Efter att flera gånger varit nära att köpa söta bakverk i tyg bestämde jag mig för att det inte kan vara särskilt svårt att sy dem själv. Köpte filt i några olika färger på Panduro och dammade av symaskinen. Tanken är att Celine ska ha dem att leka med.



Jag började med en dammsugare, det kändes enklast. Jag hade inga mått eller mönster att gå efter utan klippte och sydde efter ögonmått, resultatet blev en punchrulle extra large. Senare visade det sig att det inte gjorde någonting, Celine hade ingen aning om vad det skulle föreställa för något och frågar fortfarande hela tiden; "-Vad är det här?" Att säga Dammsugare känns ju som en ren lögn i hennes öron, så nu har jag förklarat att det är en typ av kaka. Får väl köpa henne en riktig punchrulle någon dag så hon vet hur de egentligen ser ut. Näst ut blev kanelbullen (för det ser ni väl att det är?). Under arbetets gång blev jag mer och mer skeptiskt till att någon någonsin skulle se vad det föreställde och förklarade tydligt för Celine medan jag satt vi symaskinen att jag höll på att göra en bulle. Så att inte samma frågor om vad det var för någonting skulle dyka upp igen. Med lite garn pärlsocker på så tycker jag att det typ ser ut som en kanelbulle... väl? Med stort självförtroende och syglädje gav jag mig slutligen på att göra en prinsesstårtbit. Det är min absoluta favorittårta så jag kände mig tvungen. Det var förvånansvärt lätt och Celine såg direkt vad det var. Har jag blivit bättre och bättre för varje bakverk eller har barnet ätit för mycket tårta?



Näst på tur har jag tänkt att sy en lussekatt och en donut, behöver skaffa lite gult tyg först bara.