Eftersom mitt minne är likställt med en guldfisk så hoppar jag över att summera året som gått. Det har varit ett fint år och jag gillar tanken på mitt liv.

Jag kommer nog inte att avlägga några direkta nyårslöften, vet alltför väl att jag aldrig kan hålla dem iallafall. Däremot har jag tänkt att ta bättre hand om min kropp, äta sundare och träna mer, vilket inte lär bli så svårt, varenda försök till motion kommer att ge en förbättring på den fronten eftersom det är lika med noll nu. Jag ska bli bättre på att hålla kontakten med människor jag tycker om och vinna VM i agility. Haha, det där sista kanske vi inte hinner fixa under nästkommande år, men planen är att lägga en bra grund att jobba utifrån iallafall.

Om någon missat det, så vet ni nu ;)

Celine har aldrig tyckt att det är särskilt roligt att leka med dockor. Hon har alltid föredragit bilar eller allra helst traktorer. I julklapp fick hon en docka som gråter om man tar ut nappen ur munnen på den och nu har hon faktiskt börjat tycka att det är lite roligt att pyssla med dem. Alldelles nyss nattade hon sina två dockor i hallen och sa åt oss att vara tysta så de inte vaknade ;)

...enligt uppgift skäller hon mest och är nu dessutom ögonlyst med lindrig crd, allt för att passa in bland sheltiesarna här hemma? ;)

Rikard fick väcka mig innan han stack iväg alldelles nyss, jag är så sjukt trött på morgonen, fattar inte hur jag ska komma tillbaka i min jobba-rytm och gå upp 05.30 igen... tur att det är länge kvart till dess. Idag ska vi gå på Pippiteatern på Vasateatern. Celine älskar Pippi och kommer förhoppningsvis att sitta som trollbunden i två timmar. Innan dess tänkte vi kolla lite mellandagsrea i stan och äta buffén på Pizza hut. Rikard hade några jobbgrejer han skulle göra först, så han har som sagt var redan åkt. Celine och jag ska klä på oss och fixa lite sedan sticker vi också iväg. Tjing!

ICAs reklamfilmer är ju numera en klassiker i TVn. De två senaste är verkligen hur kul som helst. Droppställningen, hans flykt från tanten som spanat in honom, det groteska munsåret eller Ulfs reaktion när han ser det, jag vet inte vad som är roligast, haha...

Dagens outfit, fula poser, och tillgjord röst, som taget ur vilken blogg som helst typ... :D

Trots att jag sett båda två flera gånger har jag ingen aning om vad det är för varor de egentligen gör reklam för.

SM i agility nästa år ska gå i
Värmland, på Skutberget. Direkt när vi fick reda på det ringde jag och bokade boende, vilket var i mitten av juni. Vi har tävlat på Skutberget förut under värmlandsveckan och vet hur skönt det är att bo nära tävlingsplatsen, därför kändes det angeläget att få en av stugorna på campingen som ligger ett par minuters promenad bort. Det fick vi och idag kom bekräftelsen på bokningen, 20 kvm campingstuga ska fem personer och fem hundar trängas i, hoppas på fint väder så kan vi använda altanen också. Känns lite konstigt att planera och boka inför sommaren när termometern utanför fönstet visar tio minusgrader, men på något sätt känns det bra, förhoppningsfullt. Det blir sommar och varmt igen även om det inte känns så just nu.

Nu har nedräkningen börjat på riktigt. Om tre dagar hämta vi hem Kim och ingen kunde längta mer än jag. Tre dagar, känns som en evighet just nu. Jag har satt totalt alkoholförbud på Rikard på nyårsafton så vi kan åka riktigt tidigt på nyårsdagen, haha... ;)


Bilden stulen av Eva

Ja, äntligen har jag Spotify tack vare gulliga Anna,
hur har jag klarat mig utan undrar jag nu?

  --> 

       

på nageltillväxten?

