En eftermiddag hos veterinären

Vi har haft en jobbig och omtumlande dag. Allt började bra, jag fick sovmorgon till tio då Celine inte var hemma. Duschade och satte igång att förbereda middagen som jag skulle ta med mig till landet ikväll. Med lite tid över bestämde jag mig för att baka bröd också. Sagt och gjort, svängde ihop deg till källarfranskor, jäste, bakade ut och ställde två plåtar med bullar på köksbänken för jäsning igen under bakduk. Gick upp och satte mig framför datorn en stund och när jag kom ner låg bakduken på golvet och bakplåtspappret hängde på kanten på bänken. Mika såg skamsen ut och jag upptäckte snabbt att en, kanske två bullar saknades. Efter en snabb sökning på datorn insåg jag att det bara var att åka till veterinären. Deg som jäser i magen bildar tydligen typ alkohol och hunden kan drabbad av etanolförgiftning. Vi åkte till Väsby veterinär och Mika fick kräkmedel, degen kom upp, men eftersom vi inte visste hur mycket hon ätit och inte heller hur mycket kroppen hunnit ta upp så fick hon stanna några timmar på dropp under observation. Nu är vi allihopa på väg till landet iallafall och Mika verkar helt normal tack och lov!

Film från mentalbeskrivningen

Jag satt uppe till två i natt och klippte ihop filmen från gårdagens MH. Jättekul att se det "utifrån", jag var så fokuserade på att själv bete mig rätt att jag nästan missade Mikas reaktioner. Vi gick med den första hundens runda och det var bra, för då hade jag lite koll på hur det gick till iallafall. Mika gick sedan ut direkt efter och hade nog gärna gått ett varv till om hon hade fått.

Efter vår runda gav beskrivaren en muntlig genomgång av protokollet, Rikard försökte ta upp ljudet med filmkameran, men det blev ganska skrapigt och dåligt. Några av kommentarerna var:
 
"Intensiv i hälsningen och följer villigt med, neutral i hanteringen. Startar snabbt i lek och är aktiv, rycker och sliter i kampen, även i passiviteten"

"Startar inte i första förföljandet och nonchalerar bytet, andra gången sticker hon direkt, men griper inte föremålet"

"Äter gräs i aktiviteten, uppmärksam men lugn, stod stilla på samma ställe, jag kan inte säga att hon är orolig"

"I avståndsleken har hon kontroll med avbrott, inga hot- eller aggressioner, kommer fram när figuranten börjar prata, griper försiktigt, vill inte samarbeta utan springer tillbaka till matte"

"Kort stopp vid overallen, inga aggressioner, inga konstigheter och ingen kvarstående rädsla eller intresse"

"Kort stopp vid skramlet och går fram själv, ingen kvarstående rädsla, lite kvarstående intresse, tittar en gång"

"Visar enstaka hotbeteenden vid spökena, inte mycket tyngd bakom, långa avbrott, hon tycker att de är läskiga och gör annat, huvudsak framför föraren och kontroll med flyktstart, hoppar till när de vänder sig om, går inte fram förrens tiden (15 sek) har gått ut, då blir det 1:a på kontakt för att det tog för lång tid"

"Vid andra leken startar hon snabbt, har inte lagt på sig någonting"

"Totalt skottoberörd, jättetrevlig hund!"


Mikas MH protokoll

Ikväll har vi varit på Ockelbo BK och genomfört MH med Mika. En jättemysig klubb med massor av trevliga människor. Mika skötte sig alldeles strålande och gjorde ett så gott intryck att testledaren ville behålla henne ;) Jag är väldigt glad och stolt över Mika, hon visade sig vara precis så som jag upplever henne, nyfiken, lekfull och stabil. Hon bygger inte på några rädslor och är skottfast. Rikard gick med och filmade alltihop och imorgon tänkte jag klippa ihop det och lägga upp här.




Anledningen till att det är två markerade rutor på 3a och 3b är att det momentet genomfördes två gånger och första gången blev lite tokig så hon startade inte alls utan tittade bara på mig.

