Lera, vattenpölar och träning.
Mika hatar lera, vattenpölar och regn. Jag har anmält till flera tävlinar i april, en månad då just dessa tre saker är stadigt förekommande. Kanske korkat gjort av mig, men jag hoppades väl på en torr och solig vår när jag tog beslutet. Nu står en tävling på tur redan i helgen och prognosen säger snöblandat regn mot slutet av veckan, helgen efter har vi tävling på hemmaklubben och där var vi idag för att träna lite och checka av underlaget. Jag blev väl inte direkt positivt överraskad. Den lilla delen som har grusunderlag var riktigt bra, i övrigt slirade man mest runt i lera med undantag för en mindre sjö på ena planen som har en svacka i mitten. Mika var misstänksam och skeptisk, ville inte sätta sig och gick omvägar förbi de värsta ställena. Jag peppade, belönade och uppmuntrade henne att vara där, springa igenom dem gick rätt ba, en sitta var helt omöjligt att få henne att göra.
Bortsett från det gick träningen bra, vi tar en dag i taget och avvaktar för att se hur vädret blir, är det för dåligt hoppar jag helt enkelt över tävlingen. Någon gång ska väl vattenpölarna och leran torka upp så vi kommer ut på banan igen.
Bortsett från det gick träningen bra, vi tar en dag i taget och avvaktar för att se hur vädret blir, är det för dåligt hoppar jag helt enkelt över tävlingen. Någon gång ska väl vattenpölarna och leran torka upp så vi kommer ut på banan igen.
Lättköpt.
Jag gillar att handla, till och med att gå i matbutiker tycker jag är roligt och idag var vi och köpte mat för hela veckan. Med matlista och allt, himla vuxet. Även om jag hade planerat inköpen noga slinker det gärna ner andra saker som man kommer på att man behöver, blir sugen på eller bara köper av någon annan anledningen. Som Digestivekexen idag. Jag gillar dem knappt och äter dem sällan, minns inte ens när jag köpte ett paket senast om jag någonsin gjort det. Idag fick man en fin plåtburk om man köpte Digestive och jag ville såklart ha den, då fick kexen liksom följa med. Ett enkelt knep för att få mig att köpa saker jag inte behöver, till och med saker jag egentligen inte ens vill ha. Celine och jag provsmakade dem nu ikväll och det var ju faktiskt riktigt goda!
Sista ridhusträningen
Nu ikväll hade vi sista agilityträningen i ridhuset. Det har verkligen varit kanonbra att ha möjligheten att träna inomhus denna vinter när det varit så mycket snö. Även om en del ligger var ute så har vi en ganska fin grusplan som vi kan köra på nu på klubben. Efter kvällen träningspass körde vi tillbaka hindren och avslutade med att äta middag tillsammans allihopa i klubbstugan, ett mycket trevligt avslut på vinterträningen.
Bana stod på kvällens schema, men eftersom Mika inte tränat så mycket att hon klarar en hel bana plockade vi ut lite här och var, mest fokus la jag på balansbommen och slalomen idag och jag tycker hon har utvecklats mycket på båda två hindren trots att vi inte kört så många pass. Vila mellan träningstillfällena gör verkligen nytta på unga (alla?) hundar. Hon har ganska dålig koll på sin kropp över balansen och är lite vinglig och instabil emellanåt, en gång ramlade hon av mitten idag och det känns ju lite läskigt. I slalomen har hon svårast för ingångarna men sätter fart är hon kommit in en bit och hittat rytmen. Slalomen tänkte jag skulle bli ett av våra projekt för våren och sommaren när man kan ta några pinnar hemma och bara trycka ner i gräsmattan. Små, korta pass ofta gör nog susen.
Förstapris i lydnadsklass 2
Idag debuterade vi i lydnadsklass 2 i ett ridhus i Vallentuna. Mika som likställer ridhus med agilityträning var helt tokig och drog mot ingången hela tiden, problemet var att man inte fick vara i ridhuset innan det var ens tur att tävla. Det var sex ekipage i vår klass och alla låg kvar på platsliggningen, trots det drog han poäng på några, varför vet jag inte eftersom vi var gömda bakom väggen. Mika fick iallafall en 10:a.
Jag gick ut som nummer fem, perfekt eftersom jag då hann se några innan det var vår tur att värma upp. Båda de två första nollade fjärren, min teori är att det är sista momentet och att många hundar går ner sig lite när belöning uteblir, deras hundar fastnade i liggandet och de fick inte alls upp dem i sittandet.
Mika var helkonstig när vi kom in i ridhuset, ålade och kollade runt sig, nosade och var allmänt flummig. Fria följet var med andra ord en katastrof, men tog sig lite mot slutet av momentet och gav betyget 7. Hon var ju ganska instabil även i linförigheten i klass 1 och sedan dess har jag knappt tränat fotgående överhuvudtaget, fokus har legat på de andra nya momenten i klassen vilket gjort att fria följet blivit mer eller mindre bortglömt. Där måste vi verkligen lägga krut i träningen nu!
Läggande under gång fick hon 9 poäng på.
Inkallning med ställande som vi har kämpat med, haft motgångar, total förvirring och de sista veckorna fått riktig ordning på fick hon en 10:a. Så himla roligt att hårt slit lönar sig!
Rutan har också var lite av ett osäkert moment, oftast gör hon det klockrent, men ibland brinner det och hon letar upp något annat roligt, som en funktionär, en stol eller helt enkelt bara springer runt. Jag riktade henne och skickade, klockrent gick hon i rutan, men det gav bara betyget 8. Först förstod jag inte varför, men domaren sa efter prisutdelningen att momentet var en klar 10:a om jag inte hade riktat så mycket och klappat på henne. När jag ser filmen så förstår jag ju att jag höll på för mycket, men just då, i nervositeten, upplevde jag inte det. Tänker i efterhand att det var dumt av mig att orsaka det poängavdraget, och andra sidan kunde hon lika gärna ha bommat helt om jag inte riktat ordentligt. Till nästa gång ska jag inte hålla på så mycket och inte ta i Mika alls.
Apporteringen gick bra, hon fick en 9:a med kommentaren att hon tränger i avslutet.
Även hoppet kändes bra, men i avslutet satt hon sig inte direkt och fick ett avdrag för det, betyg 8,5.
Inför fjärren peppade jag henne lite extra och det funkade fint, hon fick 9,5 poäng.
Helheten blev 10 vilket alltid känns roligt att få!
Totalt blev det 178 poäng och vinst i klassen!
Jag gick ut som nummer fem, perfekt eftersom jag då hann se några innan det var vår tur att värma upp. Båda de två första nollade fjärren, min teori är att det är sista momentet och att många hundar går ner sig lite när belöning uteblir, deras hundar fastnade i liggandet och de fick inte alls upp dem i sittandet.
