Jag har knappt ord för att beskriva hur nöjd och glad jag är över Mika. Att köpa border collie var verkligen det bästa kjag kunde ha gjort och nu i efterhand fattar jag inte varför jag väntade så länge innan jag gjorde det. Det var ju precis det här jag ville ha. Nästan jämt. Emellanåt blir jag tokig på henne, som i helgen i Bollnäs. Jag har hela tiden haft målet att hon ska kunna vara brevid banan utan att skälla, stressa eller kasta sig i kopplet, inte alls för mycket begärt tycker jag. Tyvärr gör hon gärna allt det där när andra hundar kör agility. Jag kämpar och sliter, men kommer vi tillräckligt nära blir hon helt döv och blind för allt jag gör. Nu funderar jag på om man helt ska skippa att ha med henne vid planen, min idé från början var att hon skulle tränas att vara med mycket, men det har knappast hjälpt. Vi får väl backa tillbaka och sitta långt ifrån, på ett visst avstånd går det bra, då kan hon bli lite stirrig och låst, men inte helt okontaktbar. 

Hon funkar iallafall finfint med andra hundar nu! Just nu har vi en lånad liten sheltie här hemma och Mika är jättesnäll, gör sig riktigt till, ålar sig fram och försöker göra sig liten, utan större framgång dock.

När vi tränar är hon helt fantastisk! Det känns så himla kul och vi gör nya framsteg hela tiden, lekfullt och prestigelöst. Jag ska försöka filma lite lydnadsträning, bra att se själv hur det ser ut, roligt med dokumentation som man kan gå tillbaka och kolla på senare och kanske någon annan tycker det är intressant att se?