Vittringsträning

Som jag har skrivit flera gånger har jag varit ganska bekymrad över vittringen som kommer nu i lydnadsklass 3. Mest grundar det nog sig i att jag själv är osäker, både på hur momentet ska genomföras och se ut, men framförallt vilket som är det bästa sättet att lära in det. Jag började enligt metoden i "Med sikte på 10:an" och hade massor av pinnar i gräset med godis utstrött. Mika fattade galoppen direkt och kopplade på näsan, eftersom hon är lite pinn- och apporteringsgalen kändes det som en bra början att hon inte bara plockade varenda pinne hon såg. Ganska snabbt minskade jag ner antalet godisar till 2-3 och godismarkerade en pinne i mängden. När godisarna var uppätna fortsatte hon att leta runt och kom såsmåningom till den pinne som luktade godis, där var jag snabb och klickade. Ungefär så långt kom vi utomhus. Sedan kom det dåliga vädret med regn och jag la om träningen till att göra den mest inomhus.

Eftersom jag är lite otålig och ibland slarvig gjorde jag ett ganska stort hopp och skippade godisarna helt inomhus, det kändes som att de var för synliga och jag ville inte riskera att hon glömde bort att använda näsan och bara gick på synintrycket istället. Jag började med att använda godisbitar och gnugga lite mot rätt pinne, de andra var förstås helt utan doft och lät henne testa.

Glädjande nog verkar det funka bra, hon markerar i princip alltid rätt pinne och smakar inte på de andra, det vi behöver få igång är gripandena, men eftersom att jag vet att hon gärna hämtar grejer har jag varit lite försiktig med att låta henne göra det ännu. Jag vill inte riskera att hon bara börjar plocka vilken pinne som helst, utan prio ett nu är att nosa sig fram och markera rätt pinne och det gör hon oftast genom att gapa över den, smaka lite eller gripa den löst.

Såhär såg träningen ut nu på morgonen.


Förberedelser för freestyletävling

Insåg idag att det faktiskt bara är två veckor var tills jag ska tävla freestyle igen. Alldeles nyss kändes det som att jag hade massor av tid på mig, nu rusar verkligen dagarna fram och det känns lite synd för just den här årstiden är nog den bästa på hela året. Lyssnade och letade bland minst 500 låtar och hittade till slut ett tema och en låt som känns okej. Det blir ett lite annorlunda nummer och det kommer att ställa stora krav på att jag kan släppa loss annars blir det inte bra. Jag testade några rörelser redan ikväll, nu gäller det bara att jobba ihop dem till en bra helhet med fina övergångar. Nu ska jag försöka träna ordentligt de här två veckorna så fixar vi förhoppningsvis en uppflyttning till klass 3.


Freestyledebuten i april.

JA JA JA!!!

Idag har vi trippel anledning att fira, först kom beskedet att både Saga och Mika har fina höfter, vi röntgade dem i tisdags och resultatet blev grad A på båda två.

Det har även kommit beslut om hur agilitylandslaget kommer att se ut och Rikard och Lova blev uttagna att tävla både individuellt och i laget.

Nu är vi hur glada som helst här hemma! :)


Hur man bäst botar dåliga magar?

I helgen har vi som sagt varit på landet, lägligt nog bara några minuters bilfärd från agilitytävlingarna i Oxelösund. På lördagen var det fyra klasser, Lova kom runt två med placeringarna 2 respektive 3 som resultat, de andra två blev disk, en frivillig och en ofrivillig sådan. Redan tidigare i veckan hade Lova varit lite dålig i magen, men verkade helt okej inför helgen. Det visade sig sedan att hon tydligen inte var helt hundra, för på söndagsmorgonen ratade hon frukosten och alla som känner Lova vet att då är hon riktigt dålig, Vi talar om hunden som aldrig står över en måltid och som äter precis allt. Rikard gick en liten sväng med henne och mycket riktigt både kräktes hon och bajsade dåligt. Vi ställde såklart in dagens tävlingar och stannade hemma vid stugan. Efter bara någon timme piggade Lova på sig och vid lunchtid var hon så hungrig att hon vid ett obevakat ögonblick slet sönder en ihopknuten soppåse och tömde den på allt ätbart hon kunde hitta. Rätt jobbigt och äckligt att städa upp, men vi tog det som ett tydligt friskhetstecken. På eftermiddagen lekte hon som vanligt med de andra hundarna. Nu idag verkar hon helt okej, trots sopätandet, men fick inte följa med och träna utan ska ta det lite lugnt och kurera sig ordentligt inför helgen då det är dags för landslagsuttagningar.


Foton från helgen

Ullis hade med sig kameran i helgen och tog som vanligt en massa fina foton.









Tim, Mika, Eve och pappa Key.

Första dagen på vallningskursen.