Mika var helkonstig när vi kom in i ridhuset, ålade och kollade runt sig, nosade och var allmänt flummig. Fria följet var med andra ord en katastrof, men tog sig lite mot slutet av momentet och gav betyget 7. Hon var ju ganska instabil även i linförigheten i klass 1 och sedan dess har jag knappt tränat fotgående överhuvudtaget, fokus har legat på de andra nya momenten i klassen vilket gjort att fria följet blivit mer eller mindre bortglömt. Där måste vi verkligen lägga krut i träningen nu!
Läggande under gång fick hon 9 poäng på.
Inkallning med ställande som vi har kämpat med, haft motgångar, total förvirring och de sista veckorna fått riktig ordning på fick hon en 10:a. Så himla roligt att hårt slit lönar sig!
Rutan har också var lite av ett osäkert moment, oftast gör hon det klockrent, men ibland brinner det och hon letar upp något annat roligt, som en funktionär, en stol eller helt enkelt bara springer runt. Jag riktade henne och skickade, klockrent gick hon i rutan, men det gav bara betyget 8. Först förstod jag inte varför, men domaren sa efter prisutdelningen att momentet var en klar 10:a om jag inte hade riktat så mycket och klappat på henne. När jag ser filmen så förstår jag ju att jag höll på för mycket, men just då, i nervositeten, upplevde jag inte det. Tänker i efterhand att det var dumt av mig att orsaka det poängavdraget, och andra sidan kunde hon lika gärna ha bommat helt om jag inte riktat ordentligt. Till nästa gång ska jag inte hålla på så mycket och inte ta i Mika alls.
Apporteringen gick bra, hon fick en 9:a med kommentaren att hon tränger i avslutet.
Även hoppet kändes bra, men i avslutet satt hon sig inte direkt och fick ett avdrag för det, betyg 8,5.
Inför fjärren peppade jag henne lite extra och det funkade fint, hon fick 9,5 poäng.
Helheten blev 10 vilket alltid känns roligt att få!
Totalt blev det 178 poäng och vinst i klassen!
Trädgårdsmässan och tacokväll
Idag har vi varit på Nordiska trädgårdar på mässan i Älvsjö. Rikard föräldrar hade fått gratisbiljetter genom jobbet så vi passade på. Egentligen var det väl inte så mycket att se, men lite smått blev det inhandlat. Jag hade tänkt att köpa frön och sådana där lådor man kan förodla inomhus i men orkade inte släpa dem med mig efteråt, så det får jag handla någon annanstans. Efter ett par timmar på mässan åkte vi vidare mot Kungens kurva för att ytterligare sätta sprätt på lönen, två byxor hittade jag bland annat till mig själv.
Som i Thailand tyckte Celine.
Rikard kom och mötte upp oss efter jobbet och middag åt vi hos mina föräldrar, det blev Tacos, jättegott! Nu ska jag landa i sängen, kolla lite på TV och ladda för morgondagens aktiviteter. Trevlig helg!
Som i Thailand tyckte Celine.
Rikard kom och mötte upp oss efter jobbet och middag åt vi hos mina föräldrar, det blev Tacos, jättegott! Nu ska jag landa i sängen, kolla lite på TV och ladda för morgondagens aktiviteter. Trevlig helg!
Vårtecken
Jag har letat, som jag har tittat efter tussilago, snödroppar, vide och knoppar på buskarna utan att hitta något, men idag hände det. Jag såg ett vårtecken säkrare än kanske något annat. De hade sopat bort allt grus från gångvägarna! Jag minns när man var liten när det hände, det betydde alltid att det var dags att plocka fram cykeln och rullskridskorna och då var det vår på riktigt.
Med mamma till jobbet.
Idag är jag egentligen ledig, men eftersom vi har ett möte på jobbet ska jag dit en sväng iallafall. Celine får följa med och hennes reaktion var "Oj, vad spännande!". Nu håller vi på att göra oss klara för att åka snart, Celine packar den obligatoriska handväskan.
Redo för jobbet.
Redo för jobbet.
Filsås till fisk, precis som i skolan.
Ikväll åt vi fisk, panerade filéer med potatismos. På vägen hem blev jag väldigt sugen på den där såsen, antagligen gjord på filmjölk, som man alltid fick i skolan när det serverades fiskpinnar. Googlade lite och kom fram till ett recept som jag tror liknar orginalet och hur som helst smakade precis som det gjorde när man var tio år i matsalen.
Min favoritprodukt i köket just nu är turkisk yoghurt, funkar till röror, grytor, bakning och såklart till såser. Även till brännskadade fingrar upptäckte jag när jag för några veckor sedan råkade hälla kokande vatten över händer.
Idag tog jag yoghurten och blandade med några skedar bostongurka, lite majonäs och senap. Vill man kan man krydda med salt och peppar. Hackad rödlök är nog gott i, men jag körde utan idag. Jag är redan sugen på att äta fisk igen bara för såsens skull. Ni måste testa!
Min favoritprodukt i köket just nu är turkisk yoghurt, funkar till röror, grytor, bakning och såklart till såser. Även till brännskadade fingrar upptäckte jag när jag för några veckor sedan råkade hälla kokande vatten över händer.
Idag tog jag yoghurten och blandade med några skedar bostongurka, lite majonäs och senap. Vill man kan man krydda med salt och peppar. Hackad rödlök är nog gott i, men jag körde utan idag. Jag är redan sugen på att äta fisk igen bara för såsens skull. Ni måste testa!
Intensiv träning
Vi går in på slutspurten inför debuten i lydnadsklass 2, i måndags var vi på klubben och testade hoppet ett par gånger, det är nog hennes favoritmoment och sitter alltid som en smäck. Ikväll och imorgon bär det av till ridhuset för en timme agility- och lydnadsträning, vi bokade tid två kvällar den här veckan eftersom jag helst inte vill köra så mycket utomhus då hon slet sönder en trampdyna ganska nyligen. På söndag har vi sista gemensamma agilityträningen, sedan kör vi tillbaka hindrena till klubben så då är det slut på inomhusträningen för den här vintern, så det är bäst att passa på. Fredag tar vi helt ledigt och vilar oss i form bortbjudna på middag.
Det ska bli roligt att tävla igen! Ena dagen känner jag att vi är helt redo och är med i matchen, nästa dag känns det som att ett förstapris är långt borta. Vi tar den här första starten som en erfarenhet och ser vad vi har att jobba vidare på helt enkelt.
Ny mugg
På vägen upp till Rättvik i fredags stannade vi i Sågmyra för lite shopping. Jag köpte kläder till mig och Celine och lite småsaker, bland annat en ny jättefin mugg som jag tänkte ha på jobbet och dricka te ur. Jag dricker aldrig kaffe och ganska sällan te, men tänkte att med en fin mugg blir det kanske lite roligare? Den kommer från IB Laursen som gör så mycket fint porslin att jag skulle vilja ha allt!
