganska hårt, men så är det ju i den här sporten och alla andra bedömningssporter också, alla är olika, ser olika saker och lägger olika mycket vikt vid detaljer. Jag är jättenöjd med Mika, hon är så härlig att träna och tävla med och jag känner mig oftast trygg med att hon kommer att göra sitt yttersta för att lyckas, att hon dessutom gör det med glädje både i kropp och ögon känns extra bra.

Nu har vi tre tävlingar kvar i år, nästan är i Nacka om två veckor.

Tidigare än beräknat landade vi hemma i Kungsängen i söndagskväll. Lova har kört fyra lopp om dagen och Mika två. På lördagen gjorde Lova två felfria lopp individuellt och blev trea i båda, ett av loppen filmade Mikaela.

 

Även i lagklasserna gjorde hon två felfria lopp, en av klasserna vann laget. Mika laddade som sjutton så fort vi överhuvudtaget närmade oss körhallen och höll på att gå upp i atomer när vi närmade oss banan där inne. Första klassen lyckades hon göra i princip alla fel man kan, en rivning, vänded i en tunnel, slalomfel och tog hinder från fel håll. Kände mig väl inte vrålnöjd i mål. I agilityklassen kändes hon betydligt trevligare, men fick återigen slalomfel, jag gkorde om och resten fungerade bra.

På söndagen började Lova med att vinna agilityklassen, men fick tyvärr fel i hoppklassen. Laget vann båda klasserna och säkrade därmed vinsten som årets lag tror jag. Mika var om möjligt ännu mera laddad än dagen innan och allt blev bara pannkaka. Hon stressade och skrek på banan, tog inte ens enkla kommandon och jag fick lägga henne och strunta i ett par hinder i sista klassen för att återfå någon typ av kontroll och kontakt. Det klokaste hade kanske varit att bara gå av, men jag hade inte räknat med att hon skulle vara så och hann inte fatta några bra beslut just då. Efteråt var jag grymt besviken och det kändes som att vi lika gärna kunde lägga ner agilityn. Jag har haft lite svårt att motivera mig för den träningen och när det dessutom blir såhär känns det inte direkt roligare. Ikväll körde vi ett litet pass efter lydnadsträningen (som för övrigt gick toppen!) och hon är ju såklart laddad på träning också och slår dövörat till ibland, men jag upplever aldrig den där okontaktbara bubblan av stress (?) som hon gick in i söndags.

Om ett par timmar åker vi mot Dalarna och de årliga tävlingarna i Rättviks körhall. Det är verkligen en gulkant i höstens tråkigaste månad att få åka dit och springa på torrt underlag. Det blir långa dagar, men vi har husbilen precis utanför och kan med andra ord gå ut och slappa så fort vi får tid. Lova kommer att springa fyra lopp per dag och Mika bara lagklasserna. Vi har väl inte tränat så mycket agility  som vi hade tänkt och borde, men kul ska det bli iallafall.

På vägen upp gör vi som vanligt en avstickare till Sågmyra för lite shopping och middag blir det på Erkut i Rättvik, en tradition nästan viktigare än julen ;)

Både igår och idag har vi haft helt fantastiska träningskvällar på klubben. Vädret har varit milt och man förundras över ur olika årstiderna kan vara år från år.


Agilityträning i t-shirt utomhus i november.