Hemma igen och ridhusträning

Strax efter tre i eftermiddags kom vi hem. Som vanligt körde vi uppackningsracet och stökade undan nästan allt på mindre än en timme. Sedan var det bara att klä sig varmt, packa hundar och träningssaker och åka till ridhuset i Väsby. Vi har glidit in på Väsby BK's träning på söndagar några gånger nu och det är riktigt trevligt, trots sjuttongradig kyla som vi hade idag. Lova var duktig som vanligt. Jag tittade bara på och snackade lite med folk. Träffade Annas Flicka, tillika Kims syster och det kändes inget speciellt. Hade kanske väntat mig att det skulle vara jobbigt eller så, men det gick bra. Hon är fin, lik Kim men ändå så olik, när jag klappade och bar henne fick jag aldrig känslan av att det lika gärna kunde ha varit min Kim och det var skönt. Efter nästan två timmar i kylan åkte vi hemåt, nerkylda och hungriga, det blev kebab på vägen. Nu, en varm dusch senare börjar jag känna mig som en människa igen. Snart tid att sova, imorgon ringer klockan tidigt och det är dags för jobb igen.

Ajfånblogg

Ligger i sängen och testar att blogga från iphonen. Jag har provat förut men ruttnade eftersom det inte verkar finnas någon applikation för blogg.se, det gör att det är krångligt att blogga och jag verkar inte kunna ändra särskilt mycket eller lägga in bilder..? Nåja, det kan ju fungera som en nödlösning, annars föredrar jag nog att blogga från datorn. Iphonen i övrigt motsvarar verkligen mina förväntningar och jag är helt fast... Rikard som från början har haft en återhållsam och negativ inställning till den börjar vekna och vill låna då och då ;) Vi fick rätt mycket snö idag och har åkt i härligt puder, mot slutet var det dock rätt jobbigt och slagigt eftersom snön samlats i högar i hela backen, imorgon blir det sista dagen med åkning och på söndag bär det av hemåt.

Sol i fjällen


Jag har hört att de hemma har drabbats av snöstorm, här har vi haft toppenväder, vindstilla och sol!


Rikard och jag försöker få till en snygg pose...


...och lyckades hyfsat till slut. Pappas skugga syns också i bild.


Kolla träden, så härlig vinter!


Celine åker skidor


Lova 7 år!



Idag fyller Lova 7 år, det firade hon med att busa i skidbacken och äta lite godis.






En helt vanlig kväll...



Vi är åtta personer i den här stugan (varav en är under tre år) och igår räknade vi ut att vi har 7 (sju) bärbara datorer med oss. Galet var ordet.


Andra skiddagen gör ont

Ytterligare en dag i backen avverkad. Det känns i kroppen och framförallt i vaderna, det gjorde rätt ont de första åken imorse. Vi har haft fint väder idag också och perfekt underlag i backarna. Celine har åkt två gånger på ungefär 20-30 minuter åt gången. Hon kör just nu störtloppsstilen och någon av oss får stå i slutet av backen och fånga upp henne, att bromsa eller svänga har hon inte kläm på ännu. Roligast är nog ändå liften.  

Vi har det ganska bra här uppe trots allt som hänt sista veckan. Jag vill ändå att tiden ska gå fort nu, längtar framåt. Hoppas, hoppas, hoppas.

Ikväll ska vi ner i byn och käka middag, sedan blir det nog lite sällskapsspel.


Man blir trött av att åka skidor...


Första dagen i fjällen

Nu har vi klarat av första dagen i backen. Det kom lätta snöflingor på morgonen, men framåt lunch sken solen och det var åtta-tio minusgrader. Backarna var kanonfina och vi körde igenom pisterna i alla vädersträck. Celine har varit ute i två omgångar, en stund efter vår lunchpaus och sedan på eftermiddagen när vi åkt klart för dagen. Hon var jätteduktig, klarade rullbandsliften helt själv, både att gå på och ta sig av. Nerför var det roligast att åka på oss. Katta skulle helst ligga i backen så att hon kunde få åka på och kasta sig över henne. Hon var glad och kämpade på bra hela tiden. Vi har hyrt skidor fem dagar till henne, så innan veckan är slut är det nog full fart nerför backarna.


 

 

 


Fjällen imorgon

Vi har haft en lugn dag. På förmiddagen var vi iväg en sväng och handlade, jag fryser nästan jämt och behövde lite nya saker inför fjällresan. Det blev två lager underställ och ullstrumpor, Rikard köpte likadant och Celine fick också nya strumpor. Nu ska vi nog vara rustade för kylan. Köpte lite mat som vi ska ha med oss också.
Imorgon åker vi till Idre fjäll, en resa som vi gör varje vinter. Jag brukar alltid se fram emot det, men nu känns det lite mer... avslaget. Jag har svårt att riktigt glädja mig åt saker, hela tiden är det som en tyngd över mig.

Jag vet att en del som aldrig förstått och heller aldrig kommer att kunna förstå mitt hundintresse läser här. Det är människor som aldrig heller kommer att kunna förstå hur man kan sakna en hund så mycket. Jag vet också att merparten som läser är sådana som jag. Sådana som värderar sina fyrfotade vänner jämställda med familjemedlemmar. Viktiga och värdefulla. Unika. Att det inte bara är att köpa en ny. Jag är glad att ha er och er förståelse.

Svart på vitt.

Scannade in röntgenbilden av Kims ben.



 




Tack...

Jag vill bara innan jag går och lägger mig skicka ut ett stort och varmt tack till alla er underbara människor som bryr er. Även om inga ord kan hjälpa oss få tillbaka Kim så känns det skönt att veta. Tårarna verkar aldrig ta slut.

Ett barns sorg.