Helgen som gått.
Helgen har vi som sagt spenderat i Rättvik, i fredags efter lunch for vi uppåt och efter en del stannande ochmed ganska dåligt väglag kom vi fram till kvällen. Vi parkerade husbilen precis utanför körhallen och fick ström tillkopplat. Termometern visade 23 grader i bilen när vi kröp upp la oss i sängen, Mika och Lova som var de enda hundarna vi hade med oss la sig tillrätta i sina bäddar. So far so good. Strax ennan fem på morgonen vaknade vi av att det kändes kallt, faktisk riktigt kallt och elementet verkade tvärdött. Proppen hade gått och vi var utan el. Termometern visade på 9 grader och två frusna hundar tittade upp på oss. Lova fick följa med upp i överslafen och Mika fick sitt vintertäcke på sig, sedan slog vi igång gasolvärmaren och la oss igen. Ett par timmar senare vaknade vi återigen, den här gången i något som skulle kunna liknas vid en bastu. Proppen hade fixats och elen slagits på, med både elementet och pannan igång hade vi en inomhustemperatur på 29 grader och stackars Mika hade täcke på sig.
Mika var lycklig över att hoppa i alla stora snövallar i Rättvik.
Resultatmässigt har vi väl haft betydligt bättre helger än denna, i lördags blev det dubbeldisk och idag stolpe ut i båda klasserna med en rivning i ena och en vägran i den andra för Lova. Mika har inte fått vara inne i hallen alls, utan varit med mig i husbilen, tränat lydnad utanför och promenerat i det helt underbara vädret. Vi var klara redan runt tolv idag och åkte hemåt, eftersom det slutade så tidigt hann vi en sväng till ridhuset för lite träning med framförallt Mika och Saga. Jag ska tävla lydnad med Mika nästa helg och känner att vi ligger lite efter med träningen eftersom hon skrapade upp trampdynan för 10 dagar sedan och den först nu ser helt okej ut. För att inte riskera att samma sak händer igen vill jag inte träna fartiga moment med hårda inbromsningar utomhus på asfalt och grus just nu, så vi har bokat ridhuset både onsdag och torsdagkväll för att träna. Sedan får det gå som det går. Jag vet att hon kan alla moment, men att alla ska sitta bra på en och samma tävling känns som en svår utmaning, det behövs så lite som felar för att få en nolla i protokollet. Roligt ska det bli att tävla igen iallafall!
Mika var lycklig över att hoppa i alla stora snövallar i Rättvik.
Resultatmässigt har vi väl haft betydligt bättre helger än denna, i lördags blev det dubbeldisk och idag stolpe ut i båda klasserna med en rivning i ena och en vägran i den andra för Lova. Mika har inte fått vara inne i hallen alls, utan varit med mig i husbilen, tränat lydnad utanför och promenerat i det helt underbara vädret. Vi var klara redan runt tolv idag och åkte hemåt, eftersom det slutade så tidigt hann vi en sväng till ridhuset för lite träning med framförallt Mika och Saga. Jag ska tävla lydnad med Mika nästa helg och känner att vi ligger lite efter med träningen eftersom hon skrapade upp trampdynan för 10 dagar sedan och den först nu ser helt okej ut. För att inte riskera att samma sak händer igen vill jag inte träna fartiga moment med hårda inbromsningar utomhus på asfalt och grus just nu, så vi har bokat ridhuset både onsdag och torsdagkväll för att träna. Sedan får det gå som det går. Jag vet att hon kan alla moment, men att alla ska sitta bra på en och samma tävling känns som en svår utmaning, det behövs så lite som felar för att få en nolla i protokollet. Roligt ska det bli att tävla igen iallafall!
Mot Rättvik!
Nu har vi packat husbilen och åker på årets första campingtur mot tävlingarna i Rättvik. De är en klassiker numera och brukar alltid vara trevliga och välarrangerade. Vi kommer att stå med husbilen precis utanför ridhuset vilket känns jättebra, då kan man gå ut och vara där om man vill och framförallt kan hundarna vistas där när de inte tävlar. Just nu verkar det gå väldigt mycket kennelhosta och vi kommer att undvika helt att våra hundar kommer nära andras för säkerhets skull. Vi har aldrig haft kennelhosta och vad jag har hört är det ingen trevlig bekantskap, så just nu upplevs vi (eller iallafall våra hundar) som aningen osociala.
Mikas tass är nästintill bra, hon har inget sår längre men huden över det skadade stället är tunnare så jag skyddar fortfarande trampdynan när hon går ut. Igårkväll var vi en sväng till ridhuset, tyvärr hade det blivit en dubbelbokning så en person hade precis börjat rida när vi kom dit. Vi struntade i agilityn och jag körde bara lydnad med Mika en stund. Vissa moment går det verkligen troll i, rutan är ett sådant. Hon har alltid svårt att hitta den på första skicket och han sticka ut fort men irra runt lite innan hon kommer rätt, sedan går det alltid bra. flyttar jag rutan blir det oftast likadant igen på första skicket. På tävling har man ju liksom bara en chans så det känns ju inte så bra att hon har svårt att hitta den på första försöket. Inkallning med ställande har fungerat bra ända fram till igår när hon började lägga sig i ställandet helt plötsligt, innan vi åkte därifrån fick jag till två bra inkallningar iallafall, dock något kort sträcka eftersom att de red i halva ridhuset. De andra momenten ser hyfsade ut, iallafall för tillfället kanske jag ska tillägga.
Mikas tass är nästintill bra, hon har inget sår längre men huden över det skadade stället är tunnare så jag skyddar fortfarande trampdynan när hon går ut. Igårkväll var vi en sväng till ridhuset, tyvärr hade det blivit en dubbelbokning så en person hade precis börjat rida när vi kom dit. Vi struntade i agilityn och jag körde bara lydnad med Mika en stund. Vissa moment går det verkligen troll i, rutan är ett sådant. Hon har alltid svårt att hitta den på första skicket och han sticka ut fort men irra runt lite innan hon kommer rätt, sedan går det alltid bra. flyttar jag rutan blir det oftast likadant igen på första skicket. På tävling har man ju liksom bara en chans så det känns ju inte så bra att hon har svårt att hitta den på första försöket. Inkallning med ställande har fungerat bra ända fram till igår när hon började lägga sig i ställandet helt plötsligt, innan vi åkte därifrån fick jag till två bra inkallningar iallafall, dock något kort sträcka eftersom att de red i halva ridhuset. De andra momenten ser hyfsade ut, iallafall för tillfället kanske jag ska tillägga.
Klädparty
Igår var jag på ett så kallat klädparty, det finns massor av företag som erbjuder barnkläder via hemförsäljning, igår var jag dock och tittade på ett för mig helt nytt märke. Som jag förstod det hade de funnit i Sverige i 1,5 år och man kunde bara köpa deras kläder via webshopen eller på just sådana här klädpartyn.
