LP2
Efter en lång tågresa mötte vi upp Rikard och åkte vidare mot Haninge BK, vädret var strålande, en riktigt fin vårkväll fick vi med middag ute på en bänk i solen. Vid lottningen drog jag nummer ett och några suckade lättat, andra tittade lite medlidande på mig, men jag hade bestämt mig för att inte låta mig påverkas av sådana saker som "otur" i lottningen. Rikard sa lite skämtsamt att det kanske var placeringen jag drog och visst visade det sig finnas en sanningshalt i det! Fina, bästa Mika gjorde det igen, hon fixade ett förstapris på 186 poäng och vann även klassen, vårt LP var därmed i hamn.
Planen vi körde på var blöt och lerig, men till Mikas stora lycka fanns det snö kvar. Jag belönade henne med några kastade snöbollar, det roligaste hon vet! Jag är så trött att jag inte orkar ladda upp någon film, ni får nöja er med några halvkassa mobilfoton. En snabb resumé är att hon fixade 10:or på platsen, rutan och hoppet. 9 resp 9,5 på läggande och inkallning, resten 8,5 poäng. Några moment tyckte jag var lite konstigt bedömda, men så är det ju i alla sporter där tyckandet och betyget är domaren upplevelse av det hela. Jag är iallafall vansinnigt stolt och nöjd över min lilla pralin.
Saga var med som åskådare och njöt av utsikten. De andra hundarna fick stanna hemma denna gång, ibland är det skönt att dela dem och bara ta med ungdomarna ena gången och gamlingarna en annan gång.
Vinst på hemmaplan!
Vid 12.00 idag var det samling för lydnadsklass 2 som jag skulle tävla med Mika på vår hemmaklubb. Trött och med huvudvärk drog jag sista startnumret, 11. Jag som helst vill ha ett tidigt nummer tappade ytterligare lite motivation. Försökte rycka upp mig, Rikard åkte och handlade värktabletter och jag tog en macka och lite coca cola.
Vi låg i andra platsliggningen och när jag kom tillbaka efter de tre minuterna vi stod gömda såg jag att Mika låg uträckt med framtassarna och hade slängt ut ett bakben åt sidan vilket betydde att hon måste ha rört på sig. Det visade sig också i betyget som blev 8 med kommentaren kryper, enligt de som tittade på hade hon nosat runt och vridit sig, men legat hela tiden. Jag sjönk ihop ytterligare och hade god lust att bara strunta i allt och åka hem. Tack vare bra klubbkamrater och en snäll sambo som hjälpte till att peppa och motivera samlade jag mig hyfsat och gick in och vi gjorde ett riktigt bra program trots allt. Underbara, bästa Mika, hon har minsann aldrig dåliga dagar! Matte däremot skulle behöva liten mental träning tror jag.
8:an vi hade med oss från platsliggningen blev det sämsta betyget vi fick i protokollet, det följdes av 8,5 på fria följet sedan blev det bara bättre och bättre. 10:or på inkallning, rutan, hoppet och helheten. 9,5 på läggande under gång och fjärren och en 9:a på apporteringen.
Det visar så tydligt att det vi jobbat mest med ger bäst betyg, fria följet är fortfarande ett moment som behöver mycket träning och kanske borde jag lägga lite tid på platsliggningen också, den har jag bara "räknat med" att den ska fungera, aldrig direkt tränat. Jag fick tips om hur jag borde lägga upp rutinerna inför vår start och att jag inte ska varva upp Mika genom för mycket beröm mellan momenten, hon har nämligen svårt att samla sig och fokusera igen då och det kan ta en halvt moment innan hon är "med" igen.
Nu saknar vi ett förstapris för LP och ett par tävlingar till har jag anmält till så förhoppningsvis har vi det ganska snart.
Träning i Lagga
Idag, efter att Celine hade varit på förmiddagens Bamsegympa, tog vi med oss alla hundarna och åkte till Lagga. Patrik hade bokat ridhuset i två timmar så vi körde ett rejält pass där jag hann med både agility- och lydnadsträning med Mika. Hon är så överladdad när det kommer till agility att jag bara därför att lät henne träna lydnad både precis vid hindrena och även det svåraste av allt för henne, att lyssna och fokusera på mig när Lova kör agility med Rikard. Hon kan bara inte slita blicken och blir totalt döv då. Nu jobbade jag stenhårt på att bryta hennes hysteriska låsningar och tyckte att vi gjorde framsteg där. Det stör mig att jag har svårt att komma åt henne, lite samma sak händer ju t.ex. vid vallningen, att hon kopplar bort mig och är svår att nå fram till. I övrigt är hon en mycket lyhörd, följsam och mjuk hund, men sedan kommer de där (vallnings?)tendenserna och de är nog lite av dem jag har sett när vi ska påbörja lydnadsprov också, hon beter sig ungefär likadant iallafall.
Nu har jag planerat att träna lydnad tre gånger den här veckan, bara det inte ösregnar, för då misstänker jag att jag kan hitta på minst tio ursäkter för att låta bli.
Nu har jag planerat att träna lydnad tre gånger den här veckan, bara det inte ösregnar, för då misstänker jag att jag kan hitta på minst tio ursäkter för att låta bli.
Det kan inte gå bra jämt...
...även om man såklart skulle önska det.
