Julgran och lite agility

Vi började dagen med att packa ihop för att åka på en inoff. tävling i ett ridhus i Vallentuna. Litet och enkelt, men en perfekt möjlighet till genrep inför nästa helg, det var två agilityklasser, Rikard körde mest för att få till a-hindrets kontaktfält, jag satsade på fart och glädje med Thea och vi kände oss båda två rätt nöjda när vi åkte därifrån. Lova sköt av lite tidigt på första a-hindret hon gjorde, resten av gångerna gick hon ner ordentligt (det var två a-hinder i varje klass, alltså fyra totalt) Balansen satt fint i båda klasserna. Thea var väldigt på gång innan första klassen, till och med i startfållan där hon annars lätt blir lite låg. Jag tyckte hon tryckte på fint och vi nollade på en hyffsad tid. Hon var väldigt ordentlig och duktig på alla kontaktfält och tvekade ingenting vid platta som annars är det hindret hon gillar minst. I andra agilityklassen var hon lite tröttare med kändes ändå helt okej, dock gjorde hon någonting som jag inte alls räknat med och som inte hänt förut, hon stack utan klartecken från balansen. Som tur var hade jag sinnesnärvaro att direkt korrigera henne och ta om den. Rätt mycket kan jag släppa igenom när det gäller henne, missade hinder och annats slarv tar jag inte tillbaka för, men när hon börjar med sånt här tror jag ändå på att stoppa det innan det blir ett problem. Jag är hundra procent övertygad om att hon vet vad hon ska göra och förväntar mig också det, för där har hon en bra grund att stå på. Till min  stora glädje blev hon inte alls särskilt låg trots att jag sa nej utan gjorde om den och fortsatte i nästan samma tempo.
Redan halv två var vi klara och åkte hem och käkade och lämnade hundarna.

Nu ikväll har vi varit och handlat en julgran, min första riktiga någonsin (tror jag). Celine har tjatat om en julgran sedan de började synas i varenda butik så idag slog vi till. Det visade sig inte vara så lätt när man som jag är på jakt efter den perfekta granen och dessutom helst vill hitta den bland Bauhaus hundranittioniokronorsgranar... Efter att ha letat i en halvtimme fick vi jaga Celine runt i halva butiken skrikande "Jag vill inte ha en gran". Hon hade tröttnat totalt och precis då dök den upp, granarnas gran! Celine utropade lyckligt "Jag är jätteglad!" när vi gick mot kassorna. Om det var för att vi äntligen hittade en gran eller bara för att vi gick därifrån låter jag vara osagt. Nu regnar det ute så jag väntar med att sätta i belysningen i den. kanske kan man hänga upp lite kulor och sånt i den också även fast den står utomhus?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0