Helt slut är jag nu hemma efter första dagen på vallningskursen, inflammationen i örat gör mig yr och trött. Sedan nio imorse har vi drillats och jag är mer än nöjd med Mika. Hon startade första passet i samma tempo som hon brukar ha och höll ganska dåligt avstånd till djuren. För varje vända i hagen blev det dock bättre och bättre och efter lunchpausen kändes det riktigt bra. Hon var som en helt annan hund och jag tror aldrig jag har sett henne gå så långsamt, nu talar vi alltså om hunden som aldrig går frivilligt, utan jämt springer. Vallning väcker så himla mycket känslor, när det inte fungerar så känner jag mig knäckt och nedbruten, men när det går bra och känslan infinner sig är det fantastiskt!



Smått lyrisk över dagens framsteg började jag redan på vägen hem att kolla lämpliga VP:n i höst, bäst till låg ett i oktober på Gotland, tyvärr samma helg som VM i agility. Gotland hade även ett i början av augusti, men det känns som lite kort med tid. Givetvis handlar allt om hur mycket tid vi lägger ner på träning, men ett mål känns alltid bra att ha. Innan året är slut skulle jag så gärna vilja att hon vore godkänd vallhund.

På rätt spår.



Nu har jag tagit det första steget mot att påbörja vittringen, en hel hög med pinnar är uppsågade. Samtidigt gjorde jag några vi kan använda i spåret, funderar på att gå ett redan imorgon. Orm- och fästingsskräck grusar dock mina spårdrömmar lite, men jag måste våga mig ut!

Vallning

Mika och jag var ju hos Britt och vallade i måndags, med var även kullsyskonen Tim och Sonny. Mika och jag har inte sett ett får sedan kursen vi gick i december och jag var väl lite fundersam på hur det skulle gå. Det finns ingen del i hunderiet som jag känner mig så liten, okunnig och osäker i som vallningen, därför känner jag mig också så lätt nedbruten när saker inte fungerar som jag tänkt mig. Med kursen i tävlingspsykologi färsk i ryggen bestämde jag mig dock för att inte gräva för djupa gropar eller sätta upp för höga hinder för mig själv utan se det som en enkel väg att vandra. I måndags kändes det helt okej, faktiskt riktigt bra med tanke på hur länge sedan det var vi vallade. Mika är lite för snabb i allt hon gör, även vallningen och det orsakar nog många av våra problem, att det helt enkelt går för fort. Nu sdka jag jobba på att få ner tempot och få fram känslan. Det finns där, vi har den inom räckhåll och ibland glimtar små stunder fram av fokus och koncentration. Mika är en snäll och schysst hund, hon vill mycket och är alltid så positiv och det glädjer mig!

I helgen ska vi gå två dagars vallningskurs för Karin Söderberg igen, det kommer att bli kanonbra för oss.

Ullis tog ett gäng bilder i fårhagen, här är några på Mika.









Slutligen försökte vi ta en gruppbild på kullsyskonen, det gick väl inte riktigt så enkelt som vi hade räknat med...


Tim, Eve, Mika och lite av Sonnys rumpa.


Sonny, Eve, Mika och Tim


Mot fåren!

Nu åker Mika och jag och vallar hos bästa uppfödare Britt.


Debuten avklarad!

Rikard kom hem tre i natt och var inte särskilt sugen på att gå upp och köra mig till klubben innan åtta imosre. jag tog därför moppen och brummade iväg själv. Klassen jag skulle tävla i startade inte förrens efter lunch, men i förmiddagens klasser var jag speaker, så det blev en riktig heldag ändå.



Framåt tolv kom Rikard med hundarna och sedan var det dags för min och Mikas klass. Vi hade startnummer 10 och allt kändes bra när det var vår tur förutom värmen som var olidlig. Jag hämtade Mika precis innan det var dags, testade några rörelser och höll oss sedan i skuggan.



Jag hade valt en instrumental låt av ABBA, inte för att det är en sång jag gillar särskilt mycket, utan för att den hade bra takt och var lätt att bygga rörelser till. Det jag tänkte på när jag valde musik var att jag ville ha delar som både var lugna och lite fartigare, dessutom behövdes det ett bra ställe att avsluta på efter lagom lång tid.