Efter en del velade åkte vi till Märsta-Sigtuna BK idag för att jag skulle tävla lydnadsklass 2 med Mika. Vädret var ostadigt och det duggregnade när vi packade in oss i bilen, det var också anledningen till att jag tvekade till att åka. Väl framme upphörde regnet och planerna var leriga, men ändå inte så dåliga som jag förväntat mig.
Jag drog startnummer 5 och hade därmed gott om tid att värma upp och leka med Mika, kanske lite för mycket tid märkte jag då vi blev stående och bara vänta en bra stund innan det var vår tur. Jag har inte riktigt fått ordning på några tävlinsrutiner för oss men ska genast ta tag i det så att både Mika och jag är mentalt förberedda när vi går in.
Fria följet tycker jag kändes bättre än förra gången, även om hon idag hade lite av samma tendenser som sist. Hon låser sig och blir lite stirrig och okontaktbar innan hon fattar att vi ska samarbeta och kopplar på skallen.
Jag såg nästan inga betyg, men överlag var de halvdåliga och ibland kanske lite i underkant om ni frågar mig, men Mika gjorde verkligen inte sitt livs tävling. Väldigt otippat nollade hon hoppet, typ det lättaste momentet som hon tidigare alltid har fixat klockrent. Nu hoppade hon ut och istället för att sätta sig gjorde hon återhoppet direkt och satte sig fot. Fråga mig inte varför, men jag slutar aldrig att förvånas över hennes nya påhitt. I helhetsbetyg fick vi en 10:a och det är det jag tar med mig som ett bra minne från den här tävlingen, resten ska jag försöka glömma så fort som möjligt.
Vi packade ihop och åkte hem nästan direkt, så jag fick aldrig något protokoll. Visst hade det kunnat vara intressant att läsa kommentarerna, men samtidigt vet jag ju med mig vad som felade och vilka dagens brister var. Det är bara att komma igen till nästa gång som är redan om en vecka. Hoppas det torkar upp lite så att vi slipper praktisera gyttjebrottning istället för lydnad.
Efter en del velade åkte vi till Märsta-Sigtuna BK idag för att jag skulle tävla lydnadsklass 2 med Mika. Vädret var ostadigt och det duggregnade när vi packade in oss i bilen, det var också anledningen till att jag tvekade till att åka. Väl framme upphörde regnet och planerna var leriga, men ändå inte så dåliga som jag förväntat mig.
Jag drog startnummer 5 och hade därmed gott om tid att värma upp och leka med Mika, kanske lite för mycket tid märkte jag då vi blev stående och bara vänta en bra stund innan det var vår tur. Jag har inte riktigt fått ordning på några tävlinsrutiner för oss men ska genast ta tag i det så att både Mika och jag är mentalt förberedda när vi går in.
Fria följet tycker jag kändes bättre än förra gången, även om hon idag hade lite av samma tendenser som sist. Hon låser sig och blir lite stirrig och okontaktbar innan hon fattar att vi ska samarbeta och kopplar på skallen.
Jag såg nästan inga betyg, men överlag var de halvdåliga och ibland kanske lite i underkant om ni frågar mig, men Mika gjorde verkligen inte sitt livs tävling. Väldigt otippat nollade hon hoppet, typ det lättaste momentet som hon tidigare alltid har fixat klockrent. Nu hoppade hon ut och istället för att sätta sig gjorde hon återhoppet direkt och satte sig fot. Fråga mig inte varför, men jag slutar aldrig att förvånas över hennes nya påhitt. I helhetsbetyg fick vi en 10:a och det är det jag tar med mig som ett bra minne från den här tävlingen, resten ska jag försöka glömma så fort som möjligt.
Vi packade ihop och åkte hem nästan direkt, så jag fick aldrig något protokoll. Visst hade det kunnat vara intressant att läsa kommentarerna, men samtidigt vet jag ju med mig vad som felade och vilka dagens brister var. Det är bara att komma igen till nästa gång som är redan om en vecka. Hoppas det torkar upp lite så att vi slipper praktisera gyttjebrottning istället för lydnad.
Lera, vattenpölar och träning.
Mika hatar lera, vattenpölar och regn. Jag har anmält till flera tävlinar i april, en månad då just dessa tre saker är stadigt förekommande. Kanske korkat gjort av mig, men jag hoppades väl på en torr och solig vår när jag tog beslutet. Nu står en tävling på tur redan i helgen och prognosen säger snöblandat regn mot slutet av veckan, helgen efter har vi tävling på hemmaklubben och där var vi idag för att träna lite och checka av underlaget. Jag blev väl inte direkt positivt överraskad. Den lilla delen som har grusunderlag var riktigt bra, i övrigt slirade man mest runt i lera med undantag för en mindre sjö på ena planen som har en svacka i mitten. Mika var misstänksam och skeptisk, ville inte sätta sig och gick omvägar förbi de värsta ställena. Jag peppade, belönade och uppmuntrade henne att vara där, springa igenom dem gick rätt ba, en sitta var helt omöjligt att få henne att göra.
Bortsett från det gick träningen bra, vi tar en dag i taget och avvaktar för att se hur vädret blir, är det för dåligt hoppar jag helt enkelt över tävlingen. Någon gång ska väl vattenpölarna och leran torka upp så vi kommer ut på banan igen.
