Idag var det dags, Theas tävlingsdebut i agilitysammanhang, eller egentligen är hon ju mer eller mindre uppväxt på agilitytävlingar, men har aldrig tidigare själv varit huvudpersonen. Det var två inofficiella öppna klasser, en agility- och en hoppklass. Lova tävlade även hon i samma klasser och startade några nummer före Thea i båda två. Thea var pigg och glad på morgonen och det goda humöret höll i sig ä'ven när vi kom fram till tävlingsplatsen. Vi körde först agilityklassen, Thea började fint med några hopphinder, gungan, mera hopp, platta tunneln och salomen. Felfr så långt även om det tog lite ovanligt lång tid i platta tunneln. Efter slalomen missade hon en tunneln, taskig handling från min sida och hon såg den inte. I samma stund kände jag direkt att en liten osäkerhet infann sig i henne, följden blev att hon missade hopphindret efter tunneln, men jag struntade i det och körde vidare. Hon tittade lite osäkert på mig som att hon förstod att även det var fel och smög försiktigt över balansen som var hindret efter det. Efter mitt okej-kommando på balansen satte hon återigen på i bättre fart och attityd och gick i mål utan fler fel. Kändes helt okej för att vara första tävlingen, hon stannade på banan och skällde inte ut några funktionärer. Tempot var betydligt lägre än på träning, men jag vet att hon kan springa bra mycket fortare och är övertygad om att farten kommer med säkerheten, hon har alltid haft en tendens att sakta ner när det är nya saker som hon är osäker på. Det jag blev mest besviken över var hur hon betedde sig på balansen, antingen var det så att ett fel sällan kommer ensamt, att hon hade gjort tabbar på de två föregående hindrena och att det hängde kvar, eller så förväxlade hon den med gungan, vilket i och för sig aldrig sker på träning. Då är hon oftast snabb över balansen och gillar den verkligen. Rikard diskade Lova då han gjorde om balansbommens kontaktfält.

Till hoppklassloppet var Thea lite tröttare, men ändå glad och busig inför start. Överlag tyckte jag att hon kändes lite segare, men kom runt med fem fel på slalomingången. Lova gjorde samma misstag och kom även hon i mål med fem fel. Känns skönt att veta att hon åtminone fungerar i tävlingssituationer, många gånger har jag tvivlat på det och trots att jag egentligen borde känna mig nöjd med dagens prestation gnager ändå känslan över att hon kan bättre. Varför blir man aldrig nöjd?!