Rikard hämtade Celine hos sina föräldrar efter jobbet idag, jag orkade inte träffa henne och förklara i eftermiddags så de var snälla och hämtade henne på dagis. Direkt när hon kom hem ropade hon på Kim och började leta. Jag satt mig ner med henne och försökte förklara att Kim var borta och inte skulle komma tillbaka mer. Hon tittade storögt på mig och sa att vi måste leta efter Kim. Vad säger man? Hur förklarar man för ett barn på knappt tre år att någon är borta för alltid. Död. Jag tror hon är för liten för att förstå ett sådant begrepp. Celine fortsatte att tjata om Kim och föreslog att vi kunde hämta henne. Hon ville upp och titta i hennes bädd, letade i buren och hämtade leksaker hon hittade för att försöka locka fram Kim. Allt förgäves. Jag försökte återigen förklara att Kim hade ont i benet och att djurdoktorn inte kunde få henne bra, att hon hade ont, att hon var borta. Jag vet inte om hon förstod, men jag försökte vara så rak och ärlig som möjligt, inte ge henne några falska förhoppningar om att hon en dag ska komma tillbaka. Ringde även och pratade med dagispersonalen, Celine pratar så mycket om Kim där så det kändes viktigt att de visste om vad som hänt och inte råkade säga att Kim var hemma eller något liknande så att Celine skulle tro att hon kommit tillbaka. Jag tror inte man ska förringa ett barns känslor i en sådan här situation, klart hon känner precis som vi, även om hon inte kan uttrycka och hantera det på samma sätt. Celine och Kim hade en speciell relation från början, hon gillar alla våra hundar, men med Kim var det något speciellt.


Kim och Celine myser på golvet igårkväll


Så söta ihop.


Sista fotot på tjejerna tillsammans

Nu ikväll har Celine fått åka till mina föräldrar för att sova där i två nätter, hon var glad och uppspelt över det. Just nu känns det inte som att jag kan ge henne en så bra tillvaro och hon påverkas mycket av att se mig ledsen, då är det bättre att hon får vara och hitta på roliga saker på annat håll. Kanske kan även det hjälpa henne att glömma av Kim lite, få distans. Imorgon ska Rikard och jag dessutom på begravning för hans mormor. Livet är bra ruttet just nu.


Drömmen som gick i krasch.

Kim var min dröm. Redan för flera år sedan fanns tankarna på en border collie i mitt huvud, vi kom till och med så långt vid ett tillfälle att vi hälsade på en uppfödare, sedan var det alltid något som kom emellan, som gjorde att det aldrig blev av. Men tankarna fanns där, hela tiden. När Anna med lösa planer började prata om att ta valpar på Flaxa var jag inte sen att visa intresse och när beslut var taget hoppade jag direkt på tåget. Det kändes verkligen som att det här var tillfället jag väntat på.

Jag följde parning, dräktighet och valpning genom bloggar, mail och muntliga rapporter. Allt var så spännande och flera gånger åkte vi upp för att hälsa på valparna. Ganska snart stog det klart att den trefärgade tiken var min Kim. Jag räknade förväntansfullt ner dagarna till den första januari, ni som har följt min blogg vet vad jag menar.

Kim kom till oss en fredag. Till en början gick allt fint, Kim var så cool och trygg i alla situationer, hon fann sig direkt till rätta hemma hos oss och Celine blev stormförtjust i henne från första stund och det var helt besvarat, Kim älskade alla barn. Vi hade en lugn helg hemma, lite besök från släkt som var nyfikna på att träffa den nya valpen. Kim älskade uppmärksamheten. Efter ytterligare några dagar började vi tycka att hon gick lite konstigt, jag hade kanske med facit i hand sett det lite tidigare men inte lagt så stor vikt vid det, klart hon rörde sig på ett annat sätt än en sheltie, hon var ju av en annan sort. På onsdagen såg vi att hon var halt på ett framben, inte så mycket, hon markerade, men använde benet hela tiden. Pratade med Anna och Eva, men ingen av oss var egentligen särskilt oroliga, jag hade varit hemma med Kim hela tiden och ingenting allvarligt hade hänt. Klart hon busat runt som valpar gör och vi antog att hon åkt på en sträckning eller liknande och att det skulle ge med sig med lite vila.

Jag lät henne vara i kompostgallerhagen och buren när jag inte kunde ha henne i knät så att hon inte skulle röra sig mer än nödvändigt. Kim blev snabbt uttråkad och understimulerad och jag försökte sysselsätta henne med flera små stillsamma pass hjärngymnastik om dagen för att hålla henne lugnare. Hon var blixtsnabb på att lära sig nya saker och snappade fort upp flera trix jag lärde henne. Varje sak för mig var en positiv aha-upplevelse och enorm kick, jag hade aldrig tränat en hund som tänkte och handlade så snabbt som hon. Jag tog med henne vart jag än gick, dels för att vi inte börjat ensamhetsträna, men också för att hon skulle få lite miljöträning och stimulans utifrån, hon låg oftast nerbäddad i vagnen tillsammans med Celine. Hältan var egentligen oförändrad i ett par dagar trots vila och jag ringde veterinären och bokade en tid tills nästkommande torsdag. Dagarna närmade sig och Kim började sakta bli bättre tyckte vi, jag pratade återigen med Anna och Eva och berättade att jag tyckte hon var på bättringsvägen och jag beslutade mig för att avboka veterinärtiden. Hältan var i det närmaste obefintlig då. Jag ringde veterinären, men bokade en ny tid till torsdagen den här veckan för säkerhets skull, det kändes skönt att ha en back up. Fredagen kom och ytterst lite kunde jag se att Kim markerade, vi planerade att ses ett gäng ur valpkullen, även om inte Kim kunde leka och röja runt för fullt så vore det kul att träffas. Samma kväll drog hon en repa här hemma i ett obevakat ögonblick. Direkt när jag fick fatt i henne såg jag ingenting, men efter att hon legat och vilat en timme var hon betydligt mer halt än hon varit från början. Vi ställde in valpträffen och jag började inse att något var fel, riktigt fel. Försökte under helgen få tag i några veterinärer, men alla hade bara jourmottagning för akuta fall.

