Det är så svårt att sia om hur nästa år kommer att bli, framförallt hoppas jag på att Mika även i fortsättningen ska vara en frisk och hel, med samma glada och arbetsvilliga temperament. Utöver att vi ska ha ett roligt år ihop har jag försökt sammanfatta det lite mer detaljerat gren för gren.

Agility - Min motivation för agilityn har gått lite upp och ner och jag har nog inte riktigt känt mig 100% laddad. Mika däremot är alltid på gränsen till överladdad och tycker nog att vi kunde ägna oss enbart åt att rusa runt på banan. Nästa år, eller framförallt från sommaren och framåt ska vi satsa mer, jag tror vi kan fixa en uppflyttning till klass 3 i både hopp- och agilityklass och där får ni se upp ;)

Lydnad - Målet var ett championat och där är vi, ska vi ha chansen att satsa mot högre mål som t.ex. SM måste vi finslipa och kanske till och med träna om en del moment för att det ska hålla. Jag är lite kluven, min erfarenhet från förra året säger mig att jag inte kan hålla igång mer än två, max tre grenar åt gången, kanske får lydnaden ligga lite på hyllan detta år till förmån för annat?

Spår - Blev det ju ingenting av alls förra året, men jag har inte alls gett upp utan känner mig mycket motiverad. En apellklass till försommaren och uppflyttning till högre innan året är slut känns rimligt.

Vallning - Jag vill, jag vågar, jag kan. Det får bli mitt manta i hagen nästa år. Mika är en pärla och jag är en sopa, någonstans kanske vi kan mötas på vägen och iallafall fixa godkänd vallhund.

Freestyle och HtM - Freestyle är nog som sagt inte riktigt min grej, kanske gör vi någon start om vi ändå är på plats, men fokus kommer mer att ligga på heelwork. Jag tror på en uppflyttning till klass 3 och hoppas på poäng nog för en SM-start.

Personligt - De tre F:n kommer att prägla detta år för mig personligen. Föda barn, fylla trettio och komma i fin fysisk form inför tävlingssäsongen.

Året är ju inte riktigt slut, än återstår några veckor och vi har en lydnadstävling kvar på annandag jul, sedan kan vi lägga 2011 bakom oss, men redan nu tänkte jag titta tillbaka på våra mål och se vad vi uppfyllt och vad som får flytta med till nästa års mål.

I December 2010 skrev jag;
Lydnad - Just nu tränar vi på momenten i klass 2 och jag hoppas på en start i mars, lite beroende på hur träningen går. Ett LP i tvåan har jag tänkt mig och ett förstapris i lydnadsklass 3 borde vi hinna få till tycker jag. Det långsiktiga målet är att Mika ska bli lydnadschampion, när vi är där beror till stor del på hur mycket tid vi lägger på de nedanstående målen.

Här står vi nu;
Lydnaden har vi lagt otroligt mycket tid på, det är den grenen vi har satsats mest på under året och som jag har haft störst motivation till. Det har givit utdelning, Mika fixade ett LP i tvåan, klass 3 startade vi bara en gång med ett förstapris som resultat innan vi gick direkt på eliten. Det började lite knackigt med tre tävlingar där vi nollade vittringen, sedan ordnade det upp sig, tre förstapris rullade in och championatet var vårt!

I December 2010 skrev jag;
Bruks - Ett område jag är helt ny på. Jag har anmält oss till en apellkurs i spår under våren och planerar en debut i maj-juni. Det är svårt att hitta tävlingar som inte krockar med andra aktiviteter, men har får jag helt enkelt prioritera för att få till det. Målet här är en uppflyttning till lägre klass i år, åtminstone.

Här står vi nu;
Vi fick ställa in spårkursen då flera tillfällen låg på helger och vi inte kunde vara med på något av dem. Jag hade tänkt att komma igång med träningen själv men det blev inte många tillfällen i spåret. Jag är fortfarande sugen på att komma igång och har tänkt mig en start till försommaren.

I December 2010 skrev jag;
Vallning - Får! Jag måste få tillgång till får att träna på regelbundet inom rimligt avstånd. Till hösten räknar jag kallt med att kunna gå ett VP och innan året är slut ska jag ha en godkänd vallhund. Punkt.

Här står vi nu;
Kanske största besvikelsen när jag ser tillbaka på året, jag ville så himla gärna gå ett VP under året och få Mika till godkänd vallhund, men framförallt träningsbristen har gjort det omöjligt. Vi har dock kursat flitigt under året och tänker inte ge oss. Nästa år fixar vi det!

I December 2010 skrev jag;
Agility - Mika blir 18 månader den första augusti, målen här är lite oklara. Jag säger såhär, vi siktar på att starta och komma ut på tävlingsbanorna under 2011. Resultatmål saknas just nu.