Glad målare

Rikard är och hyr en film, Wallander Skytten, så ikväll blir det lugnt, även om jag borde göra ytterligare en strykning på trappan... men det orkar jag nog inte idag.

Prinskorvar

Före


Samma rum efter.

Det andra stora rummet nere i källaren har vi tänkt att använda som ett förråd.

 -->

 --> 

Vi har kommit en bra bit på väg, men är långt ifrån klara, två naglar lyckades jag bryta av igår i allt kånkande, så jag bestämde mig på kvällen för att ta bort mina gelenaglar, världens jobb, nästan värre än att städa källaren ;) Nu sitter jag här med jättekorta och fula naglar och funderar på vad jag ska göra med dem, det kommer ju att ta flera månader för dem att se bra ut igen. Suck.

Celine väckte mig halv nio imorse med en kram och orden "Jag älskar dig". Gulligaste ungen. Tack vare barnkanalen lyckades vi somna om en timme till innan vi gick upp och käkade frukost. Redan efter ett par dagars semester kommer jag in i någon förskjuten tidsrytm och är upp väldigt sent på kvällen (läs natten) för att sedan sova ut länge på morgonen, kvällen efter det har jag givetvis ännu svårare att gå och lägga mig och så blir det senare och senare. Inatt började jag t.ex. att sortera in mina smycken i skrinet jag fick av Rikard i juklapp.

Ordning och reda.

Efter frukosten åkte vi iväg till Barkarby för att kolla in mellandagsrean. Det enda jag köpte var en bur till Kim, stor nog att rymma alla hundarna tror jag, men vad sjutton, det är ju bättre än en för liten tänkte jag. Rikard köpte en Blueray spelare och någon superskrivare som tydligen kunde allt (laga mat och bära ut soporna också funderar jag på?!). Jag hade ju tänkt att fynda en ny julgran eftersom jag dels bröt av en gren på den gamla och även skulle vilja ha en större, men de var slut överallt, de enda i rätt storlek jag hittade var svarta eller lila så det fick vara. Celine ville absolut ha ett nattlinne med mumintrollen på, men jag orkade verkligen inte stå i den jättelånga kön för ett nattlinne, dessutom har hon massor av dem. Rätt dålig shopping på mellandagsrean för oss med andra ord.

Bus i skogen på juldagen

Juldagen tycker jag är en tråkig dag, De flesta uppskattar säkert lugnet, att alla affärer är stängda (okej, några elektronikaffärer är tydligen öppna, men t.o.m. vårt lokala Coop forum är stängt) och är nöjda med en promenad, sedan bara sitta och glo. Inte jag. Vi har precis varit ute på en skogspromenad med hundarna, Celine åkte pulka och Rikard lekte med sin egenköpta julklapp. För att inte riskera att vi sitter sysslolösa och uttråkade en dag som denna har vi planerat in massor av aktiviteter. Vi ska byta lås i ytterdörren, måla om trappan och städa källaren. Tro det eller ej, men jag tycker att det ska bli kul att städa källaren, jag gillar när man ser stora förändringar efter utfört arbete och det lär man göra när vi tagit itu med det nedre planet i huset.


Ena rummet i källaren...


...och det andra.

För det första, håret blev...tjaaa...krulligt!


Efter Kalle Anka kom tomten, Celine tog glatt emot paketen, men kunde inte tänka sig att ge tomten en kram.


Celine fick massor av paket och öppnade alla direkt.


Efter paketöppningen var det dags för mat.


Äta, äta, äta...


Nu är klockan strax 22:30, vi kom nyss hem och Celine som inte ens har sovit middag idag är fortfarande uppe, pigg och leker med alla sina nya saker, sovmorgon imorgon kanske..?

Tack alla för en toppenfin julafton och för alla presenter. Ett särskilt stort tack till tomten (a.k.a min pappa)!

Jag känner mig så pigg och energisk att jag inte alls fattar hur jag ska kunna somna ikväll, det lär ju inte bli enklare med hela huvudet fullt av korvar.