Kim blev lite bättre under lördagen, men vi hade upptäckt en ny sak. Hennes vänstra armbåge var utåtvinklad betydligt mer än den högra. Både när hon stod och satt kunde man se att armbågen pekade ut mer på ena sidan, både uppifrån och sett rakt framifrån. I måndags satte jag mig med en lång lista på veterinärer med inriktning mot ortopedi och ringde runt, hos Audell fanns inga tidigare tider att få än på torsdag och så länge orkade jag inte vänta. Till slut fick jag tag på en liten klinik i Saltsjöbaden. En veterinär som heter Teija Väisänen jobbade där och var specialisterad mot hältutredningar och ortopedi. Vi åkte dit och jag fick börja med att visa upp Kim gående, vilket inte var helt lätt, hon hoppade och for, lika glad som vanligt. Veterinären såg lite hälta iallafall och sedan var det dags att ta upp henne på bordet, redan där fick veterinären ett allvarligt ansikte, utbrast Oj och förklarade kort att den här hunden kommer nog aldrig klara ett aktivt liv. Vi gjorde ett försök att ta två plåtar utan sedering, vilket inte gav så bra resultat så hon ville söva Kim. Jag var då så ledsen att jag inte ens kunde vara kvar i rummet, Rikard ryckte in och hjälpte till. Plåtarna visade grava förändringar i vänster armbåge. Prognosen hon gav oss var mycket dyster, när jag frågade vad man kunde göra var svaret i princip ingenting. Vi fick med oss journalkopior och röntgenplåtarna för att ta med dem till Audell två dagar senare.

Idag klockan tio hade vi tid, Anna och Eva följde med vilket var ett bra stöd, det är svårt att själv ta in och förstå allt som sägs och sedan kunna återberätta det på ett korrekt sätt. Även han ville se henne gå och just då var hon inte så halt, ett ovetande öga hade nog inte ens märkt det. Väl på bordet och när han sett röntgenplåtarna vi hade med oss kunde han väldigt snabbt konstatera att det såg mycket dåligt ut och att det inte fanns någonting vi kunde göra för att få henne bra igen.

Hennes ledskål i armbågen har aldrig utvecklats till en riktig skål på grund av att leden luxerat och legat isär. Det beror förmodligen på yttre trauma, antagligen i samband med en tillväxtrubbning i antingen handloven eller armbågens tillväxtzoner. Han kunde inte säkert säga vad som var orsak men benen i överarmen har växt olika fort och nu började toppen på det ena benet kännas som en knöl utanpå armbågen. Det kunde vi tydligt känna allihop. Det syntes också att benet stod ut åt sidan. Audell röntgade även Kims högra, friska, ben för att jämföra och det benet var helt normalt. Han hade aldrig tidigare sett detta på border collie och det var mycket ovanligt. Enligt Audell hade det inte hjälp om vi kommit in tidigare och skadan blir bara värre ju mer hon växer. Självklart känner jag skuld och analyserar halvt ihjäl mig på om vi gjort något fel. Om jag kunde gjort något annorlunda och vad som kan vara orsaken. Audell sa att vi aldrig kommer att få reda på orsaken och jag hatar att inte få klara svar. Jag vill veta även om det inte kan förändra något nu.

Vi valde att där och då avsluta hennes alltför korta liv.

För bara en liten stund sedan var hon här, nu borta för alltid.
Det gör så ont att jag tror jag håller på att gå sönder.

Kim var verkligen min dröm, nu slutade allt i värsta tänkbara mardröm.


Mera Kim

Jag skriver mera om Kim under min privata del av bloggen, maila (sandra@villemo.se) om du vill ha lösenord.

Kim - För bra för att vara sann


Första mötet, Kim drygt 3 veckor gammal


Fem veckor


10 veckor


Kim finns inte längre med oss, utan springer någon annanstans på friska, hela ben. Varför tog livet slut innan det ens hade hunnit börja?

Skriver mer när jag orkar.


Kim 11 veckor

Idag blir Kim 11 veckor, men jag har varken vägt eller mätt henne,
nöjer mig med att lägga in några foton på mina finaste småtjejer.






Tomt.

Så förbannat jävla tomt. Runt omkring mig susar allting förbi precis som vanligt, medan mitt liv står på paus.

Tillbaka från Coop

Nu är vi tillbaka från vår lilla shoppingtur. Kim gillar verkligen när det händer saker, överlycklig på bussen. Celine fick som sagt gå inne på affären, Kim la sig långt ner i åkpåsen i vagnen och ingen märkte att en liten söt valp gömde sig där ;) Köpte vårgardiner av en slump, härliga färger och tulpaner på, kommer att passa fint i köket om ett par månader. När vi väntade på bussen på väg hemåt fick vi sällskap av ett par riktiga orginal. Båda högljudda med struttig gång, kvinnan hade dessutom en präktig blåtira. De hade en kasse med sig ut från butiken med varor, men väl vid busshållplatsen började mannen att hala fram varor från varenda del på kroppen. Innanför jackan gömde sig tre fläskfiléer, en flaska flytande margarin och några småpåsar, i bakfickorna hade han kryddburkar och i jackfickorna vitlök (!!?) Kvinnan plockade nöjd och belåten ner varorna i påsen, men förklarade att han nog borde fått plats med lite mer. Dessutom hade de glömt sockret.

Nu har jag precis gjort en ost-skinkpaj som står i ugnen, Celine är arg och hungrig. Bäst jag ägnar lite tid åt henne nu.

VAB

Efter endast en timme på dagis igår ringde personalen. Celine hade feber och hennes farmor och farfar fick åka och hämta henne. Märkligt, hemma på morgonen var hon lika pigg som vanligt. Idag är jag hemma och vabbar (vilket påminner mig om att jag måste anmäla det till FK...). Jag har inte tempat henne idag, men hon beter sig inte som att hon är särskilt sjuk precis. Rikard tog med de äldre hundarna idag så att det ska bli lite lättare att hålla koll på småtjejerna = Kim och Celine. Jag skulle behöva handla lite mat, så jag funderar på att packa ner dem båda i vagnen och dra iväg till Coop. Kim får ligga i vagnen och Celine får gå i affären, antagligen inte värre än mina hundhårstäckta kläder för en allergiker och ingen lär märka något iallafall. Såg att de hade rea på skridskor också, kanske ska slå till på ett par åt C så slipper vi låna om hon vill åka. So long.