Här står vi nu;
Mika gjorde sin officiella debut i mitten av augusti och tog under september månad fem vinster med uppflyttning till hoppklass 2 och en pinne kvar i agilityklass 1. Hon har känts lite ojämn på agilityplan, alltid villig att springa, ibland hur lyhörd och fin som helst men emellanåt svår att styra och hålla kontakten med. Sedan ett tag tillbaka har vi en liten agilitypaus, jag kände att både Mika och jag behövde det, men vi har anmält oss till ridhusträning fråpn och med januari så snart testar vi nog att sätta igång igen.

I December 2010 skrev jag;
Övrigt - Mika ska HD-röntgas, mentalbeskrivas och vi ska ha ett fantastiskt roligt år ihop!

Här står vi nu;
Här kan vi konstatera att vi satt full pott. Mika har röntgats med grad A, hon har genomfört ett MH som jag är mycket stolt över och roligt på vägen, det har vi verkligen haft!

Nästa års mål kommer jag att skriva ner mer detaljerat och publicera här innan året är slut.

Idag gick SM i freestyle på Stockholms hundmässa. Vi var på plats vid 8.00 och började med anmälan och banvandring. Först var det en liten invigning sedan började Heelwork to music-ekipagen. Vann gjorde en jätteduktig bordercollie, men även aussien på andraplatsen gjorde ett bra program tycker jag. Det känns betydligt svårare att imponera och fånga publikens intresse med HtM, det är inte lika showigt och blir lätt "tråkigt" tycker jag. 
Vi hade startnummer 15 i freestylen och med andra ord ganska gott om tid på oss innan det var vår tur. Mika kändes lika laddad som vanligt och lite "på tårna". Jag var väldigt nervös innan, mest för att det kändes som att vi hade ett så dåligt program och inte var tillräckligt förberedda. Mattan visade sig ganska snabbt vara ett problem för Mika precis som jag misstänkte innan och både snurrarna och hoppen i mitten samt springandet på slutet vart tokigt då hon inte klarade av att släppa på. Jag visste ju om att det kunde bli problem, hade jag haft lite bättre framförhållning hade jag förstås tränat in något annat istället för de rörelserna som var anpassade för gräsunderlag.


(Filmaren missade tyvärr lite i början...)

Vi slutade på 6:e plats, ynka 0,04 poäng från att ta oss upp en placering och därmed få deltaga på prisutdelningen. Totalta resultatlistan finns här.
Vann gjorde pumin Zing, tvåa kom borderterrien Rut och på tredje plats en aussie som heter Zolo, alla jätteduktiga och säkert med mer rutin än oss. Mika debuterade i klass 1 i april, gjorde sedan en start i klass 2 i somras innan vi åkte till Boden i augusti och plockade hem tre cert i klass 3 och därmed championatet. Därefter har vi bara tävlat freestyle en gång och det var på Mälarös tävling i oktober. Särskilt mycket erfarenhet sitter vi med andra ord inte på.

Nu funderar jag på hur vi ska gå vidare, att vi tävlade SM var egentligen för att vi halkade in lite på ett bananskal och inget mål jag satt upp. Jag passar nog inte i den här sporten, känner mig oftast obekväm och felplacerad. Jag har tävlar Heelwork en gång och det kändes mycket mera rätt och "jag", så nästa år får det nog bli så att vi satsar mer på det och kanske finns en SM-plats där inför nästa år på önskelistan istället :)

Malin Tångring tog en hel massa foton på mig och Mika i lördags, jättekul då jag har väldigt få bilder "in action", vanliga tillfixade och uppställda bilder har jag massor på hundarna, men nästan inga från träning och tävling.

Här är några av dem;

        

LP1 2 SE LCh SE FreeCh Away to me Mika

Igår kväll, direkt efter jobbet, tog vi husbilen och åkte mot Österåkers BK, på vägen käkade vi middag och stannade och handla lite. Jag skulle tävla Lucia Cup precis som förra året och de har som tradition att börja väldigt tidigt. Vid 07.00 var det anmälan och istället för att kliva upp 05.00 kunde jag sova en 1,5 timme längre genom att vi övernattade på klubbens parkering.