Bortsett från det gick träningen bra, vi tar en dag i taget och avvaktar för att se hur vädret blir, är det för dåligt hoppar jag helt enkelt över tävlingen. Någon gång ska väl vattenpölarna och leran torka upp så vi kommer ut på banan igen.
Sista ridhusträningen
Nu ikväll hade vi sista agilityträningen i ridhuset. Det har verkligen varit kanonbra att ha möjligheten att träna inomhus denna vinter när det varit så mycket snö. Även om en del ligger var ute så har vi en ganska fin grusplan som vi kan köra på nu på klubben. Efter kvällen träningspass körde vi tillbaka hindren och avslutade med att äta middag tillsammans allihopa i klubbstugan, ett mycket trevligt avslut på vinterträningen.
Bana stod på kvällens schema, men eftersom Mika inte tränat så mycket att hon klarar en hel bana plockade vi ut lite här och var, mest fokus la jag på balansbommen och slalomen idag och jag tycker hon har utvecklats mycket på båda två hindren trots att vi inte kört så många pass. Vila mellan träningstillfällena gör verkligen nytta på unga (alla?) hundar. Hon har ganska dålig koll på sin kropp över balansen och är lite vinglig och instabil emellanåt, en gång ramlade hon av mitten idag och det känns ju lite läskigt. I slalomen har hon svårast för ingångarna men sätter fart är hon kommit in en bit och hittat rytmen. Slalomen tänkte jag skulle bli ett av våra projekt för våren och sommaren när man kan ta några pinnar hemma och bara trycka ner i gräsmattan. Små, korta pass ofta gör nog susen.
Förstapris i lydnadsklass 2
Idag debuterade vi i lydnadsklass 2 i ett ridhus i Vallentuna. Mika som likställer ridhus med agilityträning var helt tokig och drog mot ingången hela tiden, problemet var att man inte fick vara i ridhuset innan det var ens tur att tävla. Det var sex ekipage i vår klass och alla låg kvar på platsliggningen, trots det drog han poäng på några, varför vet jag inte eftersom vi var gömda bakom väggen. Mika fick iallafall en 10:a.
Jag gick ut som nummer fem, perfekt eftersom jag då hann se några innan det var vår tur att värma upp. Båda de två första nollade fjärren, min teori är att det är sista momentet och att många hundar går ner sig lite när belöning uteblir, deras hundar fastnade i liggandet och de fick inte alls upp dem i sittandet.
Mika var helkonstig när vi kom in i ridhuset, ålade och kollade runt sig, nosade och var allmänt flummig. Fria följet var med andra ord en katastrof, men tog sig lite mot slutet av momentet och gav betyget 7. Hon var ju ganska instabil även i linförigheten i klass 1 och sedan dess har jag knappt tränat fotgående överhuvudtaget, fokus har legat på de andra nya momenten i klassen vilket gjort att fria följet blivit mer eller mindre bortglömt. Där måste vi verkligen lägga krut i träningen nu!
Läggande under gång fick hon 9 poäng på.
Inkallning med ställande som vi har kämpat med, haft motgångar, total förvirring och de sista veckorna fått riktig ordning på fick hon en 10:a. Så himla roligt att hårt slit lönar sig!
Rutan har också var lite av ett osäkert moment, oftast gör hon det klockrent, men ibland brinner det och hon letar upp något annat roligt, som en funktionär, en stol eller helt enkelt bara springer runt. Jag riktade henne och skickade, klockrent gick hon i rutan, men det gav bara betyget 8. Först förstod jag inte varför, men domaren sa efter prisutdelningen att momentet var en klar 10:a om jag inte hade riktat så mycket och klappat på henne. När jag ser filmen så förstår jag ju att jag höll på för mycket, men just då, i nervositeten, upplevde jag inte det. Tänker i efterhand att det var dumt av mig att orsaka det poängavdraget, och andra sidan kunde hon lika gärna ha bommat helt om jag inte riktat ordentligt. Till nästa gång ska jag inte hålla på så mycket och inte ta i Mika alls.
Apporteringen gick bra, hon fick en 9:a med kommentaren att hon tränger i avslutet.
Även hoppet kändes bra, men i avslutet satt hon sig inte direkt och fick ett avdrag för det, betyg 8,5.
Inför fjärren peppade jag henne lite extra och det funkade fint, hon fick 9,5 poäng.
Helheten blev 10 vilket alltid känns roligt att få!
Totalt blev det 178 poäng och vinst i klassen!
Jag gick ut som nummer fem, perfekt eftersom jag då hann se några innan det var vår tur att värma upp. Båda de två första nollade fjärren, min teori är att det är sista momentet och att många hundar går ner sig lite när belöning uteblir, deras hundar fastnade i liggandet och de fick inte alls upp dem i sittandet.
Mika var helkonstig när vi kom in i ridhuset, ålade och kollade runt sig, nosade och var allmänt flummig. Fria följet var med andra ord en katastrof, men tog sig lite mot slutet av momentet och gav betyget 7. Hon var ju ganska instabil även i linförigheten i klass 1 och sedan dess har jag knappt tränat fotgående överhuvudtaget, fokus har legat på de andra nya momenten i klassen vilket gjort att fria följet blivit mer eller mindre bortglömt. Där måste vi verkligen lägga krut i träningen nu!
Läggande under gång fick hon 9 poäng på.