Privat

Jag bloggar mer privat under http://villemos.blogg.se/privat.
Maila (sandra@villemo.se) för lösenord, beviljas eller ej, du märker.

Konst by Kim


Kvällen självvalda aktivering; tömma bädden på stoppning...


Skridskor

      








Bloggtorka

Det var tomt här, jag har egentligen inga större sensationer att berätta om men tänkte skriva ner några rader ändå. Jag jobbade igår, 13.00 till nästan 22.00, trevlig kväll med middag, bokläsning och filmtittande.

Hittade världens sötaste skidor till Celine på Blocket, ringde 17 minuter efter att annonsen var utlagd och då var de redan sålda :( Det blir nog så att vi hyr skidor till henne i Idre nästa vecka. Hjälm fixade vi iallafall på Stadium i fredags, den funkar både till skidåkning, pulka och skridskor. Idag hade vi faktiskt tänkt att prova att åka skidskor med henne, hon har tjatat om det ett tag och på fotbollsplanen precis utanför oss har de spolat is. En av grannungarna i samma ålder som Celine har skridskor, så vi tänkte låna hennes och prova.


Såhär såg det ut i Idre fjäll förra året


Iphone

Efter att ha funderat i någon vecka slog jag till. Idag. En Iphone är min! Eller ja, på pappret iallafall, tyvärr fanns den inte i butik, utan väntas komma om ett par dagar. Det känns bra, alla jag pratat med (som har en) är helnöjda, har faktiskt inte hört något negativt, får nästan känslan av att det är som en sekt. Har man bara en Iphone blir allt fantastiskt och de "utanför" som ännu inte förstått allt bra är det lite synd om. Min tro stärktes ytterligare när säljaren med vild övertalning och ett stort leende praktiskt taget plockade ur legitimationen ur min plånbok. "Har man en gång provat en iphone går man aldrig tillbaka till Nokia-Ericsson-träsket" lovade han självsäkert. Nu är jag också med. I Iphonesekten.

Vinterpromenad

Temperaturen är riktigt behaglig idag. Jag och hundarna tog en skogspromenad.


Härliga stigar i skogen


Vad händer med öronen?

 
Joker snart 11 år                                Kim vill springa lös

 
Kim fick mest åka i famnen


Så självklart.

Framöver handlar jag mina skor här:



och tvättar händerna med:


Kim 10 veckor

Dagens vikt: 5.6 kilo.
Mankhöjd: 32.5 cm.
Galen, Godistokig, Genialisk, Gräslig, Gosig, och givetvis Gullig.

Det får sammanfatta Kim tio veckor gammal.

Vacker tass

Snabbfilmade en liten stund när vi tränade "tassen" alldelles nyss, hon lärde sig det igårkväll och direkt när jag provade idag fattade hon. Kim är inte bara smart, hon har bra minne också :)

Funderar på en sak, när bör/kan man egentligen lägga på kommandon på övningarna, än så länge har jag inte gjort det på något, men som nu, när jag tycker att hon kan "tassen", är det då läge att lägga till det ord jag vill ha när hon gör det?



Idag har Kim varit på Rikards föräldars företag hela dagen, de har sina egna två hundar där också och emellanåt våra. Det verkar ha gått hur bra som helst, men hon är betydligt tröttare ikväll än vad hon brukar vara, mycket nya intryck :)

Nu ska vi åka iväg och köpa en hjälm till Celine, barnen måste ha det för att få åka pulka på dagis och lite trumpet berättade hon idag att "Celine hade fått låååna en hjälm" ;)

 


Kim <3

Ja, jag vet att jag hyllat henne förut, men eftersom allt med den här rasen är så nytt för mig möter jag nya Aha-upplevelser hela tiden. Det är nästan läskigt hur smart hon är och hur fort hon lär sig nya saker (både bra och mindre bra... hehe...) Idag har jag jobbat första dagen sedan vi hämtade henne och lite separtionsångest hade jag nog även om jag vet att hon har det kanonbra hos Katta. Nu på kvällen passade jag på att fånga upp lite överskottsenergi med ett träningspass på hallgolvet, filmbevis på dagens färdigheter kommer kanske imorgon. Nu ska jag ner och ge Rikard en match i Wii-Pingis :)

Meeera film!

Vi har några sådana här aktiveringsgrejer (ja, vad kallar man det?!) till hundarna som vi köpt för länge sedan. Plockade fram dem igår och lät Kim testa den ena. Nu ikväll fick hon prova samma igen, den som jag tror är enklast och det visade sig inte vara någon större utmaning.



Film på Kim och vinst i Göteborg

Nu har jag filmat lite träning med Kim igen, mörk och av dålig kvalité, men lite ser man ju iallafall. Störningsträningen får vi på köpet här hemma...


Rikard är på väg hem från Göteborg och My Dog, dagens resultat blev betydligt bättre än igår, en vinst i hoppklassen och andraplats i agilityklassen :)

Smart var det.


Ja, hon är ju en border collie, så varför skulle hon inte kunna lära sig läsa?


Sista dagen

Nu har jag ordnat upp det värsta kaoset här hemma, sängen är renbäddad, tvättmaskinen snurrar, diskmaskinen snart klar och Celines leksaker som tidigare var utspridda i hela huset är undanplockade. Dags att ta itu med sig själv, ansiktsmasken är precis lagd. Jag har förfallit lite under min nästa tre veckor långa semester och även om det kommer kännas tungt att gå upp äckligt tidigt imorgon så blir det nog bra att vardagsrutinerna kommer igång. Celines sömn och matvanor fungerar mycket bättre då, som det är nu är hon upp till 23.00 och sover halva dagen och lever på smörgåsar och välling. Efter lite påverkan (Anna...) har jag bestämt mig för att gå med i Aftonbladets viktklubb, mest för att få lite mer koll på vad jag stoppar i mig och kanske också tänka efter lite mer innan jag gör det. Sex månader till sommaren, halva den tiden till Thailandresan.
Idag är sista dagen på mitt osunda leverne.