Pudel imorgon?!

Jag håller på att plocka fram kläder och smycken till imorgon, känner mig nästan om ett barn inför julafton.


Tema rött-svart

Jultomten (elller vem säger man lägger paketen i strumpan??) har varit på besök i Celines rum och lämnat lite presenter, ska bli kul att se hennes reaktion imorgon. Hon somnade feberfri, hoppas att hon vaknar pigg och frisk också.


Julstrumpan

Ps. Skulle jag någonsin bli arbetslös så kan jag ju satsa på det här med bloggandet, det märks att jag varit hemma och haft trist med sjukt barn idag, rekordmånga uppdateringar :)

Inte så juligt, men gott.

Kan tänka mig att de flesta en kväll som denna i lugn och ro provsmakar den nygriljerade julskinkan och bara myser. Så ser det inte ut hemma hos oss ikväll. Vi har precis ätit en tacotallrik, så ojuligt det kan bli. Rikard monterar ihop julklappen han tydligen köpt till sig själv (en gigantisk radiostyrd bil...) och innan det blir julafton ska golvet i källaren vara färdigmålat. Lite annorlunda julförberedelser med andra ord. Vi ska inte fira jul hemma hos oss i år, så det finns ingen mat vi behöver förbereda och alla klappar ligger fint inslagna. Allt klart, nu är det bara att vänta.

Kims första halsband är inhandlat!

Ända fram till tio såg det ut såhär i vårt sovrum...


Sedan kom den här upp...


Vi bestämde oss (eller jag bestämde, Celine sörjde) för att åtgärda det här...


Det resulterade i att alla de här sakerna (dock inte Thea) fick flytta ner i källaren...


och nu är Celines rum redo för det som tomten kommer med imorgon...


Nästan varje dag leker Celine med sina bondgårdsdjur och påpekar alltid att "en sånhär hund ska mamma köpa"

Typ en sådan här!

Nu har vi bara en stor slät tråkig med lös botten a' la IKEA


FulForm

Samtidigt som jag slog in de sista paketen idag (okej, ett till Rikard väntar jag på fortfarande, det kommer nog imorgon) så dekorerade Celine pepparkakor. Till en början var hon lite skeptisk och var rädd för att bli kladdig på händerna, men innan hon var klar hade hon slickat bort glasyren från varenda pepparkaka. Tänk var mycket roligare det är att göra alla juliga saker när man har ett barn som älskar det. Innan vi hade henne orkade vi knappt ta fram julgranen, nu känns varenda liten detalj viktig och kul när man ser att hon uppskattar det. Varje morgon tittar hon förväntansfullt i julstrumpan jag har hängt upp i hennes rum om det ligger något i den och flera gånger om dagen pratar hon om tomten, julen och alla paket som hon vet ligger i källaren.



Till pojkens (som jag jobbar med) föräldrar blir det i år en bricka med ost, kex och vin. Tänkte först köra på en traditionell julgrupp, men ångrade mig, sådana brukar ju de flesta få för många av ändå. Även pojken själv får något ätbart i en urgullig neccesär med elefanter på, lite konstig kombination kanske, men då har han ju något kvar även efter att han ätit upp innehållet. Smart tycker jag.

På väg ut till backen


Celine såklart i pulka


Hundarna blir galna i snön, särskilt när vi åker pulka.


Lova får åka med!


Kul i snön.