Mika gillar freestyle och jag tycker vi fick till programmet helt okej, inga stora missar, men på några ställen var vi lite osynkade till musiken, men det tror jag mest att jag märkte själv, de som tittar på vet ju inte hur programmet ska se ut. Jag kände mig inte helt avslappnad och det märks nog en del på mina rörelser, jag måste våga släppa loss lite. Det ser ju bara ännu fånigare ut om man är stel och onaturlig.



Vi fick ihop 25,80 poäng, blev uppflyttade och kom på andra plats. Domarna gav väldigt olika poäng, särskilt på betygsmomentet "Programmets planering och kvalitet", den ena la 9,3 och den andra 7,7 på oss. För att få fram sin poäng räknar man ut ett genomsnitt, vilket blev 8,5. Det var också på den delen vi förlorade mest, på de andra två bitarna hade vi högst poäng av alla i klassen. "Utförandet" gav oss genomsnittsbetyget 8,60 och "Tolkningen av musiken" 8,70. Hela resultatlistan finns att läsa här. Domarna hade även skrivit några kommentarer på protokollet som var roligt att läsa.

Jag känner mig nöjd med min och Mikas freestyledebut, nu siktar vi på klass 2 i början av juni.

Snart är det dags.



Den nybrända CD-skivan ligger brevid mig, uppmärkt och klar att tas med. Mika ligger också brevid, laddad och säkert även hon redo. Vi har precis varit ute på fotbollsplanen och kört ett sista pass inför morgondagens freestyletävling. Den är en härlig kväll så vi var inte ensamma ute och en liten skara samlades för att kolla på när vi tränade. Först kändes det pinsamt, men jag skärpte till mig och körde på, imorgon lär det ju vara ännu fler som tittar, så nog kan det vara bra att träna med publik. Det mesta känns bra, jag kan programmet utantill både framlänges och baklänges, tyvärr kan Mika också det och vill gärna tjuvstarta in i nästa rörelse innan jag hinner be henne om det vilket kan bli lite tokigt med musiken. Nu "lurade" jag henne lite och varierade mig genom att köra färre och fler repetitioner av varje rörelse så att hon aldrig skulle veta när det var dags. Känns inte som att det går att lura en BC, men jag försökte iallafall. Själv tränade jag på att höja blicken och inte titta ner på Mika hela tiden, det ser trevligare och säkrare ut tycker jag.

Målet för imorgon är att vi ska gå in och göra ett program med bra samarbete och känsla, resultatmässigt önskar jag mig en uppflyttning till nästa klass, tror man ska uppnå en viss poäng, typ "ett förstapris" för att få starta i klass 2.

Tävlingspsykologi

Ikväll har vi varit på en föreläsning i tävlingspsykologi för Eva-Marie på Knivsta BK. Hittade den av en slump när jag surfade runt och kände att det var precis vad jag behövde. Inför mina tävlingsstarter i lydnad har jag flera gånger satt upp höga hinder för mig själv på grund av mina brister inom just tävlingspsykologi. Jag gör det ofta svårare än vad det behöver vara och kan ha problem med att komma i rätt sinnestämning inför tävling. Vi lyssnade, frågade och diskuterade i nästan tre timmar och det var mycket givande och intressant. Gjorde inga anteckningar, men vi skulle få en del text mailat efteråt och några saker fastnade direkt hos mig. Exempelvis att man faktiskt kan vara nöjd utan att nöja sig. Givetvis är jag nöjd över det Mika och jag presterat tillsammans, samtidigt är ju drivkraften att alltid bli bättre. Jag är inte otacksam, men jag vill alltid mer! Ett annat var att oavsett om du ser på dig själv som en vinnare eller förlorare har du helt rätt. Man väljer alltså hur man vill se på sig själv och där har jag mycket att lära, framförallt inom områden jag behärskar mindre bra, t.ex. vallningen. Redan innan jag gått in i hagen känner jag många gånger att jag inte kommer att klara av det och givetvis blir resultatet därefter.

Jag ska även försöka tänka på att inte låta mig påverkas av saker jag själv inte kan rå över. Som väder, hela veckan innan lydnadstävlingen i Märsta tittade jag som besatt på väderprognosen flera gånger om dagen, jag velade länge innan vi till slut bestämde oss för att åka. Väl där var jag redan från början negativt inställd och ältade leriga planer och regn till leda. Det är även den resultatmäsigt sämsta tävlingsdag vi har haft. Samband? Ja, antagligen. En annan sak jag ofta gör är att ge upp, långt innan det är över eller för sent. Jag tappar lätt sugen om allt inte går bra från början och motivationen är i botten. Jag måste kämpa och komma igen!

