Nära natträning

Kom nyss hem efter ett sent kvällspass agility och lydnad i ridhuset. Det känns verkligen som en lyx att kunna träna inomhus nu när det är blankis ute, blåser storm och är kolsvart. Vi har gemensam träningstid i tre timmar på söndagarna, utöver det kan man själv boka tid när det är ledigt i rdhuset, vilket i praktiken innebär på dagtid eller sent på kvällen.

Vi satsade mest på att träna ungdomarna Saga och Mika, Lova var med, men gjorde bara ett par slalomingångar och några oxrar inför tävlingen på lördag.

Saga utvecklas lite varje gång, inga monsterkliv, men hon visar många bra saker och har orsakat ett och annat bitmärke i Rikards arm på vägen ;) Just nu jobbar hon på att inte blindbyta hej vilt och att ta upp till två hinder i följd, företrädelsevis hopp och tunnlar. Hon har även fått kolla in slalomen lite. Den största märkbara förändringen är att hon är mycket lättare att samarbeta med nu, hon kör inte bara sitt eget race utan är riktigt följsam och fin.

Mika tokälskar agility och jag har just nu svårt att hitta en lagom nivå på övningarna. Hon är egentligen väldigt grön, har inte mer än ett par pass i ryggen, men presteras oftast som att hon tränat massor. Det gör att jag kanske utmanar henne lite för mycket ibland, vilket såklart resulterar i missförstånd. Idag fick hon för sig att springa under första hopphindret vid inkallningar, hon stirrar så mycket på mig att hon helt enkelt inte ser hoppinnen, är man dessutom så liten som hon är i växten behöver hon inte ens ducka för att se under trots att det inte låg på mer än drygt 50 cm. Jag sänkte och då var det problemet löst. Iallafall för tillfället. Jag körde några övningar med hopp där hon var tvungen att samla och korta sig för att bättra på tekniken. Hon springer fort och har en tendens att bli flack och slarvig, särskilt på låga hinder som inte kräver någonsomhelst teknik för att häva sig över egentligen.
Jag tränade lite lydnad också, fjärren och rutan ser bra ut, inkallningen är fortfarande en katastrof. Jag använder "Stopp" i ställandet och idag kom Rikard med idén att hon kanske hör fel och tror att jag säger "hopp"? Hon tar nämligen typ tre tigersprång nästan varje gång jag säger stoppordet. Låter ju konstigt, men nu funderar jag helt enkelt på att byta till "stå" eller "stanna", bara för att träna om och förhoppningsvis komma till rätta med problemet. Träningsförhållandena ute just nu är ju inte optimala precis.

Läxan till mig själv blir att inte vara så självkritisk, att sänka prestigen och kraven på mig själv. Jag går lätt ner mig om inte allt blir som jag tänkt mig och har svårt att släppa nederlag. När jag styckar upp träningen så gick ju faktiskt det mesta bra, men det kan vara en liten sak som överskuggar och förstör den goda känslan. Bättring!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0