Lova gillade pulkan

Den härliga julstämningen här hemma fortsätter. Snön faller och vår fina gran på altanen lyser under snötäckta grenar, vi har spelat jullåtar tills vi tröttnat och ätit lussekatter och julgodis tills vi mått illa. Allt är med andra ord bra om det inte vore för en sak. Någon har under natten antagligen bytt ut vår snälla och kloka dotter mot en som bara skriker, sparkas och gråter. Det började redan imorse, hon skrek hysteriskt efter frukost och drog i oss tills vi gick upp, detta trots att hon bara en stund tidigare ätit välling (som hon givetvis också gapat galet mycket efter). Pulkaåkningen gjorde lillfröken nöjd en stund, men sedan var det igång igen och allt tycktes gå emot henne vilket resulterade i sammanbrott. Nu ikväll har allt varit fel och utbrotten avlöser varandra orsakade av mer eller mindre larviga småsaker. Ett toalock som hon inte lyckas öppna på första försöket kostar höga skrik och många tårar, för att inte tala om en stol som står på fel plats eller leksak som inte återfinns. Har hon bara vaknat på fel sida idag eller är det såhär blivande treåringar är mest?

...även hos SKK.



Idag är valparna 6 veckor, om 16 dagar är hon är hemma hos oss. Kim är den i särklass mest välplanerade hunden vi har skaffat. Joker kom till oss av en slump drygt två år gammal, Lova flyttade hem till oss kort tid efter att vi varit tvungna att ta bort vår sheltievalp Wilma och Thea blev jag erbjuden att köpa som nioveckorsvalp efter en avbokning. Alla såklart lika välkomna, men det är inte så att vi gått och väntat på dem. Med Kim är det annorlunda, en hund som henne drömde jag om redan för flera år sedan, när jag fick höra att Kims mamma Flaxa skulle paras visade jag direkt intresse även om det då var planerat till nästa höst. Nu blev det i år istället och jag var inte sen att hänga på, jag kände direkt att det här var nog chansen jag väntat på. Fjärde november blev det verklighet, sex valpar föddes varav en skulle bli min. Sjätte december fick jag reda på vem av dem som verkligen var Kim och nu återstår alltså 16 dagar av denna långa väntan. Egentligen kan 16 dagar låta ynkligt, men just nu känns det som en hel evighet.


Foto: Eva K

Om Sexton dagar. Trehundaåttiofyra timmar. Tjugotretusenfyrtio minuter. Då.

Jag färgar håret...


...och fixar färdigt julkorten.


Celine "åker båt" i en IKEA-kasse

Hela gänget

Idag var det luciafirande på Celines dagis, det hela gick av stapeln utomhus och eftersom Celine hade sin röda overall nöjde vi oss med en tomteluva till det. Under ytterkläderna hade hon hela dagen sin fina pepparkaksklänning iallafall.


Celine är den minsta tomten i mitten

Celine var så duktig och stod kvar hela framträdandet, sjöng gjorde hon däremot inte utan såg mest chockad ut. Det var väldigt kallt att stå ute, så direkt efter att de sjungit färdigt fikade vi lite sedan gick vi hemåt.

Nu ikväll har vi varit och tankat lite valpmys, det var ett trött gäng ikväll, men så himla söta!

Celines gula förskola

Therese var och hälsade på valparna igår och tog en massa foton, bland annat de här fina på min Kim.









Ikväll, efter Celines luciafirandet på dagis ska jag åka och hälsa på dem igen, så himla roligt! =)

Så var NM över för i år, alltid kul med mästerskap och extra skönt när man bara har en halvtimme hem efter att det är klart. Jag sov ju hos mina föräldrar i natt, bara en kvart med bussen från mässan, så det blev lite sovmorgon. Strax innan invigningen som började klockan 9.00 droppade Thea och jag in. Katta och Pia var redan där och en timme senare, till första start kom Celine och mina föräldrar.

Celine hejar på pappa som banvandrar

Till agilityklassen startade Rikard återigen sist i svenska laget och de hade en felfri hund, en femma och en disk. Guldchansen var borta, men med ett felfritt lopp på hyffsad tid kunde Lova hjälpa till att ta silvret och precis det gjorde hon, fantastiska hund!