I elitklassen var det 12 startande och vi drog nummer 10. Först genomfördes gruppmomenten, Mika var lite för uppe i varv vilket ofta visar sig genom att hon är något orolig. Vi fick 9.5 på sittandet och 9 på platsliggningen. Det känns såklart lite trist att inte få öppna upp med tior, men själva poängavdraget var för oss inte så himla stort. Jag gick tillbaka till husbilen, värme mig och käkade frukost.
Fria följet gav oss en 8:a med de vanliga kommentarerna, tränger och ngt sent sitt.
Dumrutan gick bra bortsett från dessa trängningar då som blev särskilt tydliga i vinklarna, 9 poäng.
Inkallningen kändes helt okej, jag missbedömnde platsen för läggandet lite då jag tittade på fel sågspånshög med fick bara kommentaren snett sitt och 8.5 poäng.
Rutan som har visat sig vara lite av ett lotteri för oss gick inte så bra idag. Jag blir inte riktigt klok på det och skulle nog generellt säga att det är ett av hennes bästa moment, men ibland slår det lite slint. Hon gjorde ett fint konskick, men sedan stack hon fel och jag fick ställa henne och skicka om flera gånger innan hon hittade rätt. Som tur var är Mika ganska lätt att dirigera om och jag gav mig sjutton på att lyckas. Slutet gick bra och vi belönades med en kanske inte fyllt så välförtjänt 7:a.
Apporteringen drog vi vänster på och hon gjorde den klockrent, 10:a.
Hopp-apport gav även den 10 poäng.
Vittringen låg i ring, Mika gick glatt ut och plockade rätt, en 10:a även där. Det känns verkligen som att det har lossnat, så himla skönt!
Slutligen var det fjärren, verkligen inte den bästa vi har gjort, jag fick ge ett dk på ett sättande och hon kändes inte så distinkt i skiftena, men fick ändå 8 poäng.

Jag hade haft ett öga på poängen och sett att vi fått en 7:a som sämst och kunde med ganska enkel matematik räkna ut att vi fixat förstapriset och därmed lydnadschampionatet! Så himla kul att få ta det exakt ett år efter debuten, dessutom på samma klubb! På prisutdelningen visade det sig att många fått förstapris och ju längre upp i resultatlistan de kom utan att ropa upp mig desto mer fundersam blev jag, slutligen visade det sig att vi vunnit hela klassen på 281.5 poäng! Tävlingen var som sagt en cup med final imorgon, vi ska dock inte åka dit då så min plats gick vidare till tvåan.


Det firades med championattårta från Richards föräldrar.

Richard är i Finland med Patrik och tävlar agility hela helgen, de tog båten igårkväll och kommer iland i Sverige igen måndag morgon. Enligt uppgift verkar det gå bra för dem båda, Lova är sedan tidigare finsk agilitychampion, men tog idag hoppcert och blev även finsk hoppchampion. Sam har fått båda sina cert och kan numera titulera sig som finsk agility- och hoppchampion även han.

Själva här hemma är Celine och jag och tre hundar förstås. Idag var det lydnadstävling på Nacka BK som stod på schemat och jag fick skjuts dit av Richards föräldrar. Jag älskar att lydnadstävlingar sällan betyder tidiga mornar, idag var det samling 12.00. Det var många starter i eliten och uppdelat i två grupper, vi drog 6 som var sista startnumret. Jag har vänt och vridit på det här med vilket startnummer jag gillar bäst, men kan inte komma fram till någon konkret. Egentligen tycker jag att det är rätt skönt med ett tidigt nummer, då har man det snabbt gjort och kan avslappnat titta på de andra. Nackdelen tycker jag är vid platsen, att lägga först gillar jag inte, men ännu mindre att sätta hunden sist. Att gå ut sent gör förstås att det blir en lång väntan innan det är dags. Idag hade jag dessutom ingen bil att lägga Mika i, men fick låna bur i en av mina medtävlandes bilar så att hon kunde vila en stund innan sin tur iallafall.

Båda gruppmomenten gick bra, jag känner inte alls lika stor oro inför dem längre och det är skönt. Hon har ju aldrig rest sig eller hittat på några dumheter men har uppträtt lite oroligt ibland och tittat runt väl mycket. Idag blev det 10 på både sittandet och platsen.
Fria följet kändes helt okej, tyvärr gav det bara en 7:a med kommentaren tränger och sent sitt, det här med sena och långsamma sättanden förföljer oss verkligen, idag berodde det nog till stor del på det taskiga underlaget, lerigt och blött.
Dumrutan kändes bra, alla skiften satt fint, men hon satte sig inte i sista halten, i samma sekund som TL sa momentet slut åkte rumpan ner i backen. 8.5 med kommentaren sent sitt. Det berodde med all säkerhet på underlaget.
Inkallningen var hyffsad, inte så bra som hon kan göra den men jag behöver bli bättre på att ge kommando i rätt tid, ofta väntar jag lite för länge. 8 poäng.
Rutan satt kanon idag och gav en fin 10:a.
Apporteringen hade skördat flera offer, den låg på en ojämn del av planen och apporterna syntes dåligt för mig, för Mika som satt mycket längre ner syntes de nog inte alls. Vi fick höger och hon började med att ha dragning mot rutans kon som låg till höger, men hittade sedan rätt. När jag skickade ut henne tog hon höger fint men såg inte apporten direkt, hon fick syn på mitten och ändrade riktning ditåt. Jag stannade henne och skickade återigen höger, då var hon så nära apportbockarna att hon såg dem och tog rätt och kom in. Vi fick en 7:a och det kändes väldigt generöst.
Metallen gick som vanligt bra och gav en 10:a.
Sedan var det då dags för vårt svåraste moment vittringen, de låg på rad och Mika vittrade noggrant av från vänster till höger, näst sista plockade hon och kom in med och det var rätt, lycka! 9 poäng fick vi med kommentaren puttar, kanske var hon lite för närgången med nosen, men munnen var absolut stängd hela tiden så det kändes kanonbra! Vågar man tro att vi löst problemen nu?
I fjärren fick vi 8 poäng, hon flyttar lite fram i skiftet från stå till ligg istället för att fälla sig bakåt, det är inget vi har toktränat på precis så oftast blir det så, i övriga skiften brukar baktassarna vara låsta vid samma punkt.