Märket hette PompDeLux och skiljer sig ganska mycket från de kläderna jag tidigare har sett via hemförsäljning. Överlag gillade jag dem, många av barnplaggen var sådana som jag själv skulle kunna tänka mig att bära om de funnits i vuxenstorlek. Celine är rätt kräsen med vad hon har på sig, det får inte vara för hårt och obekvämt, som jeans. Helst vill hon inte ha vanliga byxor överhuvudtaget utan bara tights och strumpbyxor. Kortärmade tröjor går bättre än långärmade och klänning smäller högst. Det fanns många fina klänningar och tunikor, de flesta nästan "för fina" för att gå till dagis i tycker jag. Färgerna var dova i puderrosa, petrolblå, beige, grå, svart och vitt. Det gillar jag som en skön kontrast till alla extremt färgglada och mönstrade barnkläder jag har köpt genom åren.
Vad köpte jag då? Svar ingenting! Det är nog första gången det inträffar och jag känner mig nästan lite duktig ;) Jag hade mer eller mindre bestämt mig för några basplagg jag trodde kunde passa Celine, räknade ut slutsumman med frakt och blev helt plötsligt snål, det kändes inte värt pengarna även om kläderna verkligen inte låg på några överpriser. De plaggen jag tittade (strumpbyxor och en tröja) på kunde jag lika gärna köpa billigare på H&M. En trevlig stund och lite fika blev det iallafall.
Märket hette PompDeLux och skiljer sig ganska mycket från de kläderna jag tidigare har sett via hemförsäljning. Överlag gillade jag dem, många av barnplaggen var sådana som jag själv skulle kunna tänka mig att bära om de funnits i vuxenstorlek. Celine är rätt kräsen med vad hon har på sig, det får inte vara för hårt och obekvämt, som jeans. Helst vill hon inte ha vanliga byxor överhuvudtaget utan bara tights och strumpbyxor. Kortärmade tröjor går bättre än långärmade och klänning smäller högst. Det fanns många fina klänningar och tunikor, de flesta nästan "för fina" för att gå till dagis i tycker jag. Färgerna var dova i puderrosa, petrolblå, beige, grå, svart och vitt. Det gillar jag som en skön kontrast till alla extremt färgglada och mönstrade barnkläder jag har köpt genom åren.
Vad köpte jag då? Svar ingenting! Det är nog första gången det inträffar och jag känner mig nästan lite duktig ;) Jag hade mer eller mindre bestämt mig för några basplagg jag trodde kunde passa Celine, räknade ut slutsumman med frakt och blev helt plötsligt snål, det kändes inte värt pengarna även om kläderna verkligen inte låg på några överpriser. De plaggen jag tittade (strumpbyxor och en tröja) på kunde jag lika gärna köpa billigare på H&M. En trevlig stund och lite fika blev det iallafall.
Dag 25
Nu har det gått 25 dagar på min utmaning mot en sundare livsstil, det innebär att jag avverkat en fjärdedel av de 100 dagarna jag har tänkt att dokumentera. Det huvudsakliga målet har varit att äta bättre och mer regelbundet, röra på mig mer och bli av med sötsuget, mer mätbart önskar jag tappa ett par kilo i vikt.
Jag tycker att jag lyckats bra med matbiten, jag äter frukost, lunch och middag och ett par mellanmål varje dag. När jag jobbar äter jag lunch där, ibland (rätt ofta...) severas mat jag inte gillar och då har jag försökt ta med mig egen mat för att slippa leva på bara knäckebröd och vatten de dagarna för att sedan utsvulten kasta i mig allt jag kommer över när jag kommer hem. Jag har gjort små förändringar som att byta ut pasta och bröd till fullkornsvarianter och äta mer grönsaker. Att utesluta kolhydrater helt är inget alternativ för mig, dels är jag så kräsen att det knappt skulle bli något kvar att äta, dels tror jag personligen på en varierad kost där både fett, protein och kolhydrater ingår. Att proppa i sig sjukliga mängder fett och inte en kolhydrat kanske får många att tappa i vikt, men jag kan aldrig tro att insidan mår helt hundra av det, ärligt talat blir jag äcklad bara av tanken. Jag undviker riktiga kolhydratbomber som vitt bröd och öser inte i mig bara pasta och potatis, försöker använda mitt sunda förnuft och den gamla klassiska tallriksmodellen.
Sötsuget har inte alls varit så stort och jobbigt som jag förväntade mig, nu har jag inte varit helt ren, utan ätit godis på lördagarna och lite sylt slank ner till pannkakorna häromdagen till exempel. Skillnaden mot förut är ändå markant och det känns bra.
Det jag lyckats sämst med är träningsbiten, jag hade tänkt att köra med crosstrainern en stund varje dag, det har nog blivit kanske 2-3 dagar i veckan istället. I övrigt har hundpromenaderna varit min enda motion. Jag hoppas och tror att det blir lättare att ta sig ut ju närmare våren vi kommer, ljus och värme brukar ha en positiv effekt.
Nu kämpar jag vidare, eller kämpar är väl fel uttryckt, jag kämpar inte alls direkt och njuter faktiskt och mår bra. Halvtidsrapport kommer om ytterligare 25 dagar.
Jag tycker att jag lyckats bra med matbiten, jag äter frukost, lunch och middag och ett par mellanmål varje dag. När jag jobbar äter jag lunch där, ibland (rätt ofta...) severas mat jag inte gillar och då har jag försökt ta med mig egen mat för att slippa leva på bara knäckebröd och vatten de dagarna för att sedan utsvulten kasta i mig allt jag kommer över när jag kommer hem. Jag har gjort små förändringar som att byta ut pasta och bröd till fullkornsvarianter och äta mer grönsaker. Att utesluta kolhydrater helt är inget alternativ för mig, dels är jag så kräsen att det knappt skulle bli något kvar att äta, dels tror jag personligen på en varierad kost där både fett, protein och kolhydrater ingår. Att proppa i sig sjukliga mängder fett och inte en kolhydrat kanske får många att tappa i vikt, men jag kan aldrig tro att insidan mår helt hundra av det, ärligt talat blir jag äcklad bara av tanken. Jag undviker riktiga kolhydratbomber som vitt bröd och öser inte i mig bara pasta och potatis, försöker använda mitt sunda förnuft och den gamla klassiska tallriksmodellen.
Sötsuget har inte alls varit så stort och jobbigt som jag förväntade mig, nu har jag inte varit helt ren, utan ätit godis på lördagarna och lite sylt slank ner till pannkakorna häromdagen till exempel. Skillnaden mot förut är ändå markant och det känns bra.
Det jag lyckats sämst med är träningsbiten, jag hade tänkt att köra med crosstrainern en stund varje dag, det har nog blivit kanske 2-3 dagar i veckan istället. I övrigt har hundpromenaderna varit min enda motion. Jag hoppas och tror att det blir lättare att ta sig ut ju närmare våren vi kommer, ljus och värme brukar ha en positiv effekt.
