Det var så nära, så nära. Rikard gjorde två felfria kvallopp med Lova och vann båda, inför finalen ledde han naturligtvis och sa att Lova kändes kanonfin. Det enda jag oroade mig lite för var att hon skulle hoppa kontaktfältet på A-hindret, det stod nämligen på upploppet med bara två hopphinder kvar till mål och blir hon för laddad kan hon hoppa. Lova började stabilt, fixade alla byten och kontaktfält fint, men efter A-hindret skjuter hon ifrån, Rikard kommer lite efter och Lova passerar längs med näst sista hopphindret istället för att ta det. När han kallar tillbaka henne tar hon det baklänges och blir diskad. Så nära, men ändå så långt borta. Stackars Rikard hinner jag tänka, så jäkla surt att förlora där, när hon gått så fint i övrigt. Jag pratar med Rikard på telefon en stund efteråt, han är såklart besviken, men vid gott mod. Själv känner jag mig sur och som en riktigt dålig förlorare fast jag inte ens deltagit. Då kommer jag på mig, det är ju därför jag älskar honom, för att han är en sådan underbar person, alltid snäll och glad! Han ser direkt framåt och plockar utan sura miner fram de sakerna som Lova gjort bra, jag vill älta, han går vidare. Där har jag en del att lära.



Nu håller jag på att redigera ihop en film på träningen med Mika, kommer upp under kvällen