Inkallning med ställande som vi har kämpat med, haft motgångar, total förvirring och de sista veckorna fått riktig ordning på fick hon en 10:a. Så himla roligt att hårt slit lönar sig!
Rutan har också var lite av ett osäkert moment, oftast gör hon det klockrent, men ibland brinner det och hon letar upp något annat roligt, som en funktionär, en stol eller helt enkelt bara springer runt. Jag riktade henne och skickade, klockrent gick hon i rutan, men det gav bara betyget 8. Först förstod jag inte varför, men domaren sa efter prisutdelningen att momentet var en klar 10:a om jag inte hade riktat så mycket och klappat på henne. När jag ser filmen så förstår jag ju att jag höll på för mycket, men just då, i nervositeten, upplevde jag inte det. Tänker i efterhand att det var dumt av mig att orsaka det poängavdraget, och andra sidan kunde hon lika gärna ha bommat helt om jag inte riktat ordentligt. Till nästa gång ska jag inte hålla på så mycket och inte ta i Mika alls.
Apporteringen gick bra, hon fick en 9:a med kommentaren att hon tränger i avslutet.
Även hoppet kändes bra, men i avslutet satt hon sig inte direkt och fick ett avdrag för det, betyg 8,5.
Inför fjärren peppade jag henne lite extra och det funkade fint, hon fick 9,5 poäng.
Helheten blev 10 vilket alltid känns roligt att få!
Totalt blev det 178 poäng och vinst i klassen!
Intensiv träning
Vi går in på slutspurten inför debuten i lydnadsklass 2, i måndags var vi på klubben och testade hoppet ett par gånger, det är nog hennes favoritmoment och sitter alltid som en smäck. Ikväll och imorgon bär det av till ridhuset för en timme agility- och lydnadsträning, vi bokade tid två kvällar den här veckan eftersom jag helst inte vill köra så mycket utomhus då hon slet sönder en trampdyna ganska nyligen. På söndag har vi sista gemensamma agilityträningen, sedan kör vi tillbaka hindrena till klubben så då är det slut på inomhusträningen för den här vintern, så det är bäst att passa på. Fredag tar vi helt ledigt och vilar oss i form bortbjudna på middag.
Det ska bli roligt att tävla igen! Ena dagen känner jag att vi är helt redo och är med i matchen, nästa dag känns det som att ett förstapris är långt borta. Vi tar den här första starten som en erfarenhet och ser vad vi har att jobba vidare på helt enkelt.
Helgen som gått.
Helgen har vi som sagt spenderat i Rättvik, i fredags efter lunch for vi uppåt och efter en del stannande ochmed ganska dåligt väglag kom vi fram till kvällen. Vi parkerade husbilen precis utanför körhallen och fick ström tillkopplat. Termometern visade 23 grader i bilen när vi kröp upp la oss i sängen, Mika och Lova som var de enda hundarna vi hade med oss la sig tillrätta i sina bäddar. So far so good. Strax ennan fem på morgonen vaknade vi av att det kändes kallt, faktisk riktigt kallt och elementet verkade tvärdött. Proppen hade gått och vi var utan el. Termometern visade på 9 grader och två frusna hundar tittade upp på oss. Lova fick följa med upp i överslafen och Mika fick sitt vintertäcke på sig, sedan slog vi igång gasolvärmaren och la oss igen. Ett par timmar senare vaknade vi återigen, den här gången i något som skulle kunna liknas vid en bastu. Proppen hade fixats och elen slagits på, med både elementet och pannan igång hade vi en inomhustemperatur på 29 grader och stackars Mika hade täcke på sig.
Mika var lycklig över att hoppa i alla stora snövallar i Rättvik.
Resultatmässigt har vi väl haft betydligt bättre helger än denna, i lördags blev det dubbeldisk och idag stolpe ut i båda klasserna med en rivning i ena och en vägran i den andra för Lova. Mika har inte fått vara inne i hallen alls, utan varit med mig i husbilen, tränat lydnad utanför och promenerat i det helt underbara vädret. Vi var klara redan runt tolv idag och åkte hemåt, eftersom det slutade så tidigt hann vi en sväng till ridhuset för lite träning med framförallt Mika och Saga. Jag ska tävla lydnad med Mika nästa helg och känner att vi ligger lite efter med träningen eftersom hon skrapade upp trampdynan för 10 dagar sedan och den först nu ser helt okej ut. För att inte riskera att samma sak händer igen vill jag inte träna fartiga moment med hårda inbromsningar utomhus på asfalt och grus just nu, så vi har bokat ridhuset både onsdag och torsdagkväll för att träna. Sedan får det gå som det går. Jag vet att hon kan alla moment, men att alla ska sitta bra på en och samma tävling känns som en svår utmaning, det behövs så lite som felar för att få en nolla i protokollet. Roligt ska det bli att tävla igen iallafall!
Mika var lycklig över att hoppa i alla stora snövallar i Rättvik.