Nu kämpar jag vidare, eller kämpar är väl fel uttryckt, jag kämpar inte alls direkt och njuter faktiskt och mår bra. Halvtidsrapport kommer om ytterligare 25 dagar.
Scones
Jag fortsätter på temat med lite roligare, men ändå nyttig frukost i mitt 100 dagarsprojekt. Strax efter fem slog jag på ugnen och drog igång ett sconesbak, en tidig morgon är alltså ingen ursäkt för att hoppa över frukosten ;) Medan bröden gräddades hann jag klä på och sminka mig lite och det var ljuvligt att komma ner till köket och plocka ut nybakade scones.
Två scones
1,5 dl fil/yoghurt (jag tog hälften turkisk yoghurt, hälften vanlig)
1 dl vetemjöl
1 dl grahamsmjöl
0,5 dl (fiber)havregryn
1,5 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
Som vanligt kan man ju tillsätta lite vad man gillar, tex solrosfrön, pumpakärnor, linfrö, riven morot osv.
Blanda de torra ingredienserna, kör sedan ihop allt med degkrokar på elvispen, degen blir ganska kladdig så jag plattade ut två kakor med baksidan av en sked på plåten och gräddade ca 10 minuter i 200 grader.
Bara barnkalas... eller hjälp, jag behöver en festfixare.
Celine fyller fyra år i april och hon har bestämt sig för att ha sitt första riktiga barnkalas. Jämngamla kompisar bjuder henne på sina födelsedagar, så det är väl bara att haka på antar jag. Nu när det närmar sig börjar jag fundera på en massa saker.
Punkt ett. Hur många är lagom att bjuda och framförallt vilka ska man bjuda? Hela dagiset är ju uteslutet, jag vägrar ha tjugotalet ungar hemma samtidigt. Jag frågade Celine vilka hon ville skulle komma och då rabblade hon upp namnet på sex flickor och en pojke. Antagligen de hon leker mest med. Det som känns lite dumt är om något barn kommer ikläm och känner sig bortglömt, även om jag kommer att skicka ut inbjudningarna så kommer de ju säkert att prata om det på dagis. Nu senast hade jag någon idé om att bjuda alla (flickor?) födda samma år som henne, det innefattar de hon själv nämnde och kanske någon till. Jag räknar sedan med ett bortfall på några som inte kan komma och då kanske vi landar på 6 barn. Känns lagom.
Punkt två. Celine gillar rosa, prinsessor, katter och glitter. Får hon bestämma själv blir det ett prinsesskalas med Törnrosa i spetsen. Kanske kan Hello Kitty komma i fråga. Vad gör jag, kör på det hon vill ha eller hittar på att ballonger, servetter och papptallrikar bara tillverkas i grönt, gult och orange? Ibland känns det nästan som man som förälder ska behöva skämmas lite för det, att man har en dotter som gillar "typiskt flickigt", att de som fått sin döttrar att bara gilla fotbollar, bilar och blå gympaskor är lite bättre föräldrar än de som har flickor som leker med dockor i prinsessklänning. Hur många skulle lika malligt skryta om sin son i klänning och hårspännen?
Punkt tre. Godis eller inte godis? Nästan ett lika hett ämne som genusfrågan. Celine får äta godis, men bara på lördagar. Kalaset kommer att vara på en lördag, alltså borde en liten godispåse i fiskdammen innan man går hem vara okej. Jag tänkte nog lägga i någon lite sak som t.ex. såpbubblor och klistermärken i påsen också, skulle någon förälder inte låta sitt barn äta godis, får jag väl helt enkelt köra på bara prylar i den påsen.
Punkt fyra. Egentligen ett lyxproblem. Jag googlade Barnkalas och fick sjukt många träffar, en mängd företag säljer varenda sak man kan tänkas behöva och inte behöva till ett barnkalas, antingen separat eller i färdiga paket. Jag och Celine får nog sätta oss tillsammans och kolla igenom Kalaslagret, Kalaslandet, Kalaspinglan, Partyland, Kalasbolaget, partytajm, Hiphiphurra, Partystore osv.
Punkt ett. Hur många är lagom att bjuda och framförallt vilka ska man bjuda? Hela dagiset är ju uteslutet, jag vägrar ha tjugotalet ungar hemma samtidigt. Jag frågade Celine vilka hon ville skulle komma och då rabblade hon upp namnet på sex flickor och en pojke. Antagligen de hon leker mest med. Det som känns lite dumt är om något barn kommer ikläm och känner sig bortglömt, även om jag kommer att skicka ut inbjudningarna så kommer de ju säkert att prata om det på dagis. Nu senast hade jag någon idé om att bjuda alla (flickor?) födda samma år som henne, det innefattar de hon själv nämnde och kanske någon till. Jag räknar sedan med ett bortfall på några som inte kan komma och då kanske vi landar på 6 barn. Känns lagom.
Punkt två. Celine gillar rosa, prinsessor, katter och glitter. Får hon bestämma själv blir det ett prinsesskalas med Törnrosa i spetsen. Kanske kan Hello Kitty komma i fråga. Vad gör jag, kör på det hon vill ha eller hittar på att ballonger, servetter och papptallrikar bara tillverkas i grönt, gult och orange? Ibland känns det nästan som man som förälder ska behöva skämmas lite för det, att man har en dotter som gillar "typiskt flickigt", att de som fått sin döttrar att bara gilla fotbollar, bilar och blå gympaskor är lite bättre föräldrar än de som har flickor som leker med dockor i prinsessklänning. Hur många skulle lika malligt skryta om sin son i klänning och hårspännen?
Punkt tre. Godis eller inte godis? Nästan ett lika hett ämne som genusfrågan. Celine får äta godis, men bara på lördagar. Kalaset kommer att vara på en lördag, alltså borde en liten godispåse i fiskdammen innan man går hem vara okej. Jag tänkte nog lägga i någon lite sak som t.ex. såpbubblor och klistermärken i påsen också, skulle någon förälder inte låta sitt barn äta godis, får jag väl helt enkelt köra på bara prylar i den påsen.
Punkt fyra. Egentligen ett lyxproblem. Jag googlade Barnkalas och fick sjukt många träffar, en mängd företag säljer varenda sak man kan tänkas behöva och inte behöva till ett barnkalas, antingen separat eller i färdiga paket. Jag och Celine får nog sätta oss tillsammans och kolla igenom Kalaslagret, Kalaslandet, Kalaspinglan, Partyland, Kalasbolaget, partytajm, Hiphiphurra, Partystore osv.
Ser och lär.
Mika och jag har tittat på tävlingarna från Crufts på datorn nu ikväll.