Jag var riktigt nöjd när vi gick av, Mika var glad och lite busig hela tiden men höll ändå ihop bra. Jag väljer att släppa lite på tyglarna hellre än att bli stel och tråkig i lydnaden och hittills har vi aldrig fått negativ respons på det av varken TL eller domaren. Snarare tvärt om, flera gånger har vi fått muntliga kommentarer om att Mika ser så trevlig och fin ut.

Totalt fick vi 278.5 poäng och vann hela klassen! Eftersom tävlingen även var en cup gick vi genom vinsten vidare till en final, jag valde dock att avstå den trots att de hade jättefina priser. Både Mika och jag var väldigt trötta, att då samla ihop sig och försöka prestera igen kändes bara dumt och onödigt, jag var nöjd som det var och ville ta med mig den känslan.

Nästa helg ska vi tävla lydnad på Österåkers BK på lördagen, då är det exakt ett år sedan vi gjorde vår lydnadsdebut på samma plats. Vad vore bättre än att knyta ihop säcken med ett lydnadschampionat på samma plats som vi en gång påbörjade vår karriär? Hoppas kan man ju! :)


Ikväll ska Celine och jag fira med varsin liten bakelse.

Efter att ha stått och rotat igenom skåpen efter leksaker till Mika insåg jag att det var en direkt bristvara i detta hushåll. Tidigare har jag haft en uppsjö av roliga leksaker, men eftersom det är en förbrukningsvara har lagret av dem sakta sinat och kvar återstår nu bara några gamla slitna fleeceflätor och trasiga bollar.
Jag tillhör dem som absolut tror att belöningar värderas olika, även om Mika tycker om att äta allt och leker med nästan vad som helst så är jag övertygad om att godare och roligare belöningar ger bättre resultat. Är belöningen värd lite mer så tror jag att hundarna att beredda att ta i lite extra och ge sitt allra yttersta än om den bara är bra eller halvbra. Det viktigaste redskapet vi har i träningen är ju faktiskt belöningarna så där vill jag inte snåla in.

Igår köpte jag två kampleksaker med fårskinn, den ena har en boll i ändan och den andra bara päls. Mika gillar verkligen dessa leksaker, men tyvärr håller de inte särskilt länge. Nu är jag på jakt efter roliga bollar, dels hennes favoriter, de som ser ut som olika gummidjur med liten svans som piper, men även nätbollar som är mjuka med en massa hål i. Jag vill kunna variera belöningen genom både kamp och att kasta.


Den ena testades direkt igår och blev flitigt använd som synes.

På mässan i december hoppas jag på att kunna hitta ännu fler roliga leksaker.
Jag tar gärna emot tips! Vilken typ av leksak föredrar din hund?

Idag har Mika och jag tillbringar hela dagen hos fåren, Eva höll kurs för mig och fyra till, däribland Mika syster Eve. Vi har så få tillfällen att valla, särskilt med instruktör så jag nappade direkt när chansen gavs. Först igårkväll började jag tvivla på om jag inte skulle ha tagit en slapparsöndag hemma istället för att bryta ner ytterligare en bit av mitt vallningssjälvförtroende. Med facit i hand är jag glad att vi åkte! Vi (eller snarare jag) löser ju inga problem genom att undvika dem. För problemet är som jag så många gånger tidigare nämnt jag själv, jag är min värsta fiende och det största hindret att ta sig förbi. Jag skulle behöva en mental coach med mig till fåren.
Mika skötte sig som vanligt jättebra, ingen skugga över henne! Hon är så fin och behaglig i fårhagen, gör aldrig några dumma saker och jag måste nog våga lita mer på henne. Idag märkte jag framförallt på slutet att vi skulle behöva ett sakta-ner-kommando, mina harklingar och märkliga läten tar oftast inte och om jag ökar styrkan i dem tar Mika det som att hon gör fel och söker upp mig istället för att fortsätta jobba. Överlag kändes det mesta bra och det är inte så ofta jag kan lämna ett pass med den känslan, himla skönt att avrunda vallningsåret så.
Beroende på när snön kan tänkas komma och i vilken mängd tar vi nog en paus och kommer igen i vår, men dyker vallningsmöjligheter upp tar vi dem gärna. Nästa år fixar vi VP och kanske en IK1 (Skrev jag verkligen det där sista?!)