Resultatmässigt har vi väl haft betydligt bättre helger än denna, i lördags blev det dubbeldisk och idag stolpe ut i båda klasserna med en rivning i ena och en vägran i den andra för Lova. Mika har inte fått vara inne i hallen alls, utan varit med mig i husbilen, tränat lydnad utanför och promenerat i det helt underbara vädret. Vi var klara redan runt tolv idag och åkte hemåt, eftersom det slutade så tidigt hann vi en sväng till ridhuset för lite träning med framförallt Mika och Saga. Jag ska tävla lydnad med Mika nästa helg och känner att vi ligger lite efter med träningen eftersom hon skrapade upp trampdynan för 10 dagar sedan och den först nu ser helt okej ut. För att inte riskera att samma sak händer igen vill jag inte träna fartiga moment med hårda inbromsningar utomhus på asfalt och grus just nu, så vi har bokat ridhuset både onsdag och torsdagkväll för att träna. Sedan får det gå som det går. Jag vet att hon kan alla moment, men att alla ska sitta bra på en och samma tävling känns som en svår utmaning, det behövs så lite som felar för att få en nolla i protokollet. Roligt ska det bli att tävla igen iallafall!
Mot Rättvik!
Nu har vi packat husbilen och åker på årets första campingtur mot tävlingarna i Rättvik. De är en klassiker numera och brukar alltid vara trevliga och välarrangerade. Vi kommer att stå med husbilen precis utanför ridhuset vilket känns jättebra, då kan man gå ut och vara där om man vill och framförallt kan hundarna vistas där när de inte tävlar. Just nu verkar det gå väldigt mycket kennelhosta och vi kommer att undvika helt att våra hundar kommer nära andras för säkerhets skull. Vi har aldrig haft kennelhosta och vad jag har hört är det ingen trevlig bekantskap, så just nu upplevs vi (eller iallafall våra hundar) som aningen osociala.
Mikas tass är nästintill bra, hon har inget sår längre men huden över det skadade stället är tunnare så jag skyddar fortfarande trampdynan när hon går ut. Igårkväll var vi en sväng till ridhuset, tyvärr hade det blivit en dubbelbokning så en person hade precis börjat rida när vi kom dit. Vi struntade i agilityn och jag körde bara lydnad med Mika en stund. Vissa moment går det verkligen troll i, rutan är ett sådant. Hon har alltid svårt att hitta den på första skicket och han sticka ut fort men irra runt lite innan hon kommer rätt, sedan går det alltid bra. flyttar jag rutan blir det oftast likadant igen på första skicket. På tävling har man ju liksom bara en chans så det känns ju inte så bra att hon har svårt att hitta den på första försöket. Inkallning med ställande har fungerat bra ända fram till igår när hon började lägga sig i ställandet helt plötsligt, innan vi åkte därifrån fick jag till två bra inkallningar iallafall, dock något kort sträcka eftersom att de red i halva ridhuset. De andra momenten ser hyfsade ut, iallafall för tillfället kanske jag ska tillägga.
Mikas tass är nästintill bra, hon har inget sår längre men huden över det skadade stället är tunnare så jag skyddar fortfarande trampdynan när hon går ut. Igårkväll var vi en sväng till ridhuset, tyvärr hade det blivit en dubbelbokning så en person hade precis börjat rida när vi kom dit. Vi struntade i agilityn och jag körde bara lydnad med Mika en stund. Vissa moment går det verkligen troll i, rutan är ett sådant. Hon har alltid svårt att hitta den på första skicket och han sticka ut fort men irra runt lite innan hon kommer rätt, sedan går det alltid bra. flyttar jag rutan blir det oftast likadant igen på första skicket. På tävling har man ju liksom bara en chans så det känns ju inte så bra att hon har svårt att hitta den på första försöket. Inkallning med ställande har fungerat bra ända fram till igår när hon började lägga sig i ställandet helt plötsligt, innan vi åkte därifrån fick jag till två bra inkallningar iallafall, dock något kort sträcka eftersom att de red i halva ridhuset. De andra momenten ser hyfsade ut, iallafall för tillfället kanske jag ska tillägga.
Ser och lär.
Mika och jag har tittat på tävlingarna från Crufts på datorn nu ikväll.
Sitt livs form!
Och då talar vi inte om mig, utan om Lova. Förra året hade hon över 30 officiella vinster i klass 3, både Rikard och jag var övertygade om att det var och skulle förbi hennes bästa säsong. Hon har fyllt åtta år nu och det känns som att hon har nått sin topp och inte utvecklas och blir så mycket bättre. Vi pratade om att varje skadefri och framgångsrik sommar får man se som en bonus nu även om vi såklart hoppas på att hon håller flera år till. Nu har ju denna säsong knappt börjat ännu, men Lova har redan kammat hem ett tiotal vinster, förra helgen i Hudiksvall vann hon sex av åtta lopp och alldeles nyss fick jag rapport om att hon vunnit båda de individuella klasserna på Gotland, laget tog dessutom dubbelvinst! Hon är bättre än någonsin just nu, fortfarande stark, snabb och fräsch i kroppen, men samtidigt så gammal och erfaren att hon reder ut alla typer av svårigheter på banan. Nu skulle man behöva stanna tiden så att hon kan förbi såhär bra för alltid eller iallafall fram till landslagsuttagningarna i maj.
Lova 4 månader gammal på en av sina första tävlingar.
