Nu är vi hemma efter två dagar i Frövi och Mika är numera en tävlande agilityhund, på riktigt! Det känns nog nästan lika overkligt för henne som för mig för igår när vi värmde upp och det bara var några hundar före oss tittade hon med undrande ögon på mig och såg ut att tänka "Matte, ska verkligen VI köra agility här?!" Så många tävlingar som hon varit med på som åskådare och äntligen fick hon själv deltaga.



Klass 1 gick sist båda dagarna så det var mycket väntan, först ut var hoppklassen på lördagen. Jag hade svårt att välja handling men beslutade mig för bakombyte på tunneln i starten, hon har en tendens att alltid svänga direkt efter tunnlarna och med ett bakombyte blev effekten typ dubbel vilket gjorde att jag inte alls hann få ut henne på hoppet efteråt så vi blev diskade. Hon sprang brevid ett par hinder till och rev ett helt hinderstöd också innan vi kom i mål och jag kunde konstatera att vi överlevt och hundens alla ben verkade vara i behåll.

I agilityklassen kändes hon lite mer samlad, kontaktfälten har jag korta stopp på och det känns som att de micropauserna gör henne lite mer fokuserad och styrbar. Jag misstänkte att däcket skulle bli en utmaning, dels såg det inte ut som de vi tränat på tidigare, sedan låg det en tunnel direkt efter och då har hon en tendens att sikta lågt och inte ens se däckringen. Vi fortsatte och något jag insåg att vi verkligen behöver träna på är upplopp och målrakor, så att hon släpper, för jag hinner aldrig med mot slutet vilket gör att hon missar sista hindret.



Idag hade de frågande ögonen från igår bytts ut mot en blick som sa "Nu kör vi, häng med om du kan!" Riktigt laddad körde hon lite av sitt eget race i hoppklassen och sprang återigen brevid flera hinder, det går så fort att jag knappt hinner reagera innan hon har tagit nästa och då känns det lite sent att hålla på och ta tillbaka.

I agilityklassen var hon jättefin, lite vinglig när det blir flera hopp i rad och jag hamnar efter, men var faktiskt felfri fram till slalomen, där går hon in rätt, men far sedan ur, jag tar om tunneln innan och blir diskad, i övrigt kändes det bra, men lite osäkert på de två sista hindren.

Trots fyra disk känner jag mig nöjd, hon har fungerat lika bra på tävling som på träning. Att förvänta sig att hunden ska prestera bättre i tävingsmiljö än på hemmaplan är helt orimligt och hon är ungefär så här även när vi tränar. Hon satte alla kontaktfält kanonfint, tre av fyra slalom klarade hon galant och inte en riven hoppinne om man bortser från att hela hindret med stöd och allt for i första hoppklassen.