Svårt...

Det verkar svårt att komma igång med det här bloggandet, jag vill ju, varför ska det vara så svårt? Ofta flyter dagarna förbi, antingen händer det så mycket att jag inte hinner sitta och skriva ner det eller så händer det knappt någonting och jag har absolut ingenting kul att berätta.

Nu avlägger jag en rapport på alla områden för att ni ska hänga med ungefär vart vi gör en nystart i bloggen.

Roligast just nu och en av anledningarna som har fått mig att vilja sätta igång igen är att vi väntar fyrbent tillökning i början av året :) Jag har länge funderat på border collie och till ooch med kommit så långt i mina planer att jag besökt uppfödare, sedan har det alltid varit någonting som gjort att det inte blivit så. Nu blir det så. På riktigt. Jag är så glad och förväntansfull, längar efter att stå i mörker och duggregn och träna, lera upp till knäna och fårskit på brallorna. Det spela ingen roll, det kommer att bli kul! De andra tre hundarna hänger med Joker är ju pensionerad från tävlingsbanorna och ägnar dagarna åt att jaga tikar. Lova är i toppform och ska tävla NM om två veckor och Thea vet jag inte riktigt vad hon sysslar med. Jag hävdar att vi jobbar med agility, hon är inte alltid av samma åsikt, men har under hösten iallafall lyckats ta tre cert. Ibland glimmar hon till och visar stor potential, men allt som oftast är hon nöjd med att ligga i soffan, och det är ju inte riktigt jag... Hon är en charmig personlighet iallafall, liten och söt som socker.

Celine då? Underbaraste ungen, vet bäst, kan mest och blir tokig av motgångar. Utrustad med ett dåligt morgonhumör men ett leende som alltid får mig att smälta. Vad är det för egenskaper som ungarna besitter som gör att man kapitulerar totalt? Hon är inne i en vetgirig period och frågar om allt, inte en gång, utan tusen. Hon sjunger långa fina visor och gillar att dansa.

Renoveringen här hemma går lite trögt. Under sommaren har vi (läs Rikard och hans pappa) byggt altaner på både fram och baksidan av huset. I övrigt har det inte hänt så mycket. Vi njuter av att bara leva lite också och samlar krafter inför källaren som står näst på tur, det ska bli ett filmrum med projektor, nytt golv ska läggas och väggarna målas, även trappan ner måste fixas. Känns så kul... eller inte. Bra när det är klart dock.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0