Liten varning...

... för sjuk bild. Ville bara visa er hur duktig lilltjejen faktisk är på att kissa ute, gärna på ungefär samma ställe också som synes.


Kims toalett, typ.


Dålig kombination

Är hemma med en understimulerad unge och helgalen valp som borde ta det lite lugnare på våra hala golv. Inte en så bra kombination. Dessutom borde jag försöka städa undan lite efter helgens bravader innan Rikard kommer hem ikväll. Kanske köra en tvättmaskin? Dags för nya sängkläder också. Har ringt Celines farmor och farfar som snart ska komma och ta med henne på en liten tur så hinner jag fixa lite. Några små träningspass med Kim ska nog hinnas med också, hon är så duktig, ett riktigt geni om ni frågar mig. Kanske kommer det en liten film på underverket senare, om kameran vill samarbeta, den klagar på linserror då och då. So long.

Överraskning!


Öppnar kylskåpet när jag kommer hem och vad ser jag? Två prinsessbakelser!!
Rikards förädrar har varit här och fixat något rör medan vi var borta och med sig hade de dessa, har man bästa svärföräldrarna eller?!


Dagens äventyr

Idag har vi varit och hälsat på mina föräldrar, Celines mormor och morfar. De bor på södra sidan av stan, så det tar nästan 1,5 timmar från dörr till dörr att åka kommunalt, först buss, sedan pendeltåg och slutligen buss igen. Kan låta krångligt, men jag såg det bara som ett utmärkt tillfälle för Kim att se lite mer av världen. Med oss hade vi även veteranen Joker. Resan gick hur bra som helst, Kim är så lugn och fin i alla situationer och fick åka vagn med Celine hela vägen.


Celine och Kim väntar på bussen, Celine var så nöjd med att ha Kim i sin vagn.


Vi åt lunch, Kim provsmakade salladen.


På vägen hem somnade både Joker och Kim på tåget.



När vi väl hade nått hemmet sov även Celine.


Det var det värt!



Kladdkaka

2 Ägg
2,5 dl socker
1 msk vaniljsocker
3 msk kakao
2 dl mjöl
100 gram smör

Blanda allt och grädda i 175 grader i 20 minuter, 18 minuter om du vill ha den extra kladdig. Det går inte att misslyckas! :)


Kakan dårå...

Kladdkaka skulle det bli, det bestämde Celine. Vi gick ner och började visa ägg och socker, när jag skulle plocka fram resten av ingredienserna kunde ja inte hitta mjölpåsen. Letade igen alla lådorna, men det verkade vara helt slut! Vad gör man med en förväntansfull unge som redan börjat blanda smeten? Bara att klä på sig, hundarna och ungen och gå till affären. Kim, som inte har ensamtränat tillräckligt fick dubbla täcken på sig och blev tillsammans med Celine nerbäddad i vagnen. Kassörskan på Konsum slängde en blick på mina något udda tvillingar i vagnen men sa ingenting, jag vet att man inte får ha hundar i affären, men jag hade inget val, det är sexton minusgrader ute och en tjej som kommer i stallkläder är troligvis jobbigare för en allergiker. Passade på att handla grädde och Oboy också, det tycker jag vi var värda efter den promenaden. Fort hem, tårarna som rann på Celines kinder av kylan frös till is och Kim blev alldelles röd om nosen som stack upp ur åkpåsen. Nu är kakan precis utplockad ur ugnen och hundarna har fått märgben. Det är fredagkväll :)


Jag fick hjälp, av både den ena...


...och den andra med att baka.


Joker


Kim


Trist kväll

Jag har tråkigt, Celine tittar på tvn, jag på datorn och hundarna sover. Imorgon måste jag verkligen hitta på något, annars blir det en långsam helg. Kanske åker hem till mamma och pappa och hälsa på, så får Kim åka lite tåg också. Vi pratade lite om att ses med valparna ur Kims kull imorgon, men det kommer ju att innebära en massa bus och jag tror inte att Kims ben är redo för det då, så det får vi nog skjuta på framtiden.

Nu ska jag gå ner och baka något riktigt onyttigt, egentligen hade jag ju tänkt leva ett sundare liv, men va sjutton, jag kan lika gärna börja på måndag istället ;)

Film på Kim

Filmade alldelles nyss en liten snutt på vår lockträning. Egentligen har jag ingen direkt tanke bakom, mer testa mig fram med shaping. Började med att klicka att hon tittade på locket (bara det tog tid, hon vägrade släppa min ögonkontakt eftersom jag började med att klicka för det) Sedan att hon nosade på locket, strax därefter började hon putta på det med nosen och nu är tassen på. Celines rum får fungera som träningsplats den här gången, jag försöker flytta runt i alla rum i huset.


Shaping och nu ska julen ut

Vi tog en lång sovmorgon igen, nästa vecka börjar vardagen med jobb, hur ska jag komma upp på morgonen är frågan?! Rikard har åkt iväg för att fixa något med bilen, med sig tog han de andra hundarna för att Kim skulle få vara lite utan dem. Det var ett misstag vi gjorde med Thea, hon fick i princip ingen tid alls själv och blev också mycket beroende av deras ständiga närvaro.
Vi har ägnat oss åt lite shaping på förmiddagen, jag tog ett lock och la ut på golvet, satte mig framför henne med klicker och godis och väntade. Förstärkte allt intresse för locket med klickern så att hon kommer in i det rätta "tänket".
Kim måste ha fått en smäll eller sträckt sig igår, för hon haltade lite på ena frambenet på eftermiddagen och även nu på morgonen ser jag att hon markerar, så vi ägnar oss åt stillsamma aktiviteter, hur lätt det nu är med en valp.