Ibland dyker det upp tankar som att jag inte är värd en så bra hund som Mika, att hon skulle kunna bli mycket bättre och gå längre med någon annan som är duktigare och noggrannare än mig. Från och med nu ska jag försöka tänka annorlunda, vi är ju ändå ett team Mika och jag. Vi lär av och tillsammans med varandra och vi har så himla roligt på vägen. Oavsett resultat så kan det inte bli annat än lyckat!

Analys inför lydnadsklass 3

Jag har börjat kika lite på momenten inför klass 3 och fundera på vad vi kommer att behöva jobba mycket med och vad vi kanske rentav redan kan. Jag vet att många tränar lydnad med sikte på eliten redan från början, vi har väl inte riktigt jobbat så utan tagit en klass i taget, därmed har vi inte ens testat vissa moment som t.ex. vittringen. Idag testade jag för oss tre helt nya moment, sättande, hopp-apport och inkallningen, Rikard filmade för att vi ska ha något att utgå ifrån och för att jag själv skulle kunna se hur det såg ut. Känner mig mycket nöjd med tanke på att det var första träningspasset!

Sittande i grupp - Låter löjligt enkelt, sitta en minut, hur svårt kan det vara? De jag har pratat med har dock beskrivit en annan story med hundar som lägger sig osv. Jag ska börja testa det direkt, Mika är ju ganska rörlig av sig, kanske blir hon lite stissig av att bara sitta stilla "utan att göra någon ting".

Platsliggande - Mika har uppträtt lite oroligt, nosat och tittat sig omkring på platsliggningen några gånger, jag funderar på att träna om momentet och låta henne ha hakan i backen. Det känns säkrare och gör kanske henne lugnare om hon har ett tydligt och konkret sätt hon ska ligga på.

Fritt följ - Här har vi en hel del att jobba på. Hög koefficient gör att jag verkligen skulle vilja få till fria följet bättre. Mika är ganska vinglig, växlar mellan att tränga och släppa mig, hon blir lätt distraherad och tappar fokus. Det gör att vändningarna ibland blir dåliga och sättandena sena. Träna, träna, träna är det som gäller, men gud vilket tråkigt moment det är...

Sättande - Låter enkelt i teorin, testade det för första gången idag och hon blev lite förvirrad först men fattade ganska snabbt vad det var frågan om. Känns som att det inte borde bli en alltför stor utmaning. (Bortse från min stela DK arm, tur det blev filmat, nu vet matte vad hon ska träna på...)



Inkallning med ställande och läggande
- Vi fick ju riktigt bra stil på inkallning med ställande till slut, ligga gillar Mika så nu hoppas jag att det inte ska vara något större probem att lägga till även det på inkallningssträckan. Den risk jag kan se är väl att hon blandar ihop begreppen och lägger sig när hon ska stå eller tvärt om. Kunde inte låta bli att testa en inkallning med både ställande och läggade idag och Mika köpte det direkt! Visst, inte perfekt och det kanske är lite tidigt att ropa hej, men jag känner mig optimistisk.


Sändande med platsläggande och inkallande
- Rutan på ett betydligt större avstånd, jag har riktat Mika i tvåan men nu drar det så många poäng att jag måste träna bort det. Funderar på om man ska lägga hunden när man själv vill eller på order av TL. (Någon som vet?) Detta känns som ett moment som passar en springtokig fröken, om hon sedan sringer till rutan eller inte återstår att se ;)

Apportering och hopp över hinder - Mika gillar att hoppa och att apportera, jag kan nästan med säkerhet säga att det här blir ett lätt och roligt moment. Testade det idag och precis som jag misstänkte så gjorde Mika rätt direkt, lite tugg i slutet av ingången behöver vi jobba på.

Metallapport - Den har vi tränat då och då sedan Mika var liten och jag tror inte det ska vara några problem alls.

Vittringsprov och apportering - Här känner jag mig liten, okunnig och osäker. Har ingen koll på hur jag ska träna in det och det känns så jobbigt att göra det med tanke på hanteringen av pinnarna osv. Ska plugga lite i mina böcker och försöka komma fram till något smart.

Fjärrdirigering - Vi har ganska nyligen börjat med ståskiften och på nära håll klarar hon dem bra, knappast på 10 meters avstånd så där har vi en del att jobba med.