Trasig tass
Igår var jag ute en stund på förmiddagen och tränade lydnad med Mika på gården. Snön och isen har smält undan där så asfalt täckt av grus har kommit fram. Jag tänkte inte så mycket på det och hon gjorde fina rutskick och några apporteringar. Vid lunchtid mötte jag upp Katta med alla hundarna och vi gick en långromenad. Mika sprang som vanligt lös på gångvägarna och först när vi kom in i skogen där det låg snö kvar upptäckte vi att det blev små blodfläckar på marken. Kollade direkt Mikas tassar och såg att ena trampdynan hade slitits så mycket att det gått hål. Vi vände och gick hemåt för att plåstra om henne. När vi tvättat av tassen visade det sig vara ganska ytligt, som ett skrapsår ungefär och jag satte på en gammal barnstrumpa så att hon ska låta bli det.
Mest ledsen var Mika igår kväll när vi åkte till ridhuset. Tanken var att träna agility, men hon kunde förstås inte vara med. En plastpåse över strumpan och tassen gjorde att hon iallafall kunde göra två platsliggningar och några fjärrskiften, ridhusunderlaget är ju väldigt mjukt och torrt. Jag (och framförallt Mika) hoppas tassen är så bra att hon kan vara med på ridhusträningen på söndag.
Lerträning och rutan med markeringar
Direkt efter jobbet idag åkte vi till klubben för att träna lydnad. Det var länge sedan jag var där, men nu när jag har anmält till tävling gäller det att sätta lite fart. Rikard fick hjälpa till att kommendera. Jag körde rutan med markeringar mellan konerna för första gången, den här gången blev det med band, har tänkt att testa med sågspån och kanske sprayfärg också eftersom jag inte vet hur det kommer att vara på tävling. På första försöket blev hon lite förvirrad och stannade för tidigt, sedan gick det klockrent, till och med bättre än vanligt. Det kändes som hon hade mycket enklare att förhålla sig till de tydliga markeringarna som banden gav än bara koner i hörnen.
Tittar man noga kan man till och med se vart hon har stannat i rutan, i mitten :)
Jag körde alla momenten förutom inkallningen, eftersom halva planen var väldigt isig. Allt gick riktigt bra, men vi har ett problem, ett riktigt jobbigt problem som nog är större än vad jag kunnat ana, jag såg tecknen redan i höstas men när det blev minusgrader så försvann också det bekymret och jag tänkte inte mer på det. Mika hatar lera och blött underlag. Hon totalvägrar att sätta ner ändan och vill bara högst motvilligt lägga sig och då gärna med rumpan i luften. Jag försökte med allt; godis, hot, leksaker, tvång, lockande, trugande, väntade ut henne, you name it. Hon hade bestämt sig och så var det. Det fanns bara en liten del på planen som var lerig och blöt och den undvek hon så gott hon kunde, på övriga platser gjorde hon precis allt jag bad henne om, men absolut inte där. Detta blir förstås ett bekymmer. I Sverige. I april. Är. Det. Lerigt. Och då ska vi tävla. Jag försökte komma på något vettigt i bilen på vägen hem när jag kände mig värdelös och misslyckad och kom fram till att jag helt enkelt får träna in ett nytt jätteroligt moment, jag ska kalla det "ta vattenpölen", i förlängningen kanske vi kan lära in "rulla i leran" eller något i den stilen. Bara hon accepterar blöta underlag, helst tycker de är mer än okej, kanske till och med lite roliga?
Någon som har goda idéer? Hur får jag henne att gilla blöta underlag? Jag tyckte inte att det blev bättre eller lättare när hon väl var lerig och blöt, snarare tvärt om. Att spola henne med slang så hon är genomvåt känns ju inte heller aktuellt den här årstiden. Tilläggas bör väl att hon älskar att bada i sjön, men gillar inte att bli duschad.
Tittar man noga kan man till och med se vart hon har stannat i rutan, i mitten :)
Jag körde alla momenten förutom inkallningen, eftersom halva planen var väldigt isig. Allt gick riktigt bra, men vi har ett problem, ett riktigt jobbigt problem som nog är större än vad jag kunnat ana, jag såg tecknen redan i höstas men när det blev minusgrader så försvann också det bekymret och jag tänkte inte mer på det. Mika hatar lera och blött underlag. Hon totalvägrar att sätta ner ändan och vill bara högst motvilligt lägga sig och då gärna med rumpan i luften. Jag försökte med allt; godis, hot, leksaker, tvång, lockande, trugande, väntade ut henne, you name it. Hon hade bestämt sig och så var det. Det fanns bara en liten del på planen som var lerig och blöt och den undvek hon så gott hon kunde, på övriga platser gjorde hon precis allt jag bad henne om, men absolut inte där. Detta blir förstås ett bekymmer. I Sverige. I april. Är. Det. Lerigt. Och då ska vi tävla. Jag försökte komma på något vettigt i bilen på vägen hem när jag kände mig värdelös och misslyckad och kom fram till att jag helt enkelt får träna in ett nytt jätteroligt moment, jag ska kalla det "ta vattenpölen", i förlängningen kanske vi kan lära in "rulla i leran" eller något i den stilen. Bara hon accepterar blöta underlag, helst tycker de är mer än okej, kanske till och med lite roliga?
Någon som har goda idéer? Hur får jag henne att gilla blöta underlag? Jag tyckte inte att det blev bättre eller lättare när hon väl var lerig och blöt, snarare tvärt om. Att spola henne med slang så hon är genomvåt känns ju inte heller aktuellt den här årstiden. Tilläggas bör väl att hon älskar att bada i sjön, men gillar inte att bli duschad.