Dr Oetker Pizza Tradizionale
Jag är testpilot hos smartson och får ibland prova olika produkter, en av dem just nu är pizza från Dr. Oetker. Pizzan finns i fyra smaker varav två är vegetariska varianter, jag valde mozzarella. Förväntningarna var väl inte skyhöga, jag är inte så förtjust i pizza (förutom Pizza Hut!) och fryst pizza brukar inte vara jätterolig, oftast torra och snålt med fyllning. Jag har inte ätit pizza på flera månader och kanske har glömt av lite hur det smakar, men jag tyckte den var jättegod! Botten var lite tjockare än vanlig pizza, men inte riktig som panpizza och den var lagom frasig, vill man ha mer smak ska man nog välja en annan sort än just mozarella, men jag sulle absolut kunna tänka mig att äta den igen. Celines första reaktion när hon fick sin bit på tallriken var; "Åhh neeej! Det är grönt på!" Jag lyckades dock övertyga henne om att provsmaka och då åt hon en kvarts pizza iallafall.
Så såg kartongen ut, jag blev hungrig bara av att titta på den.
Fortfarande fryst, jag kände mig mycket skeptisk när jag tittade på den i det här tillståndet.
Väl ute ur ugnen såg den riktigt god ut och smakade riktigt bra!
Så såg kartongen ut, jag blev hungrig bara av att titta på den.
Fortfarande fryst, jag kände mig mycket skeptisk när jag tittade på den i det här tillståndet.
Väl ute ur ugnen såg den riktigt god ut och smakade riktigt bra!
Sitt livs form!
Och då talar vi inte om mig, utan om Lova. Förra året hade hon över 30 officiella vinster i klass 3, både Rikard och jag var övertygade om att det var och skulle förbi hennes bästa säsong. Hon har fyllt åtta år nu och det känns som att hon har nått sin topp och inte utvecklas och blir så mycket bättre. Vi pratade om att varje skadefri och framgångsrik sommar får man se som en bonus nu även om vi såklart hoppas på att hon håller flera år till. Nu har ju denna säsong knappt börjat ännu, men Lova har redan kammat hem ett tiotal vinster, förra helgen i Hudiksvall vann hon sex av åtta lopp och alldeles nyss fick jag rapport om att hon vunnit båda de individuella klasserna på Gotland, laget tog dessutom dubbelvinst! Hon är bättre än någonsin just nu, fortfarande stark, snabb och fräsch i kroppen, men samtidigt så gammal och erfaren att hon reder ut alla typer av svårigheter på banan. Nu skulle man behöva stanna tiden så att hon kan förbi såhär bra för alltid eller iallafall fram till landslagsuttagningarna i maj.
Lova 4 månader gammal på en av sina första tävlingar.
Tuggsko?
Såg de här skorna på H&M för ett tag sedan. Köper man dem känns det nästan som att man får skylla sig själv om hunden käkar upp dem.
Amerikanska pannkakor
Häromdagen blev jag sugen på pannkakor, det rimmar lite illa med mitt sundare liv eftersom pannkakor varken kan anklagas för att vara nyttiga eller näringsrika, men jag gjorde som jag brukar, snickrade ihop ett eget lite bättre recept. Halva släkten befinner sig just nu i Thailand och en klassiker på frukostbufféerna där är amerikanska pannkakor. Jag har aldrig provat att göra det hemma, men tycker det är riktigt gott på semestern så varför inte här?
Jag bytte ut hälften av vetemjölet mot grahamsmjöl, skippade sockret helt (de man äter i Thailand smakar typ sockerkaka) och tillsatte inget smör i smeten, istället bytte jag ut lite av mjölken mot turkisk yoghurt. Plättlaggen penslade jag med olja och resultatet blev riktigt bra, inte alls lika degigt som jag tycker att det är att äta vanliga pannkakor.
Celine gav pannkakorna med beröm godkänt. "Bättre än vanliga pannkakor" var hennes omdöme.
Receptet då säger ni. Här kommer det svarar jag.
Amerikanska Pannkakor (21 st i plättstorlek)
3 dl mjölk, filmjöl eller naturell yoghurt
1,5 dl vetemjöl
1,5 dl grahamsmjöl
2 tsk bakpulver
1 ägg
0,5 tsk salt
Lite olja till stekpannan.
Blanda alla torra ingredienser, vispa med mjölken och sist i med ägget.
Trasig tass
Igår var jag ute en stund på förmiddagen och tränade lydnad med Mika på gården. Snön och isen har smält undan där så asfalt täckt av grus har kommit fram. Jag tänkte inte så mycket på det och hon gjorde fina rutskick och några apporteringar. Vid lunchtid mötte jag upp Katta med alla hundarna och vi gick en långromenad. Mika sprang som vanligt lös på gångvägarna och först när vi kom in i skogen där det låg snö kvar upptäckte vi att det blev små blodfläckar på marken. Kollade direkt Mikas tassar och såg att ena trampdynan hade slitits så mycket att det gått hål. Vi vände och gick hemåt för att plåstra om henne. När vi tvättat av tassen visade det sig vara ganska ytligt, som ett skrapsår ungefär och jag satte på en gammal barnstrumpa så att hon ska låta bli det.
Mest ledsen var Mika igår kväll när vi åkte till ridhuset. Tanken var att träna agility, men hon kunde förstås inte vara med. En plastpåse över strumpan och tassen gjorde att hon iallafall kunde göra två platsliggningar och några fjärrskiften, ridhusunderlaget är ju väldigt mjukt och torrt. Jag (och framförallt Mika) hoppas tassen är så bra att hon kan vara med på ridhusträningen på söndag.
Stegräknare
Jag gillar inte att träna och är nog av naturen en ganska lat människa. Hittar alltid ursäkter, oftast tidsbrist eller att jag har ont någonstans, känner man efter riktigt ordentligt brukar man hitta något ställe. När jag talar om träning menar jag inte något som innefattar hund, för allt sådant gillar jag, jag tänker på träning som löpning (ont i knäna, redan när jag knyter skosnörena), aerobicspass (svettas i grupp med min dåliga kordination, nej tack!) eller hänga upp och ner i konstiga maskiner med muskelbyggare i gymet. Det kan hända att jag inte gett träning en rättvis chans, men tills vidare nöjer jag mig med den vardagsmotionen jag får tillsammans med hundarna och Celine. Såsmåningom och om jag gör det i smyg kanske jag till och med lurar mig själv och helt plötsligt kommer på mig själv med att jogga en dag? Lite bättre kondition vore nämligen inte helt fel.
I förrgår skaffade jag mig en stegräknare, mest för att det vore roligt att se hur mycket (lite) jag egentligen rör mig och kanske sporrar det mig att gå lite mer. Efter en dag på jobbet visar räknaren över 9000 steg och då gick jag inte någon promenad med hundarna på kvällen, den tog Rikard medan jag lagade mat. Med andra ord borde det vara ganska lätt för mig att komma över 10 000 steg en vanlig dag, jag ska satsa på att passera 15 000 om dagen tänkte jag. Till att börja med iallafall.