Nu ska vi städa bort det sista av julen, har god lust att sätta upp våriga gardiner, men det känns lite väl tidigt när det är svinkallt ute och snön ligger jock.

Sovstilar

 
Kim väljer ofta konstiga platser att sova på, den här tar nog priset i mest obekväma.


Ekorrarna badar!


Det är klart att ekorrarna ville följa med Celine och bada.






Alvin fick dock bara titta på, han hade batterier i magen.


Lite inköp

Vi har varit en sväng i Barkarby, golvet vi har köpt till källaren räckte inte riktigt, så vi fick köpa en förpackning till. Utöver det passade jag på att springa in på Lindex. Har sett på hemsidan att de har så söta muminkläder och var tvungen att köpa dem.



I helgen när Celines mormor och morfar var här så hade de med sig en figur från filmen Alvin & Gänget. Celine är tokig i den filmen och innan jul letade vi som galna efter prylar eller figurer därifrån i varenda leksaksbutik, men hittade ingenting. Nu har Mc Donalds alla ekorrarna från uppföljaren Alvin & Gänget 2 i sina Happy meal och idag var jag på jakt efter de hon inte har. Efter besök på två MC D saknas nu bara två stycken, Simon och Theodore.


20:- styck på Mc Donalds om man bara vill köpa leksaken.


Även Kim fick en ny leksak nioveckorsdagen till ära


Kim 9 veckor

Idag är Kim 9 veckor, hon väger 4.9 kilo och är ca 30 cm i mankhöjd. Jag tänkte försöka skriva upp veckans vikt och höjd här under hela hennes uppväxt. Utöver det tänkte jag göra lite av en veckosammanfattning av vad vi sysslat med. Den här första veckan har vi satsat mest på att lära känna varandra. Jag har tränat på att hon ska lära sig sitt namn och nu kommer hon (nästan) alltid när jag ropar, så nog har hon förstått vad hon heter. Jag har klickat in Kim och har klickat för den ögonkontakt hon självmant tagit vilket direkt har gett resultat. Jag har kört flera små "träningpass" per dag då hon varit pigg och busig och övat att växla mellan aktiv lek och lugn koncentration. I samband med det har jag även börjat introducera "tack" och "ta den" när hon ska lämna leksaken och gripa den. Kim är oerhört duktig med rumsrenheten och säger oftast till om hon behöver gå ut. Hon verkar klok och lättsam, utom när det gäller en sak, vi har barngrindar för trapporna och en av dem har lite bredare mellan spjälorna, det upptäckte Kim rätt snart och nu ska hon envist klämma sig emellan dem minst femtio gånger om dagen, vilket gör att hon fastnar där och knappt tar sig loss själv. Jag har sagt till och plockat bort henne massor av gånger, ändå gör hon om samma sak hela tiden. Nu har vi satt dit en kartong, gissa vem som envist försöker slita loss kartongen...


Kim, grinden och kartongen...


Skenet bedrar


Hon kan se oskyldig ut...

 
...sanningen är dock en helt annan.


Rysk vinter?

På Aftonbladet står det att Ryska isvindar sveper in över Sverige. Hos oss är det nu -20 grader och ingen vill gå ut mer än absolut nödvändigt, som tur är verkar inte Kim särskilt bekymrad över kylan och tur är väl det eftersom hon måste ut oftast av oss alla, även om det bara blir korta stunder. Jag hoppas verkligen inte att den här kylan håller i sig så länge. Vad är det med vintern i år? Vanligvis brukar vi ju knappt få någon snö alls, nu har ungarna kunnat åka pulka hela jullovet, mysigt, men det räcker väl med ett par minusgrader?

Besök av syrran

Min syster har varit här idag, hon ville såklart träffa Kim. Vi tog en promenad med alla hundarna, men det var så kallt, så det blev bara en liten sväng. Kim sprang glatt nu när jag kör med att kopplet hänger efter henne och bitvis bar jag henne för att det inte ska bli för långt att gå. När vi kom in åt vi lunch, sedan satte vi igång att spela Wii, något beroendeframkallande om man säger så, hur lång tid tar det innan ni har köpt Wii Camilla? ;)


Bowling


Joker har dragkamp med Kim


Vill de flytta?


...eller hur kul kan man ha med en flyttkartong?


Lek, burträning och svartsjuka

Samma procedur som de tidigare nätterna, jag släpper ut Kim en gång på natten, sedan klarar hon sig till morgonmaten, ut och kissa, äta och sedan bajsa. Det är ju precis som att ha spädbarn igen med dessa fasta rutiner.

Efter att ha läst Evas blogg bestämde jag mig för att ta tag i det här med burträningen. Kim sover ju i kompostgallerhage på nätterna, så buren har bara stått uppställd här hemma och den enda som har suttit i den är Celine. Måste bara vänta ut henne till hon blir lite trött, just nu pågår morgonruschen ;)

Hittills har varken Lova eller Joker velat leka med Kim trots att hon hela tiden försöker bjuda upp till bus. De går istället och spänner sig lite, men gör ingenting. Kim cirkulerar frustrerat runt dem och skäller till ibland (eller biter mot väggar och golv!!) men jag tror inte det tar många dagar innan de kommer igång.

Celine har visat sig bli otroligt svartsjuk och sur om andra barn visar Kim uppmärksamhet. Häromdagen började hon till och med gråta när en jämngammal tjej på gården klappade Kim och tjöt rakt ut att Kim var hennes hund. Likadant igår, hont tittade trumpet på när småkillarna hälsade på Kim och deklarerade tydligt för mig att valpen var hennes när vi gick därifrån. Inte lätt att behöva dela.

Årets agilityhund!

