Richard är i Finland med Patrik och tävlar agility hela helgen, de tog båten igårkväll och kommer iland i Sverige igen måndag morgon. Enligt uppgift verkar det gå bra för dem båda, Lova är sedan tidigare finsk agilitychampion, men tog idag hoppcert och blev även finsk hoppchampion. Sam har fått båda sina cert och kan numera titulera sig som finsk agility- och hoppchampion även han.

Själva här hemma är Celine och jag och tre hundar förstås. Idag var det lydnadstävling på Nacka BK som stod på schemat och jag fick skjuts dit av Richards föräldrar. Jag älskar att lydnadstävlingar sällan betyder tidiga mornar, idag var det samling 12.00. Det var många starter i eliten och uppdelat i två grupper, vi drog 6 som var sista startnumret. Jag har vänt och vridit på det här med vilket startnummer jag gillar bäst, men kan inte komma fram till någon konkret. Egentligen tycker jag att det är rätt skönt med ett tidigt nummer, då har man det snabbt gjort och kan avslappnat titta på de andra. Nackdelen tycker jag är vid platsen, att lägga först gillar jag inte, men ännu mindre att sätta hunden sist. Att gå ut sent gör förstås att det blir en lång väntan innan det är dags. Idag hade jag dessutom ingen bil att lägga Mika i, men fick låna bur i en av mina medtävlandes bilar så att hon kunde vila en stund innan sin tur iallafall.

Båda gruppmomenten gick bra, jag känner inte alls lika stor oro inför dem längre och det är skönt. Hon har ju aldrig rest sig eller hittat på några dumheter men har uppträtt lite oroligt ibland och tittat runt väl mycket. Idag blev det 10 på både sittandet och platsen.
Fria följet kändes helt okej, tyvärr gav det bara en 7:a med kommentaren tränger och sent sitt, det här med sena och långsamma sättanden förföljer oss verkligen, idag berodde det nog till stor del på det taskiga underlaget, lerigt och blött.
Dumrutan kändes bra, alla skiften satt fint, men hon satte sig inte i sista halten, i samma sekund som TL sa momentet slut åkte rumpan ner i backen. 8.5 med kommentaren sent sitt. Det berodde med all säkerhet på underlaget.
Inkallningen var hyffsad, inte så bra som hon kan göra den men jag behöver bli bättre på att ge kommando i rätt tid, ofta väntar jag lite för länge. 8 poäng.
Rutan satt kanon idag och gav en fin 10:a.
Apporteringen hade skördat flera offer, den låg på en ojämn del av planen och apporterna syntes dåligt för mig, för Mika som satt mycket längre ner syntes de nog inte alls. Vi fick höger och hon började med att ha dragning mot rutans kon som låg till höger, men hittade sedan rätt. När jag skickade ut henne tog hon höger fint men såg inte apporten direkt, hon fick syn på mitten och ändrade riktning ditåt. Jag stannade henne och skickade återigen höger, då var hon så nära apportbockarna att hon såg dem och tog rätt och kom in. Vi fick en 7:a och det kändes väldigt generöst.
Metallen gick som vanligt bra och gav en 10:a.
Sedan var det då dags för vårt svåraste moment vittringen, de låg på rad och Mika vittrade noggrant av från vänster till höger, näst sista plockade hon och kom in med och det var rätt, lycka! 9 poäng fick vi med kommentaren puttar, kanske var hon lite för närgången med nosen, men munnen var absolut stängd hela tiden så det kändes kanonbra! Vågar man tro att vi löst problemen nu?
I fjärren fick vi 8 poäng, hon flyttar lite fram i skiftet från stå till ligg istället för att fälla sig bakåt, det är inget vi har toktränat på precis så oftast blir det så, i övriga skiften brukar baktassarna vara låsta vid samma punkt.

Jag var riktigt nöjd när vi gick av, Mika var glad och lite busig hela tiden men höll ändå ihop bra. Jag väljer att släppa lite på tyglarna hellre än att bli stel och tråkig i lydnaden och hittills har vi aldrig fått negativ respons på det av varken TL eller domaren. Snarare tvärt om, flera gånger har vi fått muntliga kommentarer om att Mika ser så trevlig och fin ut.

Totalt fick vi 278.5 poäng och vann hela klassen! Eftersom tävlingen även var en cup gick vi genom vinsten vidare till en final, jag valde dock att avstå den trots att de hade jättefina priser. Både Mika och jag var väldigt trötta, att då samla ihop sig och försöka prestera igen kändes bara dumt och onödigt, jag var nöjd som det var och ville ta med mig den känslan.

Nästa helg ska vi tävla lydnad på Österåkers BK på lördagen, då är det exakt ett år sedan vi gjorde vår lydnadsdebut på samma plats. Vad vore bättre än att knyta ihop säcken med ett lydnadschampionat på samma plats som vi en gång påbörjade vår karriär? Hoppas kan man ju! :)


Ikväll ska Celine och jag fira med varsin liten bakelse.