I förrgår skaffade jag mig en stegräknare, mest för att det vore roligt att se hur mycket (lite) jag egentligen rör mig och kanske sporrar det mig att gå lite mer. Efter en dag på jobbet visar räknaren över 9000 steg och då gick jag inte någon promenad med hundarna på kvällen, den tog Rikard medan jag lagade mat. Med andra ord borde det vara ganska lätt för mig att komma över 10 000 steg en vanlig dag, jag ska satsa på att passera 15 000 om dagen tänkte jag. Till att börja med iallafall.
Lerträning och rutan med markeringar
Direkt efter jobbet idag åkte vi till klubben för att träna lydnad. Det var länge sedan jag var där, men nu när jag har anmält till tävling gäller det att sätta lite fart. Rikard fick hjälpa till att kommendera. Jag körde rutan med markeringar mellan konerna för första gången, den här gången blev det med band, har tänkt att testa med sågspån och kanske sprayfärg också eftersom jag inte vet hur det kommer att vara på tävling. På första försöket blev hon lite förvirrad och stannade för tidigt, sedan gick det klockrent, till och med bättre än vanligt. Det kändes som hon hade mycket enklare att förhålla sig till de tydliga markeringarna som banden gav än bara koner i hörnen.
Tittar man noga kan man till och med se vart hon har stannat i rutan, i mitten :)
Jag körde alla momenten förutom inkallningen, eftersom halva planen var väldigt isig. Allt gick riktigt bra, men vi har ett problem, ett riktigt jobbigt problem som nog är större än vad jag kunnat ana, jag såg tecknen redan i höstas men när det blev minusgrader så försvann också det bekymret och jag tänkte inte mer på det. Mika hatar lera och blött underlag. Hon totalvägrar att sätta ner ändan och vill bara högst motvilligt lägga sig och då gärna med rumpan i luften. Jag försökte med allt; godis, hot, leksaker, tvång, lockande, trugande, väntade ut henne, you name it. Hon hade bestämt sig och så var det. Det fanns bara en liten del på planen som var lerig och blöt och den undvek hon så gott hon kunde, på övriga platser gjorde hon precis allt jag bad henne om, men absolut inte där. Detta blir förstås ett bekymmer. I Sverige. I april. Är. Det. Lerigt. Och då ska vi tävla. Jag försökte komma på något vettigt i bilen på vägen hem när jag kände mig värdelös och misslyckad och kom fram till att jag helt enkelt får träna in ett nytt jätteroligt moment, jag ska kalla det "ta vattenpölen", i förlängningen kanske vi kan lära in "rulla i leran" eller något i den stilen. Bara hon accepterar blöta underlag, helst tycker de är mer än okej, kanske till och med lite roliga?
Någon som har goda idéer? Hur får jag henne att gilla blöta underlag? Jag tyckte inte att det blev bättre eller lättare när hon väl var lerig och blöt, snarare tvärt om. Att spola henne med slang så hon är genomvåt känns ju inte heller aktuellt den här årstiden. Tilläggas bör väl att hon älskar att bada i sjön, men gillar inte att bli duschad.
Tittar man noga kan man till och med se vart hon har stannat i rutan, i mitten :)
Jag körde alla momenten förutom inkallningen, eftersom halva planen var väldigt isig. Allt gick riktigt bra, men vi har ett problem, ett riktigt jobbigt problem som nog är större än vad jag kunnat ana, jag såg tecknen redan i höstas men när det blev minusgrader så försvann också det bekymret och jag tänkte inte mer på det. Mika hatar lera och blött underlag. Hon totalvägrar att sätta ner ändan och vill bara högst motvilligt lägga sig och då gärna med rumpan i luften. Jag försökte med allt; godis, hot, leksaker, tvång, lockande, trugande, väntade ut henne, you name it. Hon hade bestämt sig och så var det. Det fanns bara en liten del på planen som var lerig och blöt och den undvek hon så gott hon kunde, på övriga platser gjorde hon precis allt jag bad henne om, men absolut inte där. Detta blir förstås ett bekymmer. I Sverige. I april. Är. Det. Lerigt. Och då ska vi tävla. Jag försökte komma på något vettigt i bilen på vägen hem när jag kände mig värdelös och misslyckad och kom fram till att jag helt enkelt får träna in ett nytt jätteroligt moment, jag ska kalla det "ta vattenpölen", i förlängningen kanske vi kan lära in "rulla i leran" eller något i den stilen. Bara hon accepterar blöta underlag, helst tycker de är mer än okej, kanske till och med lite roliga?
Någon som har goda idéer? Hur får jag henne att gilla blöta underlag? Jag tyckte inte att det blev bättre eller lättare när hon väl var lerig och blöt, snarare tvärt om. Att spola henne med slang så hon är genomvåt känns ju inte heller aktuellt den här årstiden. Tilläggas bör väl att hon älskar att bada i sjön, men gillar inte att bli duschad.
Ingen spårkurs
Jag hade som jag skrivit tidigare anmält mig till en apellkurs i spår nu i vår. Kursen skulle vara på åtta tillfällen förlagd till tisdagar, så uppfattade jag det iallafall. Nu när kallelsen kom visade det sig att lydnaden skulle köras på tisdagar medan spåret skulle gå på lördagar och då spricker min plan direkt. Jag är uppbokad i princip varenda helg de närmaste månaderna och gå en apellkurs där jag missar all spårträning känns rätt värdelöst. Nu har jag avsagt mig min plats på kursen och hoppas kunna komma igång och spåra lite själv när snön smälter bort. Hur det blir med tävlandet i bruks får jag se, det är så mycket jag vill, men hinner inte med allt. Jag tror nog att det är bättre att jag fokuserar ordentligt på lite färre grenar just nu, lydnaden kommer först, sedan agilityträningen som det förvisso inte känns som att det är någon panik med och så var det ju freestyle. Jag är väldigt sugen på att komma igång med vallningen igen, men utan får blir det inte mycket gjort där. Hoppas att allt blir lättare till våren och sommaren.
Sockerberoende?
På vägen hem från fjällen igår stannade vi till vid en bensinmack och då köpte jag tidningen med det passande namnet MåBra. Med tidningen följde en bok som heter Sockerbomben i din hjärna. Jag hann inte läsa så många sidor i den, men la den i handväskan för att jag tänkte att jag kunde läsa några sidor då och då när jag har tid över.
Nu när jag drastiskt har dragit ner på min sockerkonsumtion, inte direkt i maten, jag äter fortfarande bröd, pasta o.dyl. men det uppenbara som godis, fikabröd och glass har jag börjat fundera.
