Nu är vi precis hemkomna från bion i Kista centrum. Det är så himla bra att ha det relativt nära, kvart-tjugo minuter med bilen och parkering i garaget, smidigt. Alla affärer har dessutom öppet till nio och det finns massor av ställen att äta på. Jag började med att söka upp första bästa frisör för en toppklippning, 190:- skyltade de med, perfekt. En kvart senare gick jag ut därifrån 700 spänn fattigare. "-Hur gick det till?" undrade Rikard "-Kostade det inte 190:-?". "-Ehh... Jo. Men jag behövde tydligen både en inpackning och några superbra droppar också. Och inte vill du se mig tappa håret?!" Han köpte det rakt av. Vi åt middag och jag handlade några andra nödvändiga saker som mascara och vax till benen. Slutligen såg vi nya Beck, levande begravd. Jag är förvisso ganska lättskrämd, men den var faktiskt läskig. Jag gillar inte överaskningsmoment och brukar halvblunda då, den här gången kunde jag inte skydda mig från alla och vid ett tillfälle skrek hela biosalongen. Annars var den som Beckfilmer är mest, helt okej men inget som dröjer sig kvar i minnet.