Såg precis att för fjärde året i rad blev Lova Årets agilityhundBro-Håbo BK, hon hade nästan fyra gånger så mycket poäng som Thea som kom på andra plats. Thea vann även det nyinstiftade priset Årets AgilityEtta, för hundar som debuterat under året. Kul! :)

Tack

Kim har fått börja åka bak i bilen nu, tidigare har jag haft henne i knäet, men idag blev det buren därbak. Lite pip först, men sedan somnade hon. Är allt verkligen såhär enkelt med BC? ;) Vi fortsätter med klickandet, häromdagen klickade jag när hon av en slump sökte ögonkontakt, polletten trillade ner direkt och nu söker hon jättefin kontakt så fort jag sätter mig framför henne och vi har våra små träningsstunder. Idag började jag även med att träna henne för att släppa på "tack", det känns nödvändigt att få till ett sådant kommando rätt snart eftersom hon gärna hänger sig fast i både det ena och det andra. "Loss" hade jag tänkt spara till lydnaden för att separera dem. Hon fattade rätt snabbt även där. Nu är det strax dags att utfodra hundarna. Lova har redan psykat oss ett bra tag.


Celine har satt strumpor på händerna och säger att hon använder dem som vantar för att Kim inte ska bita henne i händerna, synd bara att hon valde Kims lekstrumpor som hon gärna kampar med...


Dagens bus

I ett obevakat ögonblick hade Kim hunnit sno mitt linsskydd till kameran och börja bestiga trappan. Nu tror jag bestämt att hon börjar bli varm i kläderna...


Ekande tomt

En snabb titt i vårt kylskåp talar klart och tydligt om vad vi behöver göra idag, handla mat. Eller hur långt kommer man med lite falukorv, köttfärs, senap, två rödlökar och hallonsylt?

Busstur nr. 1

Nu har Kim åkt buss för första gången. Även om vi mestadels tar bilen när vi ska någonstans så känns det viktigt att hon är lugn och tycker det är okej att åka kommunalt. Jag har inget körkort, så ska jag iväg någonstans om Rikard inte är hemma så blir det med buss och tåg. Vi har en promenadsträcka som tar ungefär 20 minuter att gå upp till centrum, det är fem busshållplatser, för bussen tar en liten omväg. Jag tyckte det kunde vara en bra start och packade ner Celine i vagnen, lämnade de andra hundarna hemma och så gick vi till bussen. Jag körde på Annas metod och lät kopplet hänga efter henne så hon kunde gå "lös" till bussen och jag tycker det gick bättre, annars känns det hela tiden som att hon vill gå till något annat håll än jag. Vi träffade grannen och deras Golden retriver på vägen och Kim gjorde några försök att hugga i barnvagnshjulen. På bussen satt hon i mitt knä och var hur lugn som helst. Uppe i centrum gick vi en liten sväng, sedan gick vi in i stationshuset (heter det så, där man visar kortet om man ska åka tåg?) och väntade på bussen tillbaka. Jag hade med mig en leksak och passade på att busa lite med Kim medan vi väntade. På vägen tillbaka fick hon sitta på golvet i bussen och nosade lugnt runt lite. Den lilla sträckan vi har från bussen till huset tog rätt lång tid att gå för hon ville hälsa på allt och alla och vägrade nästan att lämna tre småkillar med snowracer. Nu tror jag att lugnet kommer att lägga sig en stund här hemma.

Dagens Diss.

Jaha, så var det dags att dissa igen då, dagens dumma är FSDATA.

"Tyvärr så måste vi informera om att en bug uppstod i våra spam-filter skydd som slog till direkt efter nyårsskiftet. Tyvärr innebär även detta att alla mail som blivit skickad till er under denna perioden är försvunna och går inte att åter få igen."

Svarar jag inte på era mail så är det alltså inte för att jag inte vill, utanför att jag inte har kunnat. Nu verkar det dock komma mail till mig igen, men ganska få, kanske har de fortfarande problem?

Hunden i sängen...

Det första Celine frågade när hon vaknade imorse var "Vart är Kim?" Så gick det med hunden som inte skulle sova i sängen.






Varför?

Varför är valpar (och småbarn) alltid som piggast när man själv är trött? 



Hemma hos oss just nu


Wii Sports Resort



Rikard köpte ett Wii till mig (eller helst ville han ha det själv, men la lite fint fram det som att det var till mig) på nyårsafton. Igår utmanade han mig och jag som tjuvtränat lite på jobbet utklassade honom i nästan alla sporter i Wii Sports Resort. Bäst var jag i vattensporterna, typ wakeboard och vattenskoter. I golfen var jag däremot värdelös, men det var ändå sjukt tråkigt (alltså inte bara för att jag förlorade stort där). Nu vill han tydligen ha revanch, så vi ska gå ner i vardagsrummet och bättra på träningsvärken som jag fick i armarna av att spela igår. Hundarna tittade nyfiken på, Kim mest på TV:n och de andra på oss som hoppade runt och flaxade med armarna. Det blir en sen kväll. Igen.

 


Bio


Bortse från golvet som bara är lagt i halva rummet än så länge.

Nu börjar det ta form nere i källaren, "bioduken" som är gjord av två gipsskivor skruvad på en ram är spacklad och målad en gång, slutligen ska jag måla den med helmatt vit färg, det ska tydligen vara bäst att visa film på. Måtten blir 250 x 180 cm. Det var lite krångligt att hitta ett mått som passade de flesta typer av bildformat, men detta blir nog bra. Jag börjar bli gråhårig, och det är inte på grund av valpen eller treåringen här hemma, utan av allt slipdamm.


...och en bild på Kim förstås.


Förmiddagens aktiviteter

Många inlägg om Kim blir det. På förmiddagen tog vi en promenad i skogen, Kim åkte växelvis pulka med Celine, blev buren och gick själv. Hon tyckte dock att det blev kallt ganska fort, så det blev inte en så lång tur. Därefter åkte vi till Byggmax och köpte lite saker ner till källaren, Kim följde med in och undersökte och hälsade på folk. Hon verkar föredra barn, lite konstigt med tanke på Celines inte alltid så varsamma behandling. Rikards syrra fyller år idag (Grattis!!) så i eftermiddag ska vi åka dit och fika, då får Kim träffa deras hundar också för första gången, mötet med en New foundland kanske blir något alldelles extra?