Ingen spårkurs
Jag hade som jag skrivit tidigare anmält mig till en apellkurs i spår nu i vår. Kursen skulle vara på åtta tillfällen förlagd till tisdagar, så uppfattade jag det iallafall. Nu när kallelsen kom visade det sig att lydnaden skulle köras på tisdagar medan spåret skulle gå på lördagar och då spricker min plan direkt. Jag är uppbokad i princip varenda helg de närmaste månaderna och gå en apellkurs där jag missar all spårträning känns rätt värdelöst. Nu har jag avsagt mig min plats på kursen och hoppas kunna komma igång och spåra lite själv när snön smälter bort. Hur det blir med tävlandet i bruks får jag se, det är så mycket jag vill, men hinner inte med allt. Jag tror nog att det är bättre att jag fokuserar ordentligt på lite färre grenar just nu, lydnaden kommer först, sedan agilityträningen som det förvisso inte känns som att det är någon panik med och så var det ju freestyle. Jag är väldigt sugen på att komma igång med vallningen igen, men utan får blir det inte mycket gjort där. Hoppas att allt blir lättare till våren och sommaren.
Tävlinganmälningar och några framsteg
Jag vågar knappt skriva det här för då vänder det säkert, men äntligen känns det som att vi börjar få stil på inkallning med ställande. Tidigare har det alltid fallit på någon bit, antingen springer hon sjukt fort och stannar dåligt, eller så har hon dåligt tempo in, men stannar iallafall inom hyfsat avstånd. Några gånger har det låst sig helt och hon har suttit som fastklistrad i marken när jag kallat in. Hon har inte förstått vad jag vill och bara blivit förvirrad. Nu, de senaste dagarna verkar det som att poletten har trillat ner. Hon har fått en helt annan stil än förut, bra eller dåligt vet jag ej, men det funkar bättre än det någonsin har gjort tidigare. Förut försökte jag få till något som liknade hopp-stå, det slutade med att hon såg ut som en kängru som övade tresteg. Nu kommer hon i full fart och smyger mer in i ställandet, inte lika snyggt, snabbt och klokrent, men hon har relativt kort bromssträcka ändå. Hon har stora förväntningar framåt, men jag tycker inte att det har gjort så mycket då jag bara har belönat henne ordentligt när hon stannar snabbt nog och jag tycker mig se att hon har fattat grejen. Springa fort - stanna fort - springa fort igen och framförallt, hon gillar det! Det känns som en rejäl lättnad och jag hoppas att det fortsätter att fungera såhär bra.
Fjärren har till och från haft små fel. På större avstånd, mer än fem meter kan hon ibland fastna i lägganden, nära, alltså bara ett par tre meter i från är det aldrig några problem. Jag började belöna uppsättanden och fick några små rumpförflyttningar på köpet som jag dessutom råkade förstärka i glädjen över att hon växlade position snabbt. Nu dras vi emellanåt med dem, men oftast ser det helt okej ut.
Övriga moment känns bra, jag har inte gömt mig på platsliggningen mer än en gång tror jag, men hon känns stabil och säker så jag tror inte att det ska vara några problem, ska nog se till att testa det ett par gånger till innan tävlingen iallafall. Fria följet har vi knappt kört, en liten uppfriskning i minnet skulle nog behövas där också.
Nu har jag anmält till ett gäng tävlingar i slutet av mars och april. Jag kommer att köra för ett LP även i klass 2. Skulle vi inte få till det på de tävlingar vi har anmält till får vi väl se om jag tänker om eller tragglar vidare.
Anmälan till freestyletävlingen i april är också inne, men där har vi inte ens börjat träna ännu.
Fjärren har till och från haft små fel. På större avstånd, mer än fem meter kan hon ibland fastna i lägganden, nära, alltså bara ett par tre meter i från är det aldrig några problem. Jag började belöna uppsättanden och fick några små rumpförflyttningar på köpet som jag dessutom råkade förstärka i glädjen över att hon växlade position snabbt. Nu dras vi emellanåt med dem, men oftast ser det helt okej ut.
Övriga moment känns bra, jag har inte gömt mig på platsliggningen mer än en gång tror jag, men hon känns stabil och säker så jag tror inte att det ska vara några problem, ska nog se till att testa det ett par gånger till innan tävlingen iallafall. Fria följet har vi knappt kört, en liten uppfriskning i minnet skulle nog behövas där också.
Nu har jag anmält till ett gäng tävlingar i slutet av mars och april. Jag kommer att köra för ett LP även i klass 2. Skulle vi inte få till det på de tävlingar vi har anmält till får vi väl se om jag tänker om eller tragglar vidare.
Anmälan till freestyletävlingen i april är också inne, men där har vi inte ens börjat träna ännu.
Seg söndagkväll
Direkt efter Bamsegympan gav jag och Katta oss ut på en promenad med hundarna, över en timme var vi ute och väl hemma kände jag mig lite frusen och seg. Kokade en soppa som värmde gott och tog det lugnt. Funderade lite löst på om jag skulle strunta i ridhusträningen, men ville så gärna åka och träna att jag stack iväg iallafall. Kände redan på vägen dit att det kanske inte var det smartaste beslutet jag tagit. Hade fruktansvärt ont i ryggen, så ont att jag mådde illa emellanåt och kände mig frusen och klen. Fick en värktablett och blev lite bättre, men kunde inte alls köra för fullt. Mika var som vanligt jätteduktig, störst framsteg har vi gjort på balansen. För två veckor sedan körde jag hela balansbommen för första gången och då tyckte hon att det var lite läskigt att springa fort över, det märks inte alls nu. Hon far över och sätter det ena fina kontaktfältet efter det andra. Vår träning på plankan hemma i soffan har verkligen gett resultat! Jag började med gunga på "allvar" idag och hon är lite försiktig, springer ut och nästan klänger sig fast runt ändan på gungbrädan. Det känns inte som att hon är direkt rädd, mer osäker på hur det ska utföras och som vanligt hittar hon på egna kreativa lösningar.