Var/är jag sockerberoende? Hur vet man det? Vart går gränsen för att faktiskt vara beroende av sockret och att bara gilla det? Är det vid att ta en bulle till kaffet var och varannan eftermiddag, dricka översockrad latte eller småäta godis fem dagar i veckan? Är tre godisdagar okej, eller en? Två fikastunder eller en glass i veckan? Vart går gränsen mellan att äta lite gott och faktiskt behöva sockret?
Jag har alltid gillat godis och andra sötsaker, kunde lätt äta godis varje dag om jag fick chansen, det kändes inte som något direkt behov som jag mådde dåligt utan, men det var ju gott och fanns det så åt jag, utan att direkt tänka på det.
Nu äter jag godis eller vad jag nu vill ha på lördagarna, vore jag helt befriad från ett eventuellt beroende så borde jag väl inte vara sugen på godis framåt helgen? Att något har hänt är iallafall uppenbart, förut kunde jag äta stora mängder godis utan att märka det, nu mår jag ganska fort illa om jag äter för mycket sötsaker, kanske för att kroppen inte är lika van. Beroende eller inte, nu känns det iallafall som att jag har tagit kontroll över sockerintaget och jag känner mig faktiskt piggare, både på morgonen och under dagen och bara det känns som en vinst.
Renar och växlande väder
Idag har vi verkligen fått uppleva hur snabbt fjällväder kan växla och slå om. När vi tittade ut på morgonen var det strålande sol, på vägen till Vemdalen började det snöa, väl framme vid liften hade solen tittat fram igen och innan vi var uppe på toppen hade det hunnit bli snöstorm och så fortsatte det i princip hela dagen. Högst upp, ovanför trädgränsen blåste det till och från riktigt hårt, medan det längre ner mot dalen var lugnt och fint. Solen kom och gick, men sken till stor del och den sista timmen i backen hade vi helt klarblå himmel och backen helt för oss själva.
När vi åkte sittliften upp till toppen på Vemdalsskalet möttes vi av en hel flock med renar!
När vi åkte sittliften upp till toppen på Vemdalsskalet möttes vi av en hel flock med renar!
Första dagen i Björnrike
Vi har haft en helt helt fantastisk bra första dag i Björnrike. Området och pisterna är kanonfina, solen sken mer eller mindre hela tiden och efter en stund i bastun nu på kvällen känns kroppen helt slut. Mobilen i fickan säger att vi har åkt över fem mil och med en topphastighet på 68 kilometer i timmen, så nog bör det kännas i benen. Imorgon ska vi åka på Vemdalsskalet.
Mycket sol och mycket snö.
Vi drar till fjällen!
Imorgon åker Rikard och jag upp till Björnrike-Vemdalen för att åka snowboard hela helgen. Celine kommer att vara hos mina föräldrar och lite hos min farmor och farfar under tiden och hundarna bor hos Rikards syster, det är tur att vi har så mycket folk runt omkring oss som kan ställa upp och hjälpa till, annars hade vi aldrig kunnat komma iväg på sådana här resor. Vädret ser ut att bli milt och med lite tur får vi även sol. Vi har varit både i Björnrike och på Vemdalsskalet flera gånger och åkt och gillar det verkligen, nu har båda anläggningarna dessutom byggt ut och blivit större sedan senaste gången vi var där. Nu ska jag fortsätta att packa!
Idre fjäll januari 2011
Tävlinganmälningar och några framsteg
Jag vågar knappt skriva det här för då vänder det säkert, men äntligen känns det som att vi börjar få stil på inkallning med ställande. Tidigare har det alltid fallit på någon bit, antingen springer hon sjukt fort och stannar dåligt, eller så har hon dåligt tempo in, men stannar iallafall inom hyfsat avstånd. Några gånger har det låst sig helt och hon har suttit som fastklistrad i marken när jag kallat in. Hon har inte förstått vad jag vill och bara blivit förvirrad. Nu, de senaste dagarna verkar det som att poletten har trillat ner. Hon har fått en helt annan stil än förut, bra eller dåligt vet jag ej, men det funkar bättre än det någonsin har gjort tidigare. Förut försökte jag få till något som liknade hopp-stå, det slutade med att hon såg ut som en kängru som övade tresteg. Nu kommer hon i full fart och smyger mer in i ställandet, inte lika snyggt, snabbt och klokrent, men hon har relativt kort bromssträcka ändå. Hon har stora förväntningar framåt, men jag tycker inte att det har gjort så mycket då jag bara har belönat henne ordentligt när hon stannar snabbt nog och jag tycker mig se att hon har fattat grejen. Springa fort - stanna fort - springa fort igen och framförallt, hon gillar det! Det känns som en rejäl lättnad och jag hoppas att det fortsätter att fungera såhär bra.
Fjärren har till och från haft små fel. På större avstånd, mer än fem meter kan hon ibland fastna i lägganden, nära, alltså bara ett par tre meter i från är det aldrig några problem. Jag började belöna uppsättanden och fick några små rumpförflyttningar på köpet som jag dessutom råkade förstärka i glädjen över att hon växlade position snabbt. Nu dras vi emellanåt med dem, men oftast ser det helt okej ut.
Övriga moment känns bra, jag har inte gömt mig på platsliggningen mer än en gång tror jag, men hon känns stabil och säker så jag tror inte att det ska vara några problem, ska nog se till att testa det ett par gånger till innan tävlingen iallafall. Fria följet har vi knappt kört, en liten uppfriskning i minnet skulle nog behövas där också.
Nu har jag anmält till ett gäng tävlingar i slutet av mars och april. Jag kommer att köra för ett LP även i klass 2. Skulle vi inte få till det på de tävlingar vi har anmält till får vi väl se om jag tänker om eller tragglar vidare.
Anmälan till freestyletävlingen i april är också inne, men där har vi inte ens börjat träna ännu.
Fjärren har till och från haft små fel. På större avstånd, mer än fem meter kan hon ibland fastna i lägganden, nära, alltså bara ett par tre meter i från är det aldrig några problem. Jag började belöna uppsättanden och fick några små rumpförflyttningar på köpet som jag dessutom råkade förstärka i glädjen över att hon växlade position snabbt. Nu dras vi emellanåt med dem, men oftast ser det helt okej ut.
Övriga moment känns bra, jag har inte gömt mig på platsliggningen mer än en gång tror jag, men hon känns stabil och säker så jag tror inte att det ska vara några problem, ska nog se till att testa det ett par gånger till innan tävlingen iallafall. Fria följet har vi knappt kört, en liten uppfriskning i minnet skulle nog behövas där också.
Nu har jag anmält till ett gäng tävlingar i slutet av mars och april. Jag kommer att köra för ett LP även i klass 2. Skulle vi inte få till det på de tävlingar vi har anmält till får vi väl se om jag tänker om eller tragglar vidare.
Anmälan till freestyletävlingen i april är också inne, men där har vi inte ens börjat träna ännu.