Funderar på när debuten ska ske, det beror givetvis på hur mycket vi tränar, agilityn kommer nog att ta en hel del tid under sommaren, men jag siktar på juli. För mig är det alltid bra att ha ett mål med träningen som inte ligger alltför långt fram i tiden. Att anmäla till en tävling sporrar mig och är nästan ett måste för att få fart på träningen ;)


Plats på MH

När jag väl bestämt mig för att ta tag i att anmäla Mika till ett MH visade det sig vara nästan omöjligt att hitta ett datum som passade på en plats som inte låg alltför långt bort. Efter lite trixande och fixande kontaktade jag Ockelbo BK som arrangerade beskrivningar två vardagar i rad i maj. Egentligen så ligger det ju knappast särskilt nära eller på ett bra datum, men vad gör man? Vi fick en plats på torsdagen och den mycket vänliga klubben hörde till och med av sig och undrade om vi hade önskemål på att gå ut tidigt eller sent med tanke på vår långa resväg. Återigen slås jag av att det känns så mycket trevligare och gemytligare på klubbarna utanför Stockholmregionen.

Det ska bli spännande och roligt att se hur Mika reagerar, vi har varit på flera skotträningar på klubben och hon rör inte ens på öronen vid skotten, så det borde inte vara några problem. Hon kanske blir riktigt arg på "spökena" eller så kommer hon att bli rädd? Jag vet faktiskt inte riktigt. Oavsett vad det visar så vet jag att jag har en otroligt härlig och mysig hund som jag inte skulle byta ut för något i hela världen!

Vinst i Knivsta



Vi åkte till Knivsta BK imorse för att jag skulle tävla lydnad med Mika. Egentligen "behövde" vi inte det eftersom hon fick LP i torsdags, men vädret var toppen och eftersom det är roligt att tävla åkte vi ändå. Knivsta är dessutom en trevlig plats och anmälningsavgiften var ju redan betalt, så det var bara att köra på. Kände mig avslappnad och lugn, platsliggningen gick bra vilket kändes skönt. I övrigt gjorde hon lite småmissar här och där, kanske för att jag var för avspänd och slarvig? 7:a på rutan då en tass hamnade utanför och en 7:a även på apporteringen drog ner poängen ganska mycket. Inkallningen verkar ha blivit vårt bästa moment och gav en 10:a även idag. Totalt blev det 174 poäng och det räckte till vinst.



Vi stannade och tittade på några få ekipage i klass 3, men Celine var sjuk och lite febrig, så vi packade ganska snabbt ihop och åkte hem. Nu ligger hon och sover och jag ska ut och klippa häcken. J ä t t e k u l. Verkligen.


Freestyledebuten närmar sig!

Nästa söndag ska jag och Mika tävla freestyle för första gången och idag fick vi se PM:et, 16 anmälda i vår klass. Jag fick hjälp av Rikard att klippa ner min låt häromdagen och igår tränade vi programet för första gången. Jag har inte valt några direkt svåra rörelser, men behöver absolut träna på timingen till musiken och övergångarna mellan rörelserna. Idag filmade Rikard lite när vi tränade och när jag tittade på det insåg jag att jag nog även behöver jobba lite på min hållning och gångstil, emellanåt såg det ut som att jag skitit på mig...

Kul ska det bli att testa att tävla iallafall, vi får väl se hur vi känner efteråt, jag har redan spanat in en till tävling i juni, så minst en chans till tror jag att vi ger det oavsett hur det går.


Tack!

Jag vill rikta ett stort tack till alla som har hört av sig och gratulerat mig och Mika på olika sätt, otroligt att det finns så många vänliga människor. Det både glädjer och värmer oss!



Nu har vi uppnått målet med LP 1 och 2, egentligen hade jag anmält till två tävlingar till, som en extra backup ifall vi inte skulle få förstaprisen direkt. Den ena är i Knivsta på söndag och den andra i Kista på tisdagkväll. Just nu funderar jag på om jag ska åka och starta i Knivsta ändå, dels för att det ser ut att bli fint väder och jag tycker det är roligt att tävla, men också för att jag skulle vilja titta på klass 3 som går direkt efter oss. Jag har inte tävlat i den klassen tidigare och skulle behöva en bild av hur momenten kan se ut tävlingsmässigt. Än har vi långt kvar innan vi är redo för en start i klass 3. Kistas tävling struntar jag med största sannolikhet i.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0