Nu ska jag krypa ner i sängen med Celine och titta på Solsidan, kanske en kopp te gör mig sällskap också.
Nu ska jag krypa ner i sängen med Celine och titta på Solsidan, kanske en kopp te gör mig sällskap också.
Saga 1 år!
Idag blir mysiga, busiga och helt underbara lilla Saga ett år. Hos oss har hon bott i drygt två månader, men det känns som om hon alltid funnits här. Hon fungerar så bra i flocken och familjen och är en riktigt litet yrväder, varje morgon är hon först uppe, hur pigg som helst. Hon har blivit mycket lydigare och kan gå lös på promenaderna, träna okopplad tillsammans med andra hundar och kommer (oftast) på inkallning. Jag har sagt det förut, men säger det igen, även om Saga är Rikards hund så är jag himla glad att hon kom till oss, hon är ett riktigt lyckopiller!
Årsmöte, prisutdelning och träning
Klockan ett idag infann jag mig på klubben för årsmöte, sådana tillställningar brukar ju inte vara särskilt roliga och tydligen är jag inte ensam om att tycka det, 16 personer av klubbens drygt 400 medlemmar var där. I slutet av mötet delades priserna till årets hundar ut. Mika blev årets lydnadshund och Lova årets agilityhund på Bro-Håbo BK. Tidigare år har det varit olika typer av graverade pokaler, tallrikar och liknande saker, i år fick vi glasskålar från ett lokalt glasbruk. Först tyckte jag att det var lite tråkigt att de var så opersonliga, men nu i efterhand har jag ändrat mig, dessa får vi ju användning av, alla gamla pokaler står bara i ett skåp i källaren och samlar damm. Nog är det bättre att få saker som faktiskt kommer till nytta.
Efter att årsmötet var avslutat gick jag ut på planen och tränade med Mika medan jag väntade på min skjuts. Vilket härligt träningspass, hon laddar verkligen på när vi är på klubben! Jag körde igenom alla momenten utom platsliggning i klass 2 och allt utom rutan gick kanonbra, till och med inkallningen som annars brukar vara vår akilleshäl fungerade riktigt fint. Rutan hade hon (idag) fått för sig att stanna för tidigt i. Jag vet att hon kollar konerna och tycker att hon själv kan bestämma när hon är på rätt plats och ska stanna, jag föredrar att hon springer tills jag ber henne stanna, så där har vi lite meningsskiljaktigheter. Vanligtvis brukar hon vara väldigt träffsäker på rutan, så jag känner mig inte särskilt bekymrad, det är dessutom ett moment hon verkligen gillar. Hoppet imponerade hon stort på, vi har inte tränat på klubben på länge och alltså inte haft något lydnadshopp tillgängligt, men hon gör det absolut så bra att det tävlingsmässigt skulle räcka till riktigt högt betyg. Jag tränar just nu mycket med konerna som störning, hon älskar dem och vill gärna sikta lite mot dem i alla moment, så nu kör vi fritt följ runt koner, inkallning mellan dem, apportering brevid och fjärr mitt i rutan osv. Allt för att avdramatisera dem lite och det verkar snabbt ha gett resultat.
Ridhusträning igen.
Det har efter tre torsdagar i rad nästan blivit standard att vi tillbringar en timme i ridhuset på torsdagkvällarna. Garanterat ensamma är vi iallafall vid den tiden. Vi hade med oss alla tjejerna och imponerade mest den här gången gjorde nog Saga, hon är ett riktigt yrväder, fullfart och 100% glädje hela tiden, jag är så glad att slumpen gjorde att just hon hamnade hos just oss!
Mika och jag prövade några blindbyten och Jaakkos, gick väl med varierande resultat kan man säga. Summan av det hela är att jag är för otajmad, för sen i blindbytena och förbereder för tidigt i Jaakko, resultatet blir att hon lätt kommer upp på fel sida när jag gör BB och att hon tvärvänder precis innan hoppet i JK. Jag har gjort för lite av den typen av byten och känner mig obekväm och felplacerad hela tiden, får väl se om vi kommer att satsa på dem i framtiden eller köra old school.
Fortsatte även med vårt nyligen påbörjade slalomprojekt. Jag hade storlagna planer för hur jag skulle bygga upp träningen när Mika var yngre, nu när det väl är dags har jag totalt tappat lusten till det och har tränat enligt den egen påhittade metoden "Visalitematalitegissaliteochhoppaspådetbästa". Idag var det första gången som det kändes som att Mika kanske förstod någonting, att farten kommer tvivlar jag inte på, det är rätt få saker hon gör långsamt, faktiskt ingenting om jag tänker efter. Jag citerar låten som är till filmen; Hur svårt kan det vara?