Bästa hunden <3

Som nästan alltid infinner sig en känsla av baksmälla efter en lydnadstävling. Ett elitprov är verkligen en riktig mental och delvis fysisk uttömning och efteråt känner jag mig alltid så trött. Igår var vi ute på plan igen och tränade, första gången sedan i söndags. Det är så himla kul med lydnadsträningen, men allra roligast är att tävla även om vi haft lite kämpigt i vittringen. Jag körde igenom ungefär hälften av momenten igår och allt känns som att det sitter bra, visst har vi detaljer att slipa på, men på det stora hela taget så känner jag mig lugn och trygg inför kommande tävlingar. Tanken var att vi skulle träna även idag, men mörkret och kylan gjorde att vi bangade ur och tog bara en promenad istället, imorgon är jag ledig och tänkte utnyttja det genom att träna i dagsljus.

Målet med Mika är just nu ett lydnadschampionat, sedan har jag tänkt att lägga lydnaden på paus ett tag och sätta igång med spåret, även där får jag ju lydnadsbiten när vi ger oss ut på tävlingsplan. Lite i smyg har jag börjat kika på nästa års apellklasser, men när det blir beror på när och hur länge snön behagar stanna i år. Till försommaren ska vi nog fixa det iallafall. Jag har aldrig tävlat bruks förut så det blir en spännande utmaning!

Helgen har (som vanligt) gått i tävlingens tecken. Igår var vi i Smedjebacken och tävlade med Mika och Saga i en jättefin hall. Mika startade i allra första klassen och gjorde ett bra lopp, det viktigaste var att hon inte hade samma dåliga attityd som i Rättvik. Hon lyssnade fint och gick bra, tyvärr dog vi på oss en rivning annars hade sista agilitypinnen i klass 1 varit vår. Ett par timmar senare var det Sagas tur, först var agilityklassen, Richard hade anmält till den av misstag då hon inte är tävlingsklar med kontaktfälten på balansen, men bestämde sig för att köra loppet ändå och helt enkelt hoppa över en liten sväng där balansbommen ingick. Gungan och A-hindret gjorde hon, det roligastre av allt var att hon gick in med helt rätt inställning och sprang på bra. I hoppklassen blev det disk för Saga, vägran på ett hopphinder, slalomfel och en missad tunnel, men återigen en positiv upplevelse trots uteblivna resultat. Jag hade egentligen ett lopp kvar, men då klockan närmade sig sex och Mikas klass inte dragit igång ännu kände jag att det fick vara nog. Large skulle gå sust och vi hade dessuytom näst sista startnumret, att behöva vänta 11 timmar mellan tvfå starter är lite för mycket för både mig och Mika för att orka hålla ihop. Jag kände mig nöjd med första loppet och ville inte äventyra den känslan så vi for hemåt.


"Björnidet"

Idag har Mika och jag gjort vår fjärde start i lydnadsklass elit. Efter urusla genrep på vittringen igår var väl inte självförtroendet på topp. Vi drog startnummer 2 och började med en 10:a på sittande i grupp.
På platsliggningen gjorde hon återigen samma misstag som förra gången och satt kvar när jag skulle lägga henne så ett DK krävdes vid nedläggandet, i övrigt prickfritt, en 8:a.
Fria följet varierar verkligen mellan olika tävlingar, denna gång var det jättekort, en person klockade det till 1,40 minuter och jag blev väldigt störd över att tävlingsledaren var otydlig i kommenderingarna, inga förvarningar gavs om stegförflyttningar eller vändningar på stället och jag råkade ta ett steg åt höger när hon sa tre steg åt vänster, vilket resulterade i att jag tacklade till Mika när jag ändrade riktning åt vänster. 7 poäng med kommentaren tränger och långsamma sättanden.
Dumrutan fick jag kommentar om dk med arm och kropp på både ställande och sättande, aldrig fått det förut och heller inte tänkt på om jag gör något, hon gjorde iallafall alla skiften fint, 8 poäng.
Inkallningen är ett mysterium, Mika kom i full fart och gjorde både bra ställande och läggande, tycker jag. Betyget 6 säger något helt annat. Kommentaren var sent ställande och läggande, möjligtvis kan det vara så att jag gav kommando lite sent, det är så himla svårt att se vart man ska ställa/lägga dem, särskilt om markeringarna finns flera meter i sidled. Jag väljer att inte lägga så stor vikt vid det, Mika är duktig på inkallningen och jag tycker bedömningen är orättvis.
Rutan fick jag även denna gång ge ett dk på då hon hamnar på gränsen och jag vågar inte lägga henne med tanke på att någon ynka kroppsdel kan hamna utanför, jag behöver kikare för att se vart hon befinner sig ;) Ska träna mer på att få henne tydligt i mitten av rutan. I övrigt jättebra, 8 poäng.
Apporteringen drog jag höger på och hon gick fint ut till konen, där hinner hon tappa fokus på mig innan jag får skicka ut henne vilket gör att jag ger ifrån mig ett litet pipljud för att få henne uppmärksam på mig, skickar sedan och det går jättebra, 9:a. Jag behöver träna med större fördröjning från konen till själva apporteringen, kommer inte min dirigering snabbt nog börjar hon själv titta och fundera på vart hon ska sticka och det fungerar inte om hon inte tittar på mig då jag bara har handtecken och inte muntligt höger/vänster.
Hopp-apport gav 9.5, kommentar snett sättande, inte mycket att orda om, hon gjorde den som vanligt bra.
Sedan var det då dags för vittringen, momentet vi nollat tre gånger i rad, på alla våra elitstarter. Träningen innan hade gått halvkasst, jag har ökat svårighetsgraden på träning rejält vilket gett en del missar. Pinnarna las i cirkel vilket Mika tycker är svårare än på rad då hon inte kan vittra av dem lika systematisk. Hon nosade på tre olika pinnar och plockade sedan en vilket visade sig vara rätt! 8.5 poäng fick vi med kommentaren någon tvekan, tappar tempo.
Sist ut var fjärren, fick ge ett dk på ett ställande, 7.5 poäng.