Mailproblem

Min mail har kollapsat, så om någon har mailat utan att ha fått svar vet ni nu varför. Jag hoppas att det åtgärdas under morgondagen, supporten har nämligen haft stängt hela helgen...

Just nu sitter Celine i tygburen jag har ställt upp i vardagstummet åt Kim och säger att det är hennes tält, hon har även samlat ihop typ alla leksaker och gömt där inne, gissa om Kim är nyfiken och vill in där.

Rätt åt dem!

Såg på aftonbladet att en man dödats av en tjur under någon amatörtjurfäktning, ursäkta men... HAHAHA! Hatar meningslöst djurplågeri, som dessutom används som någon typ av underhållning. Hoppas han led riktigt ordentligt.


Som ett koppel.



Helt plötsligt kom Celine gående, med Kim släpande efter sig i en strumpa. "Som ett koppel" utbrast hon. Vi kanske skulle prova att ta med strumpan ut imorgon då, för traditionellt koppel var inte så uppskattat på den lilla turen vi tog ute idag. Nu sover båda änglarna och Rikard ska tydligen utmana mig i Wii sports.


Första träningspasset

Nu ikväll, efter middag och bajsning ute (ja, jag veeet att ni gärna vill läsa alla detaljer om bajs och kiss, haha...) tog jag med mig Kim, klicker, lite godis och ett gäng olika saker ner i källaren. Där har fortfarande halva rummet heltäckningsmatta som är halkfri och så får vi vara ifred från de andra hundarna och Celine där. Kim var pigg och på bushumör så jag tänkte leka lite med henne och introducera klickern. Hon hämtade glatt det mesta som jag kastade iväg, även skedar och platsmuggar gick bra. Kampa med en av Rikards gamla strumpor är en annan favorit. Jag påbörjade även inklickningen med korv som hjälp i tre korta pass mellan lekstunderna.

Celine är så söt, hon vill inte ha strumpor på sig alls när vi är hemma för att "Kim ska pussa (läs bita) på hennes fötter".

Julgransplundring

Jag hade nog tänkt att låta granen stå uppställd ett par dagar till, men Kim hade tydligen andra planer och satte igång med julgransplundring redan idag. Två grenar och ett par kulor åkte ner innan jag gav upp och plockade bort hela julgranen.


Hon kan se oskyldigt ut, sanningen är dock en helt annan...

Idag har vi haft besök av både mina och Rikards föräldrar, Kim tar allt med ro och på "upplevelselistan" kan vi även pricka av tant med gåstavar, slagborrmaskin och pulkaåkande barn. Jag har vägt Kim idag, 4.6 kilo, funderar på om det är mycket eller lite för en BC i den här åldern? På sheltie förs nästan alltid noggrann statistik på höjd och vikt från de är bara ett par veckor galmla just för att de kan skifta så mycket i storlek och man vill ha ett hum om hur stor valpen kan tänkas bli som vuxen.




Narnia...?

...Nej, bara baksidan av vårt hus.






Bästa kompisar!



Celine och Kim har verkligen funnit varandra, så fort Celine kommer blir Kim överlycklig och hoppar och studsar. Nu på förmiddagen har vi varit ute och åkt en sväng, Kim låg lugnt och sov hela bilturen och var med in på djuraffären och hämtade hundmat. Nu väntar vi snart besök av mina föräldrar.


Celine visar sina filmer för Kim, som direkt provsmakar dem,
varpå Celine ändrar sig och säger att det är hennes mat ;)



Celine sover i hage?



Bredvid vår säng har vi gjort en hage till Kim som hon ska sova i på natten nu i början. Igår kväll var hon så trött att det inte var några problem att lägga henne i bädden i hagen. Strax innan fyra inatt var jag ute en väng med henne, och runt halv sju vaknade hon med besked. Hon hoppade och tjöt allt hon kunde för att få komma ur hagen, jag gav hundarna frukost och var ute med dem, Kim verkar vara en naturbegåvning vad det gäller rumsrenheten, snabbt och enkelt går det när vi är ute. Vi hade ingen lust att gå upp innan sju, men Kim hade andra planer och kämpade en bra stund med att försöka övertala oss att släppa ut henne innan hon till slut lugnade sig. Nu på morgonen har Celine gått in i hagen och satt sig "Linni sova med Kim". Haha... hon är verkligen förtjust i "sin" hund.


Kvällsrapport från Kim

Kvällsmaten är precis intagen, Lova hade stirrat ut oss senaste timmen och följt varenda steg vi tagit mot köket, så då var det väl dags. Kim verkar också vara ett riktigt matvrak och kastade i sig maten fort. Direkt därefter bar jag ut henne på tomten, vilket resulterade i tredje kissen utomhus :) Allt går finfint, Celine är i extas (hur hon nu kan vara det, vi har ju liksom redan en hög hundar...) och har sagt att Kim är hennes hund. Hon vill hela tiden ha koll på vart Kim är och vad hon gör, men jag tror bara att det är lite extra spännande såhär i början, om ett par dagar är hon antagligen lika ointressant som de andra hundarna för henne. Kim är verkligen en cool tjej, hon har varit med i källaren och skruvat ihop ramen till skivorna som projektorn ska visa film på, varken sågande eller borrande bekom henne och hon somnade mitt på ena gipsskivan.


Hjälpredor i källaren


Kim är hemma!

Nu har Kim kommit hem. Resan gick fint, hon tjöt lite de första minuterna, men somnade sedan i mitt knä och sov hela vägen hem. Det första jag gjorde när vi kom hem var att släppa ut henne på baksidan av tomten och efter bara en liten stund kissade hon ute! Det har gått jättebra med de andra hundarna, men favoriten verkar vara Celine. Hon upptäckte rätt snart att där fanns det ätbara saker att hämta i alldelles lagom höjd ;) Nu ligger hon och tuggar på ett ben och verkar rätt obekymrad med tillvaron.
Fina, fina Kim <3

RSS 2.0