Prisutdelning

Med en dubbelnolla låg Lova bra till inför individuella finalen, en tredjeplats. Allt gick fint fram till balansen där hon tryckte av lite tidigt och fick en femma för avhopp, efteråt har det diskuterats om det verkligen var en rättvis bedömning, klart det känns lite surt när vi såg att det blivit en till silvermedalj om hon nollat istället för den sjätteplatsen som det nu blev, men det är ingen idé att deppa ihop, det kommer väl fler mästerskap? ;)


Stolt silvermedaljör

Som jag skrivit om tidigare har vi haft problem att lösa trösklarna mellan sovrummen på övervåningen. I ett år har vi låtit det vara och bara tejpat kanterna, inte en så snygg lösning. Vi har köpt flera lösa trätrösklar och provat att lägga på men antingen har de inte passat eller så blir det blir för högt, vilket gör att dörrarna inte går att stänga. Nu blev det så att vi målade den tröskeln som ligger där vit och satte metallister på båda sidorna mot golvet. Inte perfekt, men helt okej.

Före, med markeringstejp.

Efter, färdigt sånär som på några skruvar till som ska dras i.

Celine är verkligen foto-skadad, så fort jag tar fram kameran (i det här fallet för att fota våran oerhört intressanta tröskel...) så säger hon "-Mamma fota Linni!" och börjar posera och le lite onaturligt, haha...

Jag har en svart skinnjacka som jag verkligen gillar och har under en tid gått och funderat på om jag inte behöver en brun också. Kikade in på Ellos och hittade en som med en 40% rabattkod jag hade blev värsta kapet. Sagt och gjort, nu är den beställd, hoppas den är lika fin i verkligheten och framförallt är i rätt storlek för mig. Jag tycker alltid att det är så svårt att beställa saker som man inte kan prova innan. Nu ska jag sätta saxen i min lugg och förhoppningsvis få Celine i säng.

Vi började dagen med att packa ihop för att åka på en inoff. tävling i ett ridhus i Vallentuna. Litet och enkelt, men en perfekt möjlighet till genrep inför nästa helg, det var två agilityklasser, Rikard körde mest för att få till a-hindrets kontaktfält, jag satsade på fart och glädje med Thea och vi kände oss båda två rätt nöjda när vi åkte därifrån. Lova sköt av lite tidigt på första a-hindret hon gjorde, resten av gångerna gick hon ner ordentligt (det var två a-hinder i varje klass, alltså fyra totalt) Balansen satt fint i båda klasserna. Thea var väldigt på gång innan första klassen, till och med i startfållan där hon annars lätt blir lite låg. Jag tyckte hon tryckte på fint och vi nollade på en hyffsad tid. Hon var väldigt ordentlig och duktig på alla kontaktfält och tvekade ingenting vid platta som annars är det hindret hon gillar minst. I andra agilityklassen var hon lite tröttare med kändes ändå helt okej, dock gjorde hon någonting som jag inte alls räknat med och som inte hänt förut, hon stack utan klartecken från balansen. Som tur var hade jag sinnesnärvaro att direkt korrigera henne och ta om den. Rätt mycket kan jag släppa igenom när det gäller henne, missade hinder och annats slarv tar jag inte tillbaka för, men när hon börjar med sånt här tror jag ändå på att stoppa det innan det blir ett problem. Jag är hundra procent övertygad om att hon vet vad hon ska göra och förväntar mig också det, för där har hon en bra grund att stå på. Till min  stora glädje blev hon inte alls särskilt låg trots att jag sa nej utan gjorde om den och fortsatte i nästan samma tempo.
Redan halv två var vi klara och åkte hem och käkade och lämnade hundarna.