Richard och jag försökte räkna ut var det skulle bli för slutpoäng då jag fattade att det skulle bli på gränsen till ett förstapris, det var lite svårt att se poängen och jag kollade bara på några moment själv så efter en nervös väntan visade det sig att vi kommit trea på 258 poäng, ett förstapris med 2 poäng till godo! Någon gång ska man ha lite tur också ;)

Jag tycker att själva arrangemanget inte var så bra, en timme försenat samlades vi och TL var ganska otydlig och sa fel saker flera gånger. Sådan behöver man inte riktigt när man själv har nog med att hålla koll på sina egna fötter och hunden. Domaren dömde ganska hårt, men så är det ju i den här sporten och alla andra bedömningssporter också, alla är olika, ser olika saker och lägger olika mycket vikt vid detaljer. Jag är jättenöjd med Mika, hon är så härlig att träna och tävla med och jag känner mig oftast trygg med att hon kommer att göra sitt yttersta för att lyckas, att hon dessutom gör det med glädje både i kropp och ögon känns extra bra.

Nu har vi tre tävlingar kvar i år, nästan är i Nacka om två veckor.

Tidigare än beräknat landade vi hemma i Kungsängen i söndagskväll. Lova har kört fyra lopp om dagen och Mika två. På lördagen gjorde Lova två felfria lopp individuellt och blev trea i båda, ett av loppen filmade Mikaela.

 

Även i lagklasserna gjorde hon två felfria lopp, en av klasserna vann laget. Mika laddade som sjutton så fort vi överhuvudtaget närmade oss körhallen och höll på att gå upp i atomer när vi närmade oss banan där inne. Första klassen lyckades hon göra i princip alla fel man kan, en rivning, vänded i en tunnel, slalomfel och tog hinder från fel håll. Kände mig väl inte vrålnöjd i mål. I agilityklassen kändes hon betydligt trevligare, men fick återigen slalomfel, jag gkorde om och resten fungerade bra.

På söndagen började Lova med att vinna agilityklassen, men fick tyvärr fel i hoppklassen. Laget vann båda klasserna och säkrade därmed vinsten som årets lag tror jag. Mika var om möjligt ännu mera laddad än dagen innan och allt blev bara pannkaka. Hon stressade och skrek på banan, tog inte ens enkla kommandon och jag fick lägga henne och strunta i ett par hinder i sista klassen för att återfå någon typ av kontroll och kontakt. Det klokaste hade kanske varit att bara gå av, men jag hade inte räknat med att hon skulle vara så och hann inte fatta några bra beslut just då. Efteråt var jag grymt besviken och det kändes som att vi lika gärna kunde lägga ner agilityn. Jag har haft lite svårt att motivera mig för den träningen och när det dessutom blir såhär känns det inte direkt roligare. Ikväll körde vi ett litet pass efter lydnadsträningen (som för övrigt gick toppen!) och hon är ju såklart laddad på träning också och slår dövörat till ibland, men jag upplever aldrig den där okontaktbara bubblan av stress (?) som hon gick in i söndags.

Om ett par timmar åker vi mot Dalarna och de årliga tävlingarna i Rättviks körhall. Det är verkligen en gulkant i höstens tråkigaste månad att få åka dit och springa på torrt underlag. Det blir långa dagar, men vi har husbilen precis utanför och kan med andra ord gå ut och slappa så fort vi får tid. Lova kommer att springa fyra lopp per dag och Mika bara lagklasserna. Vi har väl inte tränat så mycket agility  som vi hade tänkt och borde, men kul ska det bli iallafall.

