Så var SM över för denna gång. Visst är det skönt att ha så nära som vi har haft, men den riktiga SM-känslan har inte velat infinna sig ordentligt i år. Kanske beror det på att vi bor hemma? Kanske för att jag inte alls var på tävlingsplatsen i fredags och deltog i veterinärbesiktning, invigning och parad?

Vädret idag har varit helt bedrövligt, bara en massa regn. Lova låg femma efter gårdagens lopp och startade således bland de sista hundarna. Efter gårdagens avhopp från balansen kände Rikard att de var lite osynkade och var ganska orolig över hur hon skulle göra i denna agilityklassen. Hon har varit lite av en fuskare på kontaktfälten, men det har gått att hålla dem i schack. Även om hon långt ifrån alltid gör "som hon ska" så brukar hon oftast vara på så att hon slipper fel. Fram tills nu. Senaste tiden har hon varit en notorisk kontaktfältshoppare och det retliga är förstås att hon på träning alltid gör skolboksexempel på balansbommen. Med andra ord är det svårt att komma åt henne, särskilt när det har varit landslagsuttagningar, lagtävlingar och som nu, SM. Inte riktigt läge att göra om och göra rätt. Femte hindret idag var balansbommen och mycket riktigt gör hon ett avhopp. Rikard tappar fokus och motivation och diskar sig senare på fel tunnelingång.

Vi packade ganska snabbt ihop och åkte hemåt, egentligen hade jag velat stanna och se de andra finalerna, men då var jag redan genomblöt och kall, så att följa förtsättningen via datorn hemma lockade mer.