Nu ikväll har vi varit och handlat en julgran, min första riktiga någonsin (tror jag). Celine har tjatat om en julgran sedan de började synas i varenda butik så idag slog vi till. Det visade sig inte vara så lätt när man som jag är på jakt efter den perfekta granen och dessutom helst vill hitta den bland Bauhaus hundranittioniokronorsgranar... Efter att ha letat i en halvtimme fick vi jaga Celine runt i halva butiken skrikande "Jag vill inte ha en gran". Hon hade tröttnat totalt och precis då dök den upp, granarnas gran! Celine utropade lyckligt "Jag är jätteglad!" när vi gick mot kassorna. Om det var för att vi äntligen hittade en gran eller bara för att vi gick därifrån låter jag vara osagt. Nu regnar det ute så jag väntar med att sätta i belysningen i den. kanske kan man hänga upp lite kulor och sånt i den också även fast den står utomhus?

Första besöket, Kim 3,5 veckor.


3,5 veckor


4,5 veckor


foto Eva K

Trappan ner till källaren,
jag har börjat måla vitt och rivit ner lite tapet.

Trefärgad?


...eller svartvit?

Redan för över en månad sedan kom Celines dagisfoton (ja, jag veeet att det heter förskola, men av gammal vana använder jag oftast dagis) och en del av dem har vi gett bort till släktingar, men det största fotot och gruppbilden sparade vi och igår köpte jag äntligen en ram för att sätta upp fotot i Celines rum. Hon tycker det är jättekul att stå och titta på alla kompisarna och rabbla upp vad de heter. Sött!

Den här veckan har jag jobbat över 50 timmar och då känns det så bra att veta att Celine trivs bra på sin förskola, först var jag ganska skeptisk till den stora ålderskillnaden i barngruppen, det är 21 barn i ålder 2,5 år till 5 år, Celine är alltså bland de yngsta. Det har dock visat sig fungera jättebra och nu är jag istället glad att hon inte hamnade i småbarnsgruppen som mest består av barn mellan 1-2 år. De kan hitta på mer saker och Celine har mycket större utbyte av de äldre barnen än vad jag hade räknat med. Den här veckan har de varit på tomtejakt i skogen, bakat pepparkakor och tittat på något julspel.

Som jag skrev för ett tag sedan råkade jag spräcka vår åtta månader gamla spishäll när jag skulle vara duktig och baka. Surade lite över att vi var tvugna att slänga ut flera tusen i onödan tills en person frågade om det inte borde gå på garantin. Jag hade inte ens funderat på det eftersom jag själv orsakat skadan, men tänkte att det kunde vara värt ett försök. Träffade en mycket sympatisk kille i butiken som direkt tog mitt parti och förklarade att dessa hällar ska klara att man typ tappar en kastrull på dem och han trodde att det kanske varit någon spänning i glaset på vår. Så himla skönt att ha det ur världen. Igår åkte vi in med den gamla och hade en ny med oss hem och nu ikväll är den på plats. När vi ändå var i Barkarby passade jag på att köpa en mysig morgonrock till Celine, det får nog bli en julklapp, något mjukt paket kan hon väl få. Jag är så sugen att handla mer julklappar, kanske nästa vecka om jag är ledig.

Nu har valparna fått identiteter i och med att uppfödaren har skickat in registreringspapprena på dem, alla valpar (utom Annas) heter något som börjar på J och det har fått mig att fundera mer på namn, kanske kan Jen vara ett bra namn på min valp? Vad tycker ni låter bäst Kim eller Jen? Kanske rent av andra förslag? Jag är så nyfiken på vilken som kommer att bli min, känns som att det står mellan två av tikarna, Anna verkar redan såld på den sistfödda tjejen. Femman var min favorit redan från första fotona jag såg, jag gillar symetrin och det klassiskt tecknade och hon var "perfekt". Efter att jag träffade dem i söndags så blev jag väldigt förtjust i kragfläcken. Jag har ju redan två tefärgade här hemma, kanske är det min grej? Att skilja dem åt personlighetsmässigt kändes omöjligt när jag träffade dem, men det är klart att personligeter och egenskaper kommer att skilja dem mer åt ju längre tiden går. Ska bli kul att se dem på lördag igen.


Är det någon av dem som är Kim/Jen?

...mysiga kvällar mitt i veckan!

 +

 = glad Sandra