På vägen upp gör vi som vanligt en avstickare till Sågmyra för lite shopping och middag blir det på Erkut i Rättvik, en tradition nästan viktigare än julen ;)

Jag har ältat och vältrat mig i försök att komma på en förklaring till varför Mika inte fixar vittringen på tävling. Hela kvällen igår försökte jag analysera problemet och idag har jag fortsatt. För egentligen tror jag inte problemet är så himla stort, det är också det som gör träningen för att komma tillrätta med det svårt. Många har kommit med bra tips, men de flesta känns som de bygger på hund som inte förstår själva tänket, som kanske bara plockar pinnar utan att jobba med nosen eller inte alls begriper vad som förväntas av den. Jag tycker inte Mika är sådan. Jag tycker att hon jobbar bra och på rätt sätt, hon tycker att det är roligt och verkar (på träning) ha förstått precis vad hon ska göra. På tävling beter hon sig dock precis som att hon inte hade någon koll alls, smakar gärna på fel pinne, kan gå på rätt och ta upp den, men sedan släppa och antingen ta in fel eller återigen plocka rätt och komma in.

Det gör mig förbryllad och har funderat på vad som är skillnaden?
1, En för henne okänd människa har tagit i de andra pinnarna
2, Hon kan vara trött i huvudet eftersom vittringen är näst sista momentet
3, Jag har bara möjlighet att hålla pinnen några få sekunder
4, Tävlingssituationen blir inte lika lättsam som träning och det gör henne osäker

Det är de punkterna jag kan komma på och ungefär i den ordningen tror jag att de kan orsaka våra tävlingsproblem. Redan imorgon ska jag låta andra människor ta i pinnarna hon inte ska plocka för att göra det svårare, jag ska även tänka på att variera när jag lägger in vittringsträningen, ibland kanske efter ett långt lydnadspass eller agilityträning för att göra det extra svårt.

Ikväll testade jag att låta både Celine och Rikard ta i fem pinnar som jag la ut med tång, satte mig vid pinnarna och tog fram 10 andra pinnar som jag en i taget la ut med min hand på olika platser bland de andra, 9 av de försöker fixade hon klockrent fast jag bara höll pinnen någon sekund. Hon känns med andra ord ganska säker i själva vittringsmomentet. Då var iofs de andra med doft hon kände igen och kanske lätt kunde välja bort.

Någon som sitter inne på bra tips som kan hjälpa oss att knäcka gåtan?

Idag gjorde vi vår tredje start i lydnadsklass elit, denna gång på hemmaklubben Bro-Håbo. Förutsättningarna kändes bra, även om vi inte fått till så många träningspass som jag hoppats på. Det var många startande, så gruppmomenten delades i två och de övriga momenten gick sedan uppdelat i två ringar för olika domare. Ett mycket snabbt och smidigt sätt, då väntan blir så himla lång annars, jag drog startnummer 8.

Sittandet gick bra, Mika fick en 10.
Platsen har vi tränat mycket i veckan, jag har dessutom låtit provocera henne mycket med att andra runt omkring sagt "ligg", "lägg dig" o.s.v. för att hon inte ska gå på de andras kommando. Det gjorde att hon idag bara tittade misstroget på mig och såg ut att tänka "Nej du den går jag inte på" när jag sa ligg. På ett dk la hon sig iallafall. Vi fick en 9:a p.g.a det. Jag tyckte mig se att hennes framtassar inte riktigt låg på samma sätt när jag kom tillbaka som när jag gick, men inga kommentarer om det i protokollet.
Fria följet gjorde hon riktigt bra och vi satte nytt personligt poängrekord med en 9:a. Lite sega sättanden behöver vi dock jobba med.
Dumrutan har varit (är) ett av Mikas bra moment, idag blev det något missförstånd i sättandet och hon förblev stående, i övrigt bra, en 7:a.
Inkallningen får jag lite ta på mig, jag tycker det är svårt att se vart hunden är i förhållande till skytarna och ger ofta kommando för sent, okej utförande i övrigt, en 9:a.
Rutan gick bra, men eftersom jag som sagt ser ganska dåligt tyckte jag att hon var på gränsen till utanför i bakkant och kommenderade in henne mot mitten innan jag la, i övrigt kanonbra. Det blev förstår avdrag för dk, 8 poäng. (Någon jag pratade med efteråt trodde också att hon hamnat lite utanför om jag lagt direkt, så det var nog rätt beslut)
I Apporteringen har hon haft en tendens att låsa på den sist utlagda apporten, så även idag. Jag drog vänster, men hon ställde sig riktad mot höger vid konen och tittade inte ens på mig. Jag kommenderade och hoppades att hon skulle se att jag pekade vänster, det gjorde hon inte. Jag stoppade henne direkt och skickade om, då tog hon dirgeringen och gick ut fint och tog rätt. Behöver träna på att andra lägger ut apporterna åt mig och att hon inte fattar egna beslut. 7.5 poäng.
Hopp-apport gjorde hon som vanligt bra, men fick bara 8.5 poäng med kommentaren "tappar tempo tillbaka". Snålt.
Vittringen. Tränat mycket i veckan och det funkar nästan alltid bra, ibland frestas hon att smaka lite på fel innan hon alltid kommer in med rätt. Jag hoppades verkligen på att det skulle funka idag, efter att ha nollat den båda tidigare tävlingarna kändes det som att vi behövde det. Tyvärr vart det tokfel igen, hon smakade på fel, lyfte rätt, släppte och kom in med ytterligare en annan. Suck. Bara att träna vidare antar jag, nu ska jag köpa in flera meter med pinnar så jag har fler att träna på och kan använda nya, så ska jag ta hjälp av kända och okända personer som får lägga ut, alternativt bara ta på pinnarna. Hittills har jag mest tränat själv eller med Richard. Kanske är det nya och främmande dofter som ställer till det? 
Fjärren fick vi 8:a på. Kommentaren var "sitter ej" ?!? Nog sjutton satt hon, lite säckigt i första skiftet från liggandet, men att hon ej satt känns helt fel.

Totalt blev det ett andrapris på 244 poäng, återigen hade bara någon usel poäng på vittringen räckt för vårt efterlängtade förstapris. Irriterande är bara förnamnet, nu är det två veckor tills vi ska tävla lydnad igen och då ska vi fixa det!

Idag är jag ledig, Richard jobbar någon timme sedan ska vi packa husbilen och åka västerut. Ikväll går bilen mot Ullared och jag tänkte hinna in och handla lite innan de stänger. På lördagmorgon fortsätter vi mot Svenljunga för att hälsa på Lovas uppfödare. Det var jättelänge sedan vi var där så det blir roligt! 

På söndag är det lydnadstävling på hemmaplan, jag har varit och tränat både onsdag och torsdagkväll, igår med sällskap av Malin. Det jag främst behöver jobba på är gruppmomenten. Inte helt otippat är det svåraste momenten för Mika att bara ligga eller sitta still. Det är så himla svårt att komma åt de där små felen, som att hon tittar runt för mycket i sittandet eller sträcker ut en tass i liggandet. Går jag in och korrigerar kommer jag bara att få in (ännu mer?) osäkerhet i momentet, för en del av vårt problem är nog att hon inte känner sig helt avslappnad och trygg. En annan är nog att hon inte har en så genomtränad och stabil grund att stå på, när problem dyker upp har vi inte så himla mycket att backa tillbaka till och luta oss emot. Hon hittar iallafall aldrig på några dumheter eller saker som orsakar probem för de andra hundarna tack och lov. I övriggt känns det mesta i lydnaden bra, vi tränar vidare på vittringen och hon kommer alltid in med rätt, probemet är att hon i sin iver ibland råkar smaka lite på fel. Samma grej har vi där, jag går absout inte in och petar då vi redan har haft osäkerhet där som resulterade i beslutångest hos Mika och att hon inte ville komma in med någon pinne alls. Nu gillar hon verkligen momentet och mitt mål är bara att göra henne så säker på sin uppgift att hon inte ska behöva ta någon felaktig pinne i munnen. Det är ungefär 50/50 när vi tränar.

Vi tränade lite agility också, planen var tyärr så hal att jag bara fixade korta kombinationer och enstaka hinder.

Igår var vi på Albano med Joker för att få svar på de blodprover som tagits och röntga lungor, hjärta och buk. Provsvaren visade att han hade förhöjda levervärden, men det kunde bero på helt normat åldrande. Ett prov som testade något med sköldkörteln och hypofysens funktion visade så låga värden att de inte ens var mätbara, veterinären har därför bett labbet att köra om det provet, i övrigt såg det bra ut. På röntgen fann de inte heller någonting avvikande och vi kunde inte hitta någon förklaring till varför han varit så vinglig och orolig förra veckan. Kanske drabbades han av en liten propp som löste upp sig själv? Huvudsaken är att han mår bättre nu. Vi fick med oss ett recept på metacam hem och ska testa om hans mage fixar det, förhoppningsvis blir han isåfall lite mindre påverkad av sina stela och ömma leder.  


Gammelgubben hänger nog med ett tag till!

Direkt efter lydnadstävlingen igår lämnade Richard mig hos Malin, på plats var redan Britt och Ullis. Vi var lite sena så de var redan i full gång med att valla. När Mika och jag gick in kände jag mig som vanligt som en tvååring med för stora stövlar. Mika blev förvirrad, antagligen av att jag hade noll koll och bröt till slut ihop. Jag blir galen över att det aldrig bara kan vara lite enkelt och fungera! Så fort jag inte har en instruktör flåsande i nacken fixar jag ingenting. Britt kom till räddning och efter att Niklas grillat korv och vi fikat gick det lite bättre på försök två. Det känns verkligen som en sjukt jobbig berg-o-dalbana det här med vallningen, vi kommer liksom aldrig att hitta raka spåret känns det som. Det är ju kul när det funkar, men